Solen fortsätter skina och vi spanar in
vad som har hänt sen sist. Det bjuds på skorpioner, National Geographic & gamla nötter.
Varmt välkommen in!

Vi ses snart igen, tack snälla för att ni läser!

★

Precis som väldigt många andra, så tycker jag mycket om den LA-baserade designern Sophie Buhai. Dock är det inte hennes smycken som tilltalar mig, utan de vardagliga produkterna som känns som små konstföremål i silver med tydliga användningsområden. Jag älskar hennes sirliga tändare som ger intrycket av att ligga tungt, tungt i handen. Men idag ska det inte handla om Sophie, utan istället ska vi fokusera kort på Olga Bonne som dök upp i ett nummer av Costume när jag satt och läste vid frukostbordet.

2013 började Olga tillverka smycken efter att ha spenderat sin utbildning på Gerrit Rietveld Acadamie i Amsterdam. Hon var även en sväng på det danska märket Monies, ett fantastiskt varumärke men med ett helt annat formspråk. Plötsligt upptäckte hon en omedelbar och genuin passion för att skapa smycken som var mer åt det konstnärliga hållet. Precis som med Sophie så är det Olgas andra objekt som inspirerar mig, speciellt hennes skedar och knivar med tydliga kopplingar till djurriket. Hennes smycken är otroligt vackra men de är mycket mer bohemiska än hennes bestick och inspirationen från det antika Grekland och romarriket går inte att missa. Det är sirliga, sköra guldtrådar med olika typer av ädelstenar och pärlor som sedan tvinnats till örhängen, ringar och halsband.

I intervjun från Costume märker man att hon har mycket att berätta om sitt förflutna då artikeln handlar om vilken relation man har till olika fysiska ärr på sin kropp. Här väljer hon ändå att ha hög integritet och tydlig riktning, samma med hennes olika Instagramkonton, man får en liten hint om att livet kanske inte alltid varit spikrakt men att  allt kan bli rätt bra ändå. Trots ökad efterfrågan på hennes smycken, så är det Olga själv som tillverkar alla delar för hand vilket resulterar i att varje produkt blir alldeles unik. 

Nu ska ni få följa med in till mitt innersta. In till en liten, spirande dröm som pockar på min uppmärksamhet.
Den knackar mig på axeln, petar mig i sidan, säger Hej, hörrudu, ska du inte ta en kurs i alla fall? Drömmen heter Suhrs Højskole och ligger mitt i centrala Köpenhamn. Det är en folkhögskola med primärt fokus på Mat, Gastronomi, Hållbarhet, Entreprenörskap och Stadskultur. När jag läser texterna och ser bilderna så strålar det ner i mitt vänstra ben av välbehag. En känsla som inte kommer allt för ofta men det här tilltalar mig så otroligt mycket. Låt oss spana in exakt vad de olika linjerna innebär!

Köpenhamn, Stad & Kultur – Linjen för dig som är nyfiken och älskar att uppleva nya saker. Här möter vi stadens mathantverkare, kulturarbetare och tar med dig in bakom kulisserna där det verkligen händer. På denna linje lär du dig tänka konceptuellt och kreativt, att gå från tanke till handling. Vi går på stadsvandringar, utforskar och reflekterar över stadens kultur och historia. Undersöker trender som intar Köpenhamn, varför äter alla tacos och vad kommer forma staden i framtiden?

Stad & Kultur är linjen där du lär dig tänka konceptuellt och kreativt – från tanke till handling. Du får följa med backstage på stadens mat- och kulturscen, ner till teaterkällare, gourmetrestauranger, museum och fiolmakare. Vi skapar en kreativ köksskola där vi utvecklar konceptuella luncher, som en kallskålsbar eller serverar street food i Kongens have. Du får lära dig att göra något extra av både vardag och fest. Små och stora idéer för hur du med enkla medel kan skapa något estetiskt en vanlig tisdag där inspiration, kreativitet och idéutveckling är primära ingredienser.

Gastro – Vill du lära dig mer om mat och gastronomi? Här finns plats för alla ambitionsnivåer! Blir du glad av att laga mat? Varmt välkommen. Strävar du efter att bli kock i ett trestjärnigt Michelin kök? Kom.

Det viktiga är att du brinner för det “nördiga” inom matlagning och inspireras av tekniker som är lite utöver det vanliga. På Gastro lär man sig alla olika tekniker som professionella kockar använder sig av men, det finns gott om tid för lek och experiment när vi går på djupet med ämnen som jord till bord, säsongsbetonad mat, nosa to tail och molekylär gastronomi.

Självklart kastar vi på oss våra förkläden och besöker några av Köpenhamns mest matkunniga kockar och entreprenörer. Du kommer får lära dig hur man gör en servering som imponerar och hur man utvecklar en intressant meny. På Gastro arbetar man nära andra som delar vår passion för mat och gastronomi – och får goda kontakter i den köpenhamnska matmiljön.

Omstillingsagent – Nu är det dags att grotta ner sig ordentligt gällande grön omställning, hållbarhet och klimat. Hur anpassar vi oss till att bli mer klimatsmarta stadsbor och vilka intiativ inspirerar till en hållbar livsstil? Ämnet självförsörjning ger oss jord under naglarna och vi testar på hur det är att odla sin egen mat mitt i en bullrande stad och beger oss utanför byn där vi besöker självförsörjande initiativ.

Urban Farming och nyttoträdgårdar står på schemat,
en s.k Potager som kort och gott är en köksträdgård där grönsaker och ätbara blommor samsas bredvid varandra. Vi planterar, komposterar, samlar in och testar. Vad formar vår stad och hur påverkar vi livsmedelspolitiken? Fokus ligger på den vegetariska och vegansk matlagningen, där vi tillsammans med duktiga kockar utvecklar gröna fingrar och lär oss hur smak och konsistens gör rätterna levande!

Som sagt, efter 11 år i Stockholm där mängder av spännande utmaningar väntar, så är jag verkligen glad inför vad våren bjuder på men det är viktigt att komma ihåg, att drömma behöver aldrig vara särskilt realististiskt eller självuppfyllande. Drömmar är en av de få saker som är till enbart för dig och där man har möjlighet att bestämma exakt vilken väg livet ska ta.

Min väg går till en sommarkurs på Suhrs højskole, Pustervig 8 i hyggeligt gammalt byhus i centrala Köpenhamn, vart går din?

Suhrs højskole

Den 4 september 2021 gifte sig skådespelerskan Sus Wilkins med musikern Freja Kirk på den Italienska landsbygden i Toscana. Paret träffades 2012 via en inspelning. Sus fyllde år och bjöd in hela produktionsteamet till ett enkelt firande men tyvärr hade Freja inte möjlighet att komma. Dagen efter gav hon henne istället en hemmagjord flaska snaps med tillhörande kort där det stod: Till Sus ♡

Från det stunden började Wilkins få upp ögonen för Freja. -Inte bara för att jag fick en flaska snaps men känslan som drabbade mig var märklig. Vad konstigt att jag blir blyg bara för att hon är tjej? Till en av sina bästa vänner nämnde hon att det kittlade i magen när Freja var i närheten. “Ska du bli kär i en tjej nu”, frågade hon?
-Äsch, det där är ingenting för mig.

Men – Det var det.

Photo: Bjarke Johansen – Vouge Scandinavia

Det tog mig ungefär två sekunder att boka biljetter till premiären av Jane par Charlotte. En intim och avskalad dokumentär med två av 1900-talets stora ikoner, Jane Birkin och Charlotte Gainsbourg, där Jane och hennes persona skildras av dottern Charlotte.

Resultatet blir en unik inblick i en ärlig, innerlig redogörelse för relationen mellan mamma och dotter, där reflektioner om åldrande, skönhet och kändisskap uppstår när båda råkar ha ikonstatus.

Genom kameralinsen exponerar de sig själva för varandra, börjar ta ett steg tillbaka och lämnar utrymme för en mor och dotter-relation.

Ett sammanhang jag själv saknar så innerligt. 

Att drömma, skapa fantasivärldar och fly in i en annan verklighet har sedan jag var liten varit något av mitt egna signum. För några veckor sedan skrev jag om hur trevligt det vore att få byta liv med Fredrik Bille-Brahe, Caroline Brasch samt Jonna Bergh och hennes kille Patrik Nadalutti. Konceptet att drömma sig bort är faktiskt rätt trevligt, så idag är det Hannah Eklund  som får inleda denna veckas life-swap. Vi tar en titt!

