I fredags gick jag in i vecka 31, så det är 9 veckor kvar. Jag börjar gå in i något slags baby-mode nu, när allt liksom flyger över huvudet på en för att man inte riktigt ser saker längre, eller för att man kanske inte bryr sig? Igår frågade Johan (på ett sätt som jag
tror kan ha varit lite irriterat, men som sagt who knows?) om det fanns någon anledning till att jag bara hade lämnat barnens mat på bordet, deras blöta handdukar på golvet och mina kläder i en hög i soffan? Jag hade inget svar på det så jag gjorde det man gör i sånna konfrontationer. Teg och gick och la mig.
