Linda och jag spelade in ett avsnitt av Eau de Pod om kontorsdofter en gång. Jag blev så förvånad över responsen, några blev liksom sura på oss för att vi tog upp ämnet! Inte för att de var doftkänsliga utan för att man inte fick bära doft på just deras arbetsplats. Men… det finns ju massor av kontor som… osar parfym:) Jag säger inget om det är rätt eller fel, det bara är så.

Jag har aldrig jobbat på kontor och hoppas slippa det men det finns ju andra situationer där man vill dofta gott men inte för mycket. Som nu när jag nästan varje dag är på föreläsningar. Mitt universitet har tack och lov moderna salar där man slipper sitta packade som sillar i gradänger. Det är en så otroligt stressande arkitektur? Men ändå, jag är nära folk på dagarna så jag vill dofta lite neutralt eller lite gott. Att inte lukta kropp kräver faktiskt sin rutin! Jag har liksom gått direkt från att vara sjukskriven 100% till att plugga 100% så jag behöver komma in i hur det är att vara en social varelse. Då ingår detta med att dofta okej.

Det här kanske är standard för många men känns ganska high maintenance för mig. Såhär har jag gjort då:

• Okej, vi måste ta upp det här med munnen. Basic men snällt mot bordsgrannen: spola näsan med koksalt på kvällarna samt gurgla halsen med det samma. Har vi tur kan det hålla förkylningar borta dessutom. Sen tandtråd. Tråkigt men också mysigt att få beröm nästa tandläkarbesök!
• TMI men jag är en torr person som inte svettas överdrivet mycket men det går ändå inte att komma undan den dagliga morgonduschen. Jag tror dock verkligen inte att det är nödvändigt om man jobbar hemma eller är själv på dagarna av någon annan anledning.
• Eventuellt är jag extra känslig men lukten av hårbotten är nästan värre än svett. Tänk att det fanns en tid när jag höll på med balsammetoden! Inte nu, håret behöver tvättas var tredje dag, minst.
• Sen oparfymerad kräm från topp till tå pga tidigare nämnda torra hud. Därefter Molton Browns Milk Musk i lotionform som ett första parfymlager. Bara lite på armarna och kanske i nacken.
• Här kommer steget som tydligen gör folk arga: parfym. Herregud ett par spray även om man jobbar bland folk är väl inte så farligt? Jag är inte galen så jag väljer de mest mjuka och lugna dofterna och låter Shalimar stå på hyllan tills jag ska på fest. Jag tror nyckeln är att spraya under kläderna istället för på och självklart i låg dos. Det ska inte kännas på mer än en halv armlängds avstånd.

Här är några dofter jag burit de senaste veckorna. Temat är lätt, mjukt, rent och milt. ELdO Putain de Palace är den enda jag inte riktigt trivdes i bland folk, jag sprayade för mycket helt enkelt. Den skulle säkert funka med bara ett spray istället för tre.

Korres Lefko är som en kusin till Byredo Blanche. Lefko är fluffigt vitblommig, fräsch och muskig. Den är rakt av trevlig, dessutom prisvärd.

Rituals L’Eclat har jag känt blandade känslor inför innan. Nu senast hände något när jag lade den ovanpå Milk Musk-krämen. Kombinationen gav intrycket av en perfekt, varm och lite tvålig muskig bas som jag nog egentligen alltid letar efter i en doft.

N.C.P. Olfactives Facet 702 Musk & Amber är en av mycket, mycket få dofter jag fått komplimang för! Ren, varm, mjuk och lite lagom söt.

Det var det för nu. Ingen har kommenterat på att jag doftar vilket jag tolkar som att mitt doftmoln inte rör sig särskilt långt ifrån min kropp. Det kan också bero på att ingen vill eller våga säga något:):)

Bär ni doft på arbetsplatsen eller skolan? I så fall vad? Kram

Det har inte gått så lång tid sedan terminsstart men jag känner att min skolpackning börjar sätta sig. Ungefär såhär ser det ut i min väska

Förutom det uppenbara som dator, kalender, anteckningsblock och pennor finns det några saker jag vill ha för att hålla humöret uppe. Sorterat i meshfickor från Arket har jag plock i tre kategorier:

• En snacksficka, viktigt! I den finns nötter, dadlar, läkerol, tuggummi och ofta en proteinbar eller snickers/kexchoklad.
• Sedan en ficka med läppstift, Ipren, läppbalsam, handkräm och nagelolja. Torra händer och läppar kan distrahera mig helt.
• Sista fickan har pennor och sudd

Förutom det har jag gärna det vanliga som solglasögon och hörlurar. Hittills har jag inte kommit in i vanan att ta med bra matlådor. Sitter ni på några bra tips på lunch som inte känns sunkig i väskan? Dela gärna.

