You do the math
10 years ago
Lite matematik så här på semestern. Johan och jag har varit tillsammans i 51 månader. Av de månaderna har jag varit gravid ungefär 27 månader. Alltså 53% av vår tid tillsammans. Så i 53% av vårt förhållande har jag varit fylld av hormoner och bebis. Sen är det ju tiden efter förlossningen som också är så skör och bräcklig, då man kanske inte är sitt coolaste jag. Och när jag räknar in alla veckor med pms också så undrar jag om han verkligen känner mitt riktiga jag. Eller är det där mitt riktiga jag?
Med Jack i magen, kanske vecka 18? Ung och oförstörd, i mina operationskläder på jobbtoaletten. Tyckte att jag hade en enorm gravidmage minns jag.
Eftersom jag blev gravid supersnabbt efter att vi träffades, efter 4 veckor rättare sagt (och ja, vi visste vad vi höll på med så det var ingen överraskning) så har vi fått lära känna varandra nyktert liksom. Alltså utan spel och drama. Vilket i alla fall jag inte var van vid. Tidigare har det varit kärlek där man tänder ljuset i båda ändar, och sitta på en trottoarkant i sommarnatten när fiskmåsar cirkulerar över en, och undra varför någon inte svarar på ett sms.
Men nu helt plötsligt var det allvar, det var ett barn inblandat och bli förälder för första gången är ju skrämmande i sig, och nu skulle det ske med någon som inte ens bodde i samma land. Men det var aldrig något snack om saken. Jag minns när jag ringde Johan som var och filmade Vikings på Irland och berättade att jag var gravid. Han svarade lugnt och samlat: Min spontana känsla är att det här är en bra grej.
Jackmannen några minuter gammal.
Och det var ju en bra grej, för det var ju Jack som låg där inne. Vår älskade lilla körvman.
Fortfarande ganska ung och oförstörd. Jack några dagar gammal.
Med Jack i magen, kanske vecka 18? Ung och oförstörd, i mina operationskläder på jobbtoaletten. Tyckte att jag hade en enorm gravidmage minns jag.
Eftersom jag blev gravid supersnabbt efter att vi träffades, efter 4 veckor rättare sagt (och ja, vi visste vad vi höll på med så det var ingen överraskning) så har vi fått lära känna varandra nyktert liksom. Alltså utan spel och drama. Vilket i alla fall jag inte var van vid. Tidigare har det varit kärlek där man tänder ljuset i båda ändar, och sitta på en trottoarkant i sommarnatten när fiskmåsar cirkulerar över en, och undra varför någon inte svarar på ett sms.
Men nu helt plötsligt var det allvar, det var ett barn inblandat och bli förälder för första gången är ju skrämmande i sig, och nu skulle det ske med någon som inte ens bodde i samma land. Men det var aldrig något snack om saken. Jag minns när jag ringde Johan som var och filmade Vikings på Irland och berättade att jag var gravid. Han svarade lugnt och samlat: Min spontana känsla är att det här är en bra grej.
Jackmannen några minuter gammal.
Och det var ju en bra grej, för det var ju Jack som låg där inne. Vår älskade lilla körvman.
Fortfarande ganska ung och oförstörd. Jack några dagar gammal.
Elin Renck
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 11, Harriet 10, Max 8, och Bruno 6, och hunden Rut.