Det lilla skrapet som fanns kvar... som jag nu säger hejdå till. Dramatiskt.
Nu blir det inte så stora mängder men däremot ganska ofta. Så nu ska jag sluta och förhoppningsvis blir jag piggare, vilket alltid är välkommet och det känns snällare mot bebisen också.
Och med det sagt har jag bakat bullar idag. Vet inte vad det är med mig med detta bakandet, har aldrig någonsin varit intresserad av det förr och jag gillar inte ens att äta det heller. Men här på landet är det lite som meditation, som i dag när det spöregnat hela dagen. Jag blir lugn i själen liksom.
Inte så vackra, men det är insidan som räknas. Tyvärr var den ganska torr dock.
Sen över till en annan grej. Harpan och hennes bordsskick. Hon är så envis så hon ska äta själv och vägrar haklapp, bra att hon äter själv men det hon ser ut så här efter varje måltid.
Envisa lilla unge. Köttfärsås på fina tröja från Livly.
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 11, Harriet 10, Max 8, och Bruno 6, och hunden Rut.