Själva väskan i fråga är vilken tote som helst. Min ichiasnerv säger mig att jag måste köpa en bra ryggsäck så snart som möjligt dock.

Vad packar ni dagligen? Kram

Hej. Hur mår ni?

Jag har lånat en garnvinda och nystmaskin av min vän Linda. En hel påse med ärvda gamla växtfärgade härvor garn har gått från mer eller mindre trassliga knippen till prydliga knyten. Några av härvorna sprätte kvistar och blad runt sig medan de snurrades in i sin nya form. Det hela tog mig längre tid än jag först räknat med men det visade sig vara ett ganska meditativt arbete.

Nyanserna på garnet går i en skala som inte klär mig men däremot min man. En gång lovade jag honom att sticka en mössa. Det har inte blivit av än:) Nu kanske blir första gången han får sig en stickad gåva av mig? Jag har hört att det ligger en förbannelse över att ge sin kära en stickad tröja, man riskerar att bli lämnad! Vilken tur att man kan bryta oturen genom att sticka in ett av ens egna hårstrån i projektet. Pust.

Väldigt True Autumn. Några av härvorna hade lappar med info om vad de färgades med. Krapprot, skvatt och rölleksblomma.

Jag börjar komma över mitt motstånd mot att sticka provlappar. I ett sådant här projekt måste jag för att se om det ska vara en eller två trådar, melerat eller randigt och vilka stickor. Roligt faktiskt!

Nu ska jag förbereda mig för första föreläsningen. Vecka två på psykologprogrammet, kör vi!

Vi hörs, kram.

Till slut har jag gjort något jag velat testa länge. Jag bokade en formklippning hos lockexperten Alexandra. Det är samma kvinna som driver For Textured Hair, en linje för lockar som jag verkligen tycker har förändrat saker på marknaden här.

När jag växte upp fanns det inte i min värld att jag skulle låta mitt hår vara som det är skapat. Inte för att jag har blivit retad för mitt stora hår, utan bara för att det var annorlunda. Speciellt i en småstad där jag kanske var den enda med just min hårtyp. Folk ville känna, frågade om det inte blev varmt på sommaren. Jag hade inte lyxen att smälta in. I tidiga tonåren fick jag håret utslätat med plattång för första gången och slutade inte med det förrän flera år senare.

Att få håret klippt hos Alexandra var en helande bit på vägen. Jag har burit min naturliga textur länge nu, men det var något speciellt med att höra henne ge mig tips om var ”vårt” hår behöver. Representation och samhörighet.

Jag bad om en rundad form med stor, fyllig lugg och en känsla av sjuttiotalets discoglam. Och det var precis vad jag fick, jag är så nöjd och glad! Det känns enkelt att styla och det torkar snabbare än innan.

Angående representation får jag aktivt söka inspiration bortanför västerländsk shamporeklam där skinande, tunga svall faller och studsar ned över ryggen i slow motion. Orealistiskt för nästan alla och särskilt mig. Om det funnits hårprodukter för lockar så påstås de ha kunnat ”tämja” mitt hår. Som om allt som inte ligger platt och blankt måste tuktas hårt.

Istället för att somna i en rimlig tid igår hamnade jag i lite av ett kaninhål av brasiliansk musik och kultur. Scrollade igenom Pinterest efter gamla bilder av megastjärnorna, som många här kanske inte ens hört om, Gal Costa, Maria Bethânia och skådisen Sonia Braga. De har stora, mörka hår där de omfamnar frisset helt och håller med sina utborstade lockar. De ser fria ut! 70-talsglam blandat med lyxbohem.

Jag tycker att de är så extremt vackra. Undrar om min inställning till mitt hår under uppväxten varit annorlunda om jag visste vilka de var då?

Tips: lyssna på Baby och Força Estranha med Gal Costa. Den sistnämnda gärna live. Det är otroligt vilken utstrålning hon har.

