Suede
10 years ago
I går var jag alltså och såg Suede på Grönan. Brett Anderson har alltid varit min tonårskärlek, åh jäklar vad jag har trånat efter honom i mina emodagar. Jag minns när jag var typ 12 och satt och räknade ut hur gammal han skulle vara när jag fyllde 18 för att då skulle vi kunna gifta oss. Jag tyckte iallafall han var fantastisk på scenen igår, och jag satt och log hela tiden. Min man har gjort en video till Suede för många år sedan och sen dess är Brett och han polare, vilket är så sjukt stort i mina mått mätt.
Körde mitt Chanel-armband
Som har en spegel på baksidan, (och jag skämtsamt sa på Chanelbutiken i Paris; Its for drugs? och hon tittade på mig strängt och sa: No, lipstick.)
Efter konserten så gick vi back-stage och hälsade. Alltså… Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva hur det var. Han var supertrevlig och frågade om barnen och bebis, och jag kan på riktigt inte minnas vad jag sa. Jag vågade inte titta honom i ögonen för jag ville inte att han skulle börja prata mer med mig, för då skulle jag ju vara tvungen att svara honom. Men han och Johan babblade på och jag stod och försökte se oberörd ut, och skrattade lite för högt åt hans skämt.
Jag bjuder på den här bilden, och de som känner mig väl ser på hela mitt uttryck att jag håller på att avlida.
Nu dagen efter har jag vaknat upp och får sådana här ångest-rysningar i hela kroppen som man kan få när man är bakis, och tänker på pinsamma sms man skickat eller saker man sagt eller gjort kvällen. Anledningen är att när bilden togs stod jag och toksmekte honom på ryggen, alltså jag gick all in och typ masserade honom i svanken i någon slags nervositet- ticks. Puh!
(mina bilder verkar hamna på sidan om man läser i mobilen, sjukt störigt och jag försöker lösa det!)
Körde mitt Chanel-armband
Som har en spegel på baksidan, (och jag skämtsamt sa på Chanelbutiken i Paris; Its for drugs? och hon tittade på mig strängt och sa: No, lipstick.)
Efter konserten så gick vi back-stage och hälsade. Alltså… Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva hur det var. Han var supertrevlig och frågade om barnen och bebis, och jag kan på riktigt inte minnas vad jag sa. Jag vågade inte titta honom i ögonen för jag ville inte att han skulle börja prata mer med mig, för då skulle jag ju vara tvungen att svara honom. Men han och Johan babblade på och jag stod och försökte se oberörd ut, och skrattade lite för högt åt hans skämt.
Jag bjuder på den här bilden, och de som känner mig väl ser på hela mitt uttryck att jag håller på att avlida.
Nu dagen efter har jag vaknat upp och får sådana här ångest-rysningar i hela kroppen som man kan få när man är bakis, och tänker på pinsamma sms man skickat eller saker man sagt eller gjort kvällen. Anledningen är att när bilden togs stod jag och toksmekte honom på ryggen, alltså jag gick all in och typ masserade honom i svanken i någon slags nervositet- ticks. Puh!
(mina bilder verkar hamna på sidan om man läser i mobilen, sjukt störigt och jag försöker lösa det!)
Elin Renck
Bor i New York, gift med Johan och vi har fyra barn, Jack 11, Harriet 10, Max 8, och Bruno 6, och hunden Rut.