Januarilunket

Lunket i januari hörrni. Är det inte väldigt lunkigt.

Går och plockar lite och inser att jag absolut kommer sakna vårat hem. Vi är i flyttartagen och det är bitterljuvt. Så spännande med nya projekt och min favorithobby i hela världen är kolla på skruttiga vackra hus och lägenheter och renovera och inreda dom i fantasin. så den biten är ju minst sagt trevlig. Men att lämna denna trygga oas kommer ej bli lätt.

Kommer sakna den här lilla trädgården

Just det, vi har en ny familjemedlem. Hon heter Jackie och är en Bearded collie full av kärlek och klumpig som få.

Poolen ser så poetisk ut när den inte är i bruk. Fylld av bougambilia och djupt turkos.

En mysig sak som ingår i att leta nytt hem är att undersöka nya kvarter. Så detta är numera en helghobby.

Här undersöker vi det lokala churros stället i La Vileta strax utanför Palma.
Är det inte ljuvligt att tiden har stått still här sedan mitten av 90talet. Man får faxa om man vill. Eller fylla på sin telefon.
Glada skyltar berättar om churros, cafe con leche och hamburgesas och kaffet är alldeles för varmt och mannen som serverar det är äldre än min pappa och kallar mig och alla andra damer för reina. (Drottning)

Jag äter lunch på faviritrestaurangen Rikito, inspireras av senapsgult kakel och myser i största allmänhet över missmatchat porslin. Tryggt.

Skickar en flyttlåda med tetris-packat-vin/oliver/olivolja till Frida som har ett aldrig sinande behov av detta.

Går i skog och vid hav med vackert morgonljus med skrufsiga hundar.

Var ett par dagar hemma i Sverige och var på dessa gulliga människors bröllop. Clara och Gustav gifte sig och middagen var på Gyllene Freden och jag hade så skoj och grät till tal och skrattade med galna bordsherrar och dansade med min egna man som jag inte gjort på alldeles för länge.

Blev också sugen på att måla gräddiga toner i nästa hem efter kvällen på Gyllene Freden. Massa stearinljus och mässingslampor och mörkt trä. Torrt vitt i tunna glas, tjocka vita dukar och ett konstant sorl vill jag också ha.

Svårt med skor tycker jag på bröllop i januari. Blev glittrig strumpa i sammetssandal. Kanske lite hitte-på men men jag kände mig fin och det är väl huvudsaken.

Vi fick ostron och champagne på litet torg mellan kyrka och fest. Frussna fingrar, iskallt bubbel, pirrig stämning och det kom rök ur munnen när man pratade. Sånt därnt filmiskt ögonblick man aldrig kommer glömma.

Jag och Frida tog barn till snö och hade några ljuvliga dagar i backen. Känns som ljuset i tunneln på barnens ålder nu. Dom fattar saker och konsekvenser och är ganska enkla och är hyfsat självgående och liksom skojjiga och gulliga.(Oftast). Känner att jag måste stanna upp och komma ihåg denna period innan den plötsligt är över. Minns allt för väl dom jobbiga perioderna och gnäller gärna om dom till alla som orkar höra. Sen glömmer jag att uppmärksamma dom bra, dom liksom bara är där plötsligt och så tar man dom för givna. Så, va bra, nu har jag gjort det.

Har ju aboslut ite en vintrig garderob så tvingade Frida rota igenom källaren och där hade hon sparat min gamla silvriga moncler från 90talet. Så jag var Spice Girl i backen och kände mig ändå väldigt alpin, (vi var alltså FYI i Kungsberget och åt flottiga pommes bland fleece och funktions-klädda barnfamiljer. Jag hade smuliga kakor i fickorna men stilen hörrni, stilen höll jag).

GOLLEGOLLEGOLLEONGE.

Så mysigt med kusinhäng även om Fridas minsta var hemma. Detta är det jag saknar absolut mest med att bo på andra sidan Europa. Familj och vänner. Sånna självklara man kan ringa närsom hursom och ses på hörnet vänner.
Men samtidgt är ju det lycka det med, att faktiskt ha människor att sakna och längta till. kram