Vilka förebilder önskar ni för era barndomsjag såhär i efterhand?

Det var allt för nu. Kram

Resten av familjen har varit på Skansen i friska luften idag. Skansen är inte mitt bästa ställe så jag stannade hemma. Passade på att städa och sortera bort barnkläder som ska gå vidare till vänners ungar.

Slår det er också ibland hur mycket tid och energi det går åt för att hålla hemmet på en nivå som knappt är över ytan? En ständig kamp mot entropin. Nu har jag i alla fall gjort en helt okej återställning. På något vis är en städad yta ju extra inbjudande och inspirerande för barnen att röja på, så det blir en självuppfyllande kaosspiral. Det är väl i sin ordning på något vis.

Jag har lyssnat mycket på musik igen. Känner ni till Adrienne Lenker? Sångerska och gitarrist i Big Thief. Hon har även släppt musik under eget namn. De två albumen songs och instrumentals från 2020 tycker jag man ska lyssna rakt igenom. Instrumentals är som en meditation, somnade raklång på soffan när jag hörde den första gången.

Låtar med andra artister jag fixerat på är Africa med D’Angelo, Midnight Sun med Zara Larsson, Hard Drive med Cassandra Jenkins (också meditativ på sitt sätt), Talking Heads This must be the Place och Nomalizo med Letta Mbulu.

Från musik till parfym. Underbara FabLab har precis som alla seriösa parfymbutiker en dekanttjänst, jag svängde förbi här om dagen. 150kr för två ml och man får såklart välja vad som helst i hela butiken. Att testa en parfym ordentligt under flera dagar är helt nödvändigt för att få ett ordentlig uppfattning om hur den faktiskt känns.

Jag köpte de här:

Tonatto Profumi Ápeiron. En fyllig, klassisk och pudrig amber. Balanserar precis lagom sött så att den inte blir för tät vilka vissa amberdofter kan bli. Exakt min parfymstil om jag är tvungen att välja bara en. Ser fram mot att bära den mer!

Spiritica Lynch. Lite mer indiekänsla på den här. Mycket av allt, gourmandnoter, körsbär, oud, vanilj och patchouli. Patchoulin här drar väldigt kamferaktigt, nästan mintigt. Jag är hittills inte säker på vad jag tycker om den, ska tänka mer på det.

Ode Ona Teapot Wonder. Blev överraskad och glad första gången jag sprayade den här, vilket sällan händer. Min upplevelse är att den svävar på två plan simultant, den gröna och svala tenoten ovanför en kakig men inte för söt rostad och brödig bas. Blir hungrig!

Jag fick även ett sample av L’Heure de Proust av Les Banks Guerlain som även den har te i sig. Jag är särskilt fäst vid just tedofter nu, borde kanske skriva ett blogginlägg om det?

Min utsikt från soffan. Tog ett foto efter städningen men jag ser ingen skillnad!! Skönt ändå att ligga här med solen på benen.

Jag tog bort instagramappen för några dagar sen, tillfälligt. Det finns mycket där som gör mig glad, bland annat stick-communityt och även mina parfymkompisar. Tidigare har jag blivit lite provocerad av andras paus från sociala medier, förmodligen för att jag blev medveten på något vis att jag kanske behöver ta tag i mina egna beteenden. Jag tog liksom konstant upp telefonen och gick in på insta helt automatiskt? Tog typ två dagar att vänja av kroppen med den rörelsen? Weird.

Jaja. Kanske reglerar skärmberoendet sig själv när jag börjar plugga och jag får tjockt med litteratur att läsa hehe.

På tal om litteratur har jag läst ut några böcker och plockat upp den här. Bra såhär långt.

Vad har ni doftat och lyssnat på? Eller läst? Kram

Jahopp, dags att rota fram stängda skor då? Förra torsdagen stektes jag i solen och dagen efter slog det om, sedan dess har jag frusit. Plötsligt har jag också insett att jag inte har några varmare skor jag verkligen tycker om:) Sneakers har jag men det är egentligen inte min typ av sko.

Värmen kanske återkommer men jag vill gärna ha en plan inför terminen redan nu. Det är drygt en vecka till terminsstart och jag försöker förbereda mig mentalt genom att redan nu pussla ihop enkla och bekväma outfits att dra på i arla morgon utan att tänka för mycket.

