Audo och fredag i köpenhamn

Vi klev av tåget på ändstationen i Österport och bestämde oss för att promenera bort mot havet och Nordhavn. Enligt google maps skulle det ta en halvtimme, men inte på oplogade trottoarer tänkte jag efteråt.

Arkitekturen i Köpenhamn är så annorlunda mot Göteborg. Jag skulle kunna gå en hel dag och bara fota vackra fasader.

Väl framme på Århusgade stannade vi till på Atelier September för att prova deras fastelavnbolle med bitar av blodapelsin, mascarpone och vanilfyllning. Robert gav den fem plus, jag var inte lika entusiastisk. Föredrar en klassisk semla med väl tilltagen mandelmassa som fyllning.

Lite längre ner på samma gata ligger Audo house i en av de pampigaste byggnaderna som inte kan undgå någon.

Entrén är fantastisk, det är som en egen unik värld öppnar sig när man kliver in genom dörrarna. Under samma tak ryms både café, showroom och ett intimt boutiquehotell som vi skulle bo i ett par dygn.

Vi checkade in i rum nummer två, en generös studiolägenhet med högt i tak där allt går i varma jordtoner. Vi möttes av en stor loungedel bestående av Audos egen design.

En perfekt liten matplats med utsikt mot innergården och takåsarna.

Taket är inmålat i samma mjuka jordiga kalkfärg som väggarna och ger en sömlös harmonisk känsla i hela rummet. Så skönt att landa här efter att ha varit vaken sen fem på morgonen.

Så fint att kunna öppna ett litet fönster och ta in den snöiga vyn över takåsarna. Jag försökte föreställa mig hur det ser ut en varm sommardag – en annan värld, en annan känsla och doft.

Längs väggarna i sovrumsdelen löper platsbyggda garderobsdörrar som diskret gömmer ett badrum i mörk sten.

När vi packat upp och vilat en stund på rummet gick vi ner till showroomet/butiken på entreplan. Jag har sneglat på The Tired Man, men inser att vårat hus har för små rum för den typen av möbler.

Nonna Table Lamp…

… och där under döljer sig ju Fanny Schultz otroliga keramikkonst. Så kul att hon precis vann pris på årets Elle Deco Design Awards.

Vi matchade och smälte in i interiören.

Motvilligt gav vi oss till slut ut i de kyliga, välbekanta havsvindarna och verkligheten, vi var ju trots allt i Köpenhamn. Vi bestämdes oss för att ta tunnelbanan till Kongens Nytorv.

Jag hade siktet inställt på Bar Vitrine, jag kallar det Elins ställe. Hon tog med mig dit sist jag var i Köpenhamn och jag ville så gärna att Robert skulle få ta del av samma mat och vinupplevelse jag hade den gången. Den lilla haken är dock att det inte går att boka bord i förväg. Förhoppningen om att få ett bord en fredagseftermiddag var inte jättehög. Men efter en liten stunds väntan fick vi ett fönsterbord med utsikt mot folkvimlet utanför. En fin avslutning på en fredag i Köpenhamn.