Jeanette Åkerberg

<3

<3

det fina fotobåset kommer vara kvar i helgen och det kommer finnas möjlighet till meet & greet med Lilla My & Mumin vid Ljusgården imorgon och på söndag mellan 13.00 – 13.30 och 14.00 – 14.30

tips till den som letar aktivitet med barn i Stockholm i helgen!

Tack Once upon, moomin official och Seizō för att jag fick komma – så trevlig start på dagen och helgen

de proffsiga bilderna är tagna av Ebba Lange

<3

ibland har jag dåligt samvete att jag i stunder kämpar som mamma, att jag är trött, kanske inte leker lika kreativt som jag borde osv. och det är väl ensamt att vara singelförälder även om inte jag känner mig ensam så, att dela aktiviteter med en familj och att ha någon annan vuxen nära att prata med eller att bara vara två

och så såg jag någon reel från en ”högkänslig hsp mamma” som sa hur tufft det kan vara och kännas, ensamt och trevande

och många tänker nog samma men det är skönt ibland att inte känna sig just ensam och det är mycket att orka vara allt till en treåring med stark vilja och stora känslor när det är vi – och kontrasten i lugnet och kärlekslife när vi inte är

det slog mig idag att innan henne så var jag så orolig att inte någonsin få bli mamma – kanske var jag så orolig att jag inte hann njuta av att vara jag, jag kämpade mycket och var orolig och bearbeta mycket gammalt

nu slits jag väl omvänt i att jag har hittat rätt för mig, hur och med vem jag vill leva och att jag som bara mig njuter så oerhört av att få känna frid i mig själv och samtidigt en sån kärlek till en annan

jag har ofta dåligt samvete av att sakna när vi är hon och jag – att jag inte alltid är i nuet

många säger åh det måste vara fruktansvärt att sakna sitt barn – och det är jättejobbigt i stunder. men jag vet att hon har det bra med sin pappa och jag är så tacksam i att jag i allt det här har hittar mig själv

den jag känner att jag är, och vill vara och hur min omgivning och värld sluts upp runt det

på ”att se reels temat” såg jag en annan reel där det stod ”you are a mom but you are also a women in your 30s living your life for the first time”

och så tänker jag att det måste vara okej att alla känslor ryms, och att allt går i perioder

i veckan hade vi svårt att hitta lunk och bra ro – det var väldigt hetsigt och full gas och jag blev en sån där ”akta där” hela tiden mamma, som inte känns så härligt

nu i helgen ska vi åka ut till Ekerö och landa lite utanför stan och trafik, köpcentrum och allt högintensivt – det känns fint

hoppas ni får en fin helg och jag är tacksam för den här platsen – där ni är så många kloka snälla kvinnor som
läser och känner in och delar

en kan känna sig ensam i stunder och själv i andra – men vi är många som delar känslor och jag är glad att få dela med er

<3

och så helt plötsligt är det oktober

jag känner ändå hur jag stannar upp och ser, njuter av nuet och är i den dubbla vardagen samtidigt som jag längtar efter och är nyfiken på framtiden

glad att befinna mig just här och nu

om en vecka är vi i Paris och det ska bli ljuvligt att få resa ihop igen

livet i weekendbag pågår men det är också något vackert i det – även om
jag kämpar vid avsked

idag är jag solo och ska passa på att tända ljus, äta gott och kolla mysig tv

<3

<3

det är väldigt stort för mig att det här händer – att ha fått bli fotad och intervjuad för Milk magazine – ett av de magasin jag oftast väljer, som lyx eller när jag reser. som inspirerar mig och gör mig glad

jag är alltid väldigt mån om att bibehålla mitt uttryck som mitt och att vara autentisk. jag går väldigt på intuition med allt som har med kläder och inredning att göra och jag vet direkt om jag gillar något eller inte

och så minns jag när jag var liten, hur jag tyckte ett par baggy blå regnbyxor var det coolaste jag sett och hade dem inne i skolan fast det var alldeles för varmt, i tiden när Avril Lavigne åkte skateboard och sjöng sk8er boy och complicated