Igår från Artikel2s lortiga provrum. Jag bar ett par lågskor från COS via Stadsmissionen. De har en kantig form som balanserar olika silhuetter på ett fint sätt. Förutom det en 80-talskappa, vida jeans och t-shirt från A Day’s March.

De tog mig hela vägen från Karlaplan till Skanstull till fots. Bekväma är dom ej, tyvärr. Tillbaka till ritbordet! Vad har vi på höstskor som inte är sneakers? Någon typ av loafer lutar det åt för mig.

Vi hörs snart. Kram

För ungefär en vecka sen tog jag och min egna lilla familj bussen till stan. Vi hade bestämt oss för att prova ett café på östra söder vi inte hade besökt förr, Balue. Målet var att bete oss riktigt turistigt i vår hemstad. Förbi Gullmarsplan och sedan av i Skanstull. Vid hållplatsen där såg jag en kvinna, jag gissar att hon var runt 90-årsåldern. Hennes klädsel fångade mig direkt i ögonvrån, proportionerna och kulörerna var i perfekt balans. Det betyder inte att det var en lågmäld look, nej!

Kvinnan gick i sandaletter där överdelen av skon var i vitt läder och den höga klacken och platån var i trä, i stil med Swedish Hasbeens. I sandaletterna hade hon kritvita, förmodligen splitternya ribbstickade tubsockor. Kjolen var vadlång, plisserad och vit med små röda prickar symmetriskt fördelade över tyget. Materialet på den sportiga jackan var kanske av prasslig kvalitet. På den vita, blankt fönade pagen bar hon en klarröd tyghatt med rund kulle och litet brätte, ett snöre som knöts under hakan.

En helt annan dag satt jag på Nytorget med en laxbagel i ansiktet. Som uppvuxen i en småstad tycker jag fortfarande att bland det roligaste som finns är att sitta och glo på folk på söder. En ung man gled in i bild, lagom desorienterad och självmedveten uppsyn, lite rufsigt hår. Färgkombinationen i den mjukt pastelligt ärtgröna t-shirten med tight passform mot 60- eller 70-talsbyxans neutralt ljusgula nyans var mycket harmonisk. Tänker ni på en sådan byxa i ull och polyestermix med pressveck? Som är smala fram till knät och sedan svänger ut lite? Precis så var den. Över det hela bar han en dovt brun kavaj. Tofflor till tror jag? Kanske Moheda. Förmodligen solglasögon också.

Ännu en annan dag satt jag på tunnelbanan. Ett ca 70-årigt par gick på tåget, den ena mannen bar en flamingorosa pikétröja med kragen lite uppfälld. Över axlarna hade han mjukt knutit en finstickad, ljusgrå kashmirtröja. Shortsen var pastellblå. Kepsen var i en grönblå nyans precis mittemellan mint och babyblå. En sådan modell av baseballkeps som är exakt lagom i proportionerna och utan loggor. Sneakers till.

Det känns som att det var länge sedan jag blev riktigt inspirerad av att stirra på folk men nu vill jag ha pasteller, vit sportig jacka, gröngul kombo och vara 75 år gammal! Utstråla lugn och värme.

Jag tyckte att cafét Balue var underbart förresten.

Har ni sett en riktig person som inspirerat er på senaste? Eller någonsin? Kram

De senaste veckornas nätter har inte bjussat på särskilt stabil sömn. Det har varit varmt, jag har varit lite understimulerad fysiskt. I natt vaknade jag och tänkte på bland annat lavendeln, lavendeln måste ju beskäras! Men hur, och när? Som om det är så pass viktigt att min hjärna rycker upp mig klockan fyra för att lösa detta? Ja ja. Förmodar att det är en underliggande oro inför terminsstart som är orsaken.

Jag ska ju börja plugga men ännu större känns det att mitt äldsta barn börjar första klass. Mitt storlilla barn. Jag som inte ens vant mig vid att vara mamma än?

Vad är det de unga brukar säga när man tappar greppet lite, touch grass? Jag gick med lågmält molande ångest och satte mig framför den där lavendeln och skördade blommorna. Att klippa dom kan visst trigga en ny, om än lite mindre praktfull blomning. Senare ska de beskäras ned till en 15 centimeters stubb för att kunna ta sig och bli snygga igen till nästa sommar.

Det är som dom säger, man mår bättre av att vara ute! Och ha händerna i jorden!

Nu ligger lavendