Jag hatar det här.

4 months ago

”Jag hatar det här. Jag hatar det här. Jag hatar det här.” snurrar om och om igen i huvudet under nattningen. Lykke styr och ställer, byter sängar, går ut flera gånger,  jag ska stå upp och bära henne sen sitta ner med henne i knäet. Hon hoppar, gör kullerbyttor, slår på både mig och Sam. Det ska masseras på magen och drickas vatten, alltid i fel flaska minst en gång, och sen ska jag sjunga Bä bä vita lamm och Santa lucia 30 ggr. Och så detta eviga gosande med brösten som får mig att vilja krypa ur skinnet, det bara ilar i kroppen av obehag.

Efter strax under en timme somnar hon och jag smyger ur rummet och vill aldrig göra om det här. Ändå måste det upprepas kväll på kväll.

Jag hatar läggningarna, jag erkänner det. Små glimtar av kärlek kan jag känna men resten av tiden är det en fight som gör mig på fruktansvärt humör.

Nattningen har aldrig varit speciellt mysig med Lykke. Eller under hennes första år när det bara var amning som fungerade så var det säkert gosigt, jag minns knappt, men efter det tog det alltid minst en timme. Sen hade vi några helt okej månader nu under vintern när jag insåg att det jag gör precis nu, sitter med telefonen för största möjliga ignorans, var det som fungerade allra bäst. Men sen trotset slagit till med dunder och brak så är det outhärdligt för det mesta och jag har ingen aning om hur det ska bli bättre.

Sluta sova på förskolan och istället ha ett trött monster hemma från 16 till nattning? Och kommer det ens hjälpa, hon sover ju inte dagtid på helgerna och ändå är hon speedy gonzales kvällstid? En timmes nedvarvning innan läggning, men hur undviker man spring/äta sjutton kvällsmackor/bus och lek med storebror? Eller får jag bara ändra inställning och acceptera att det tar en timme av kaos för henne att varva ner själv? För så fort hon på riktigt lägger sig ner och blundar så somnar hon. Nu somnade hon.

Jag hatar det här.

Felicia Bucknell · 4 months ago
Tips! Kolla in Emelie Hollsten på Instagram. Hon skriver väldigt bra om just distans och respekt mellan föräldrar och barn. Kan såklart uppfattas enormt provocerande (många ggr eftersom det ligger långt ifrån ens egna spontana känsla om vad ömhet och respekt mot varandra faktiskt är). Läs med öppna ögon och lite distans. Låt det sjunka in och förhoppningsvis kanske det kan ge lite hjälp.

Ina · 4 months ago
Hej, nattar just nu min trea och fastnar i sängen... Vi har haft mycket krångel så klart med tre kids, my god. Men aldrig just med nattningarna, det är så konstigt det där hur man fastnar i vissa grejer (alltså det gör vi alla i olika moment!) Men visst driver hon mer er, det låter så jobbigt. Jag tänker så här, ge henne vatten etc innan, gör sånt hon brukar tjafsa om. Så vet du att det är tillgodosett. Sedan säger du vad som gäller ”vi läser saga och sedan släcker vi och jag sitter hos dig”. Eller vad som nu passar er. Sedan är det det där ”bara”. Sitt där/va där hos henne, men inget förutom det ni bestämt. Vill du inte att hon tar dig på brösten, ta vänligt bort hennes hand ”typ, nej jag vill inte.” Jag tror hon blir stressad av att få bestämma kvällen och att hon inte bör göra det. Lycka till mamman och styrka!

Amanda Cannon · 4 months ago
Åh fina du!!!! Jag kan relatera till 100%. Nattningen är verkligen mitt värsta!! Blir galen!!! Vi har gått från att lägga henne vid 19 till närmare 21 nu bara så hon ska vara så dötrött att man slipper hålla på en timme. Men då har ju hela kvällen försvunnit sen. Jag hoppas och tänker att det är nåt med åldern, de är ju precis lika gamla Ivy och Lykke! Kram!! ❤️

Linda · 4 months ago
Åh va jobbigt! Jag tror personligen ibland på att bryta trenden helt med tydlig förändring och att tydligt förklara för barnet ”Från och med imorgon fungerar inte det här längre, vi kommer göra så här och så här...” och sen kör man. Är verkligen inte ett fan av skrikmetoder men en tydlig guideline samt något helt annorlunda och nytt. Vi fastnade länge i att vår dotter somnade i vår säng och sov där hela natten tills jag fick panik, ny säng och sitta o läsa bredvid var lösningen för oss. Möblera om, sitta bredvid istället för i sängen, läsa i vardagsrummet istället för sängen, vad som-bara den vuxna styr och håller sig till planen. Gällande bröstgrejen-säg nej och ta bort handen, det kan man absolut göra, hon får gosa med gosedjur istället! Lycka till!!! Du kommer greja det!

stella · 4 months ago
Med brösten får man vara bestämd, det är din kropp och den har hon ingen rätt till på ett sätt som gör det obehagligt för dig. Med det andra. Jag har verkligen haft ett nära tänk i mitt föräldraskap (jag har en 6.5-åring) men jag tror på tydlighet och ramar. Så här ser våra kvällar ut. Det går att vara nära och kärleksfull men ändå ha rutiner. MEN vill verkligen också trycka på att alla barn är olika och vad som funkar för ett inte gör det på nästa. Om hon får hålla på som hon gör och du försöker acceptera att så här är det nu - och med allra största sannolikhet kommer det inte att vara så för evigt. Ta hand om er ❤️

Klara · 4 months ago
jag tänker att det där med brösten är en viktig gräns att sätta upp, barnen lär sig ju stopp min kropp från första stund så varför skulle inte det gälla även för vuxna. tror det sänder en viktig signal till barnet att man inte är en levande snuttefilt. vi har aldrig haft problem med läggningar och om jag jämför med vänner som beskriver mardrömslånga nattningsrutiner så tror jag det beror på att vi aldrig haft dåligt samvete över att hålla det väldigt kort och tråkigt. mysa och gosa kan man med råge göra på dagtid. på kvällen ska det vara tydligt att det är sova som gäller. en kort saga, aldrig fler, dryck/nattmacka intas samtidigt som man läser, syskon hålls isär för att slippa stoj, sen i säng utan massa prat, mörkt i rummet, god natt. givetvis är alla barn olika men många barn är också lika, de flesta pushar och testar och behöver tydlighet kring vad som gäller och då gäller det att vara trygg i det man bestämt och stå på sig. hoppas det vänder!

cattis andersson · 4 months ago
Hej! Jag känner inte dig men förstår precis. Som så många andra säger här behöver barn tydlighet och gränser annars testar det allt bara för att, men oxå för att få uppmärksamhet. En BVC sköterska sa till mig en gång att det finns en mening med att vi som förälder får nog, annars orkar vi inte genomföra en förändring. Därför är alla föräldrar o familjer olika för vi får nog olika. Lycka till! Hälsningar från en som är klar med småbarnsåren. Aldrig mer hur söta de än är för det är dom och det är tur för dom.

Elvira · 4 months ago
Vår son är också hemsk att lägga. Det är skrik & hyper, lek, törstig, snacks järnet osv. Han har mig som snuttefilt han ammar inte eller så mangan är väldigt mammig och vill vara nära mig, vilket är så frusterande. Vill så gärna att han ska acceptera gosedjur, snuttefilt eller något istället. Helt orimligt att jag ska ta alla nattningar tills han kan somna själv liksom. (Tar inte alla nu heller men ibland känns det som enda lösningen) han är skrikig, å jobbig med mig också. Vill bara spola fram tiden så han kan somna själv. Heja oss vi är grymma❤️

Caroline Borg

Caroline Borg

Caroline is a mother of two, Sam, 6, and Lykke, 2. She lives in Enskede, Stockholm and work as content creator, freelance PR- & project manager and photographer/stylist. Food, fashion, interior, motherhood and thoughts.

Instagram: @carolineborg (link)
Mail: caroline.e.borg@gmail.com