hur jag hade hattar och benvärmare och vem vet allt – som i efterhand inte makes mycket sense men som jag då tyckte om och bar

och jag fick höra glåpord, blev uttittad och hånad. jag minns hur andra skrattade och frågade vems skor det var som låg på golvet i skolan när jag hade lånat min mammas boots och hur alla fnissade när jag sa att det var mina. jag minns som tonåring att min morfar sa att han mindes hur andra barn skrattade åt mig men att jag ändå gick till skolan i mina hattar och gjorde min grej

idag är jag stolt över mig själv för det modet – att jag som liten höll hårt i min egen åsikt och det jag gillade

och det där har följt mig, med kommentarer om kläder och annat – men över åren mer och mer i positiv bemärkelse

inombords är det alltid hos lilla Jeanette komplimanger eller annat landar – i henne eller i mig som en förlängning av den delen av min person – i min innersta core och grundbult. i det vi som bildas mellan barnet i en och den vuxna som sen blir

min terapeut på den där resan till Grekland satte varje dag upp en bild på mig som liten och sa att ett av målen för vår tid var att jag skulle hitta tillbaka till henne, skydda henne och mig i mitt agerande och mina val och det bär jag med mig

allt fint som händer nu, kärlek och sån här uppmuntran för mitt uttryck – det är henne jag gör stolt och min början på life som gör mig så väldigt ödmjuk och tacksam inför uppmärksamheten

jag lockas själv av andra som gör sin grej – om alla är likadana vad finns det då att sträva efter, även om jag inte alltid själv förstår eller gillar uttrycket så gillar jag uttryckandet och jag har svårt att ta in att jag kanske också inspirerar med mitt. på ett känslomässigt plan även om jag kan ta in att något sånt här händer

alla era snälla ord och kommentarer, komplimanger och hejarop landar som de finaste kramarna i mitt inre och jag tar det aldrig för givet – inte för en sekund. jag känner mig hållen

tack @beatac för att du fångade mig och Gunnel så flärdigt och tack @milk_magazine och @helenerocco – det är overkligt

merci beaucoup

<3

när Dag och jag ringes för att säga godnatt igår började han helt plötsligt mitt i samtalet prata franska och säger sen ”den är uppe” och jag lyckotjuter tillbaka

”À Stockholm, l’appartement rose bonbon de Jeanette Åkerberg
Installée depuis peu dans un deux-pièces lumineux avec sa fille de 3 ans et demi, la céramiste exprime son goût des couleurs à travers son décor”

aldrig har ord på franska varit så vackra och spännande

bilder av geniala @beatac och intervju av @helenerocco för Milk magazine – ofattbart!

jag känner mig så hedrad – verkligt pinch me moment iiih

ni hittar intervjun här

<3

jag vet knappt vad jag ska skriva för text till det här inlägget

Dag och jag åkte en vacker junidag ut till en magisk och dold strand i norra skärgården, bara vi och Linda Alfvegren

jag blir rörd till tårar både när jag tittar på Dag för att han är den snyggaste vackraste jag vet, men också för att jag ser i mina ögon hur lycklig jag är. jag har aldrig sett mig själv titta på någon annan på det sättet

min kärlek till Dag är, intill att Gunnel finns, det största jag nånsin upplevt och upplever. jag har svårt att ta att han finns, att jag får veta om det och att jag får älska honom. han är den finaste människan jag vet och han har min totala beundran och hänförelse. jag respekterar honom något ofantligt både som man och människa och jag kunde inte innan ana att en så här fin kärlek skulle äntra mitt liv i form av den snällaste personen jag någonsin mött

allt i mig är lyckligt när han är nära

jag är så glad för varje stund jag får dela med honom och tacksam till livet att jag får uppleva vår kärlek

Dag du är allt jag någonsin drömt om och mer – hur mycket jag än försöker kommer mina ord aldrig räcka till för att beskriva vad jag känner för dig

jag är så tacksam för att de här bilderna finns på oss och att vi finns

från Shakespeares sonett 18 ~ forever held in memory