Det finaste maj gav mig

Det har varit tyst här inne ett tag. Inser att jag inte skrev ett enda inlägg under hela maj månad. Jag lovade mig själv att vara närvarande den här maj, lägga märke till de första knopparna på päronträdet, följa syrenens blomning och ta in doften varje tillfälle som gavs. Kanske gjorde jag det, jag vet faktiskt inte.

Jag hade tänkt börja skriva om Mallorca, om tramuntanabergen och våra dagar där i mitten av månaden. En plats så overkligt vacker och som vi bestämt oss för att återvända till.

Men det jag främst kommer bära med mig från maj är den oplanerade veckan jag fick i stugan hemma i dalarna med min pappa. Livet går inte att planera och kontrollera in i minsta detalj, det blev jag påmind om. Familjen är allt, och bland det finaste vi kan ge varandra är tid ihop, som min vän Elin sa.

Glädjen i att cykla tillsammans en solig majdag runt byn där jag växte upp, förbi maskrosfälten på vägar jag cyklat hundratals gånger under min barndom. Det finaste maj gav mig.

<3