Påsk, trots allt

Så blev det påsk i år igen. En ganska trasig påsk men lite fin samtidigt. Ingen stress, inga måsten förutom att man absolut måste stanna hemma (och absolut måste äta tårta).

En av de största behållningarna med flytten till Mallorca är dom nyfunna vänskaperna. Där har vi vunnit högsta vinsten. Häromdagen när vi sitter och försöker underhålla två monsterbarn som klättrar på väggarna samtidigt som vi försöker jobba och ha påsklov och inte tänka på att vi är instängda och att det pågår en hemsk epedemi runtom i världen, så dyker en budbil upp. Levererar en prinsesstårta till dörren. Som vi inte beställt. Det var en påskpresent från gulligaste, mest påskälskande kompisar som sitter i samma karantän på andra sidan stan.

Detta blev ett event som krävde linneduk, finporslin och festklädsel. Vi gick och drog på det till dagen efter och planerade som att det vore en Nobelfest för att ha något att se fram emot och det blev faktiskt ganska härligt ändå!

Edin bytte endast motvilligt om från någon oklar sportig fladdrig outfit. Han orkade också bara byta om på överdelen så under bordet är han som en sån där gubbe ni vet man ritade när man va liten och så vek man upp pappret och så rita någon annan magen och så någon annan fötterna, ja ni vet. Han har liksom skjorta på överkroppen sen tekniska joggingshorts sedan gubbtofflor med strumpor i. Som att tre olika män var med på påsklunch.

Ser ni den jagade blicken. Den som liksom tvingar alla att ha trevligt och act normal och keep your s-t together okey det är påsk.

Kidsen gick påskkärring-rundan i kvarteret, (första och förmodligen sista gången dom lämnade huset under karantänen), och knackade på hos nån granne vi känner och förvarnat, som på behörigt avstånd kastade godis till dom till deras lycka.

Lola räknar och gömmer sina bitar väl. Max hinner trycka i sig sina innan vi ens kommit innanför dörren. Olika som bär. YOLO vs den-som-spar-han-har-och-kan-reta-skiten-ur-lillebrorsan.