Nu är vi tillbaka i Köpenhamn! Som alltid hamnar man i denna stad när inspirationen tryter och aldrig blir man besviken. Jag har inte följt Camilla speciellt länge och hennes flöde är egentligen ingenting nytt eller annorlunda. Det är mycket vardag, bilder på hennes barn och mängder av timmar på lekplatsen. Kanske är det för att jag kan bocka av några av hennes signaturplagg som gör att jag känner en något tramsig samhörighet eller så är det bara skönt för ögat med något alldeles vanligt ibland!

Mars månad fortsätter med allt vad det innebär.
Födelsedagar, fester & helt vanliga vardagar – följ med!

That’s it!

Det är Oktober och jag befinner mig i Köpenhamn. Staden med minnen av dig, dig, och mig.
Vi bär på ångest, lyckorus och moderskänslor.
På Gin, Tonic och medberoende.

Det är strövtåg i hembygden, nyponbuskar
och söndermarker. Jag lär mig din pinkod, favoritlåt och att även mjuka ord gör ont. Han var en högtidsdag som människa, ett frimärke på en bortglömd adress.
Söt doft av timjan, känslor på avstånd. Du – ständigt i min närvaro. Jag saknar dig mindre och mindre, det kommer annat emellan och det är bra.

Åker svarttaxi bland minnen, flätar band av dina sorger.
Ler i motgång – ber för uppgång.

Tusen timmar utan dig

En blek symfoni där Söder står publik.
Sådana som vi vet nog inte vad kärlek är?

Bara dårar rusar in

Jag förlorade en far men vann min bror.
Så rädd för att missa men för trött för att delta.
Jag blev den jag är för att du var den du var.
Vi är människor och det är märkligt, kanske är det svårt och omöjligt ibland?

Med ansiktet mot dörren & kniven under kudden
krigar jag mot mörkrets alla minnen.
Dina nävar mot mitt bröst och arm runt min hals.

Graderna sjunker när Gilmour sjunger Floyd.

Wish you where here

Precis när stormen lagt sig privat så står världen i brand. Jag gläds åt spännande erbjudanden och planerar morgondagens födelsedagsfest men oron i magen vill inte lämna. För första gången på många år tog jag i veckan en dag helt fri från mobiltelefon och dator.
Jag åt lunch med blicken ut genom fönstret vid Nytorget, fikade med tankarna begravna i senaste Eurowoman och fyllde mitt huvud av olika intryck. Inte från ökande skärmtid, Instagrambekräftelse och falsk verklighet. Istället fick svanar med orangea näbbar och ljudet från knastrande isflak ta plats i mina sinnen.

När jag gick och la mig senare den kvällen, var ångestnivån för första gången nästan obefintlig, detta efter veckor av hjärtklappning och magont.

Kan det vara så enkelt tänker jag? Att telefonen påverkar mig i den mån att jag går omkring och tror att min kropp motarbetar mig psykiskt? Självklart. Vi vet ju det. Det är som alltid bara så otroligt svårt att vara förståndig. Dags att gå vidare, låt oss se vad som har hänt de första dagarna i Mars!

Mitt liv har sedan årets start varit en enda lång virvelvind. Rädslan som jag känt har varit tvungen att motarbetas. Jag har tvingat mig själv att vara modig, tagit sats och hoppat. Det gick vägen och snart kan vi berätta vart den leder! Jag är faktiskt så stolt. Stolt över det faktum, att trots alla frågetecken, är det jag som har svaren. Att jag är jag och att det räcker långt, till och med längre än vad man tror. Med ansiktet fullt av en något misslyckad brun utan sol och nyklippt lugg så känner jag livet i mig! Man ser på kropp och själ att 36 är en ålder som tar för sig men det gör inte så mycket, bara jag får leva.

★

Imorgon är det fest!

Jag ser dokumentären om Ulf Lundell
från datorns lysande skärm.

Kommer på mig själv med att sakna mitt mörker.
Det fula, svarta, redo att en gång luta sig mot när livet valde omvägar.

Jag hör honom berätta om alkohol och skapandet.
Om kvinnorna, hoppet och drömmen om att nångång hitta lyckan, hitta hem.

Att välja skuggorna istället för ljuset.

 -Det är självmordstankar, det är drömmar, det är längtan, det är allt berättar David Lagercrantz
när han återskapar minnet av Lundell i hans lägenhet i Gamla Stan.

Två timmar av smäktande, brinnande kärlek, lust och längtan.

“..-Förhöjd livskänsla är lika med förhöjd dödsångest.
Kär och galen det är allt jag vill vara..”

Ulf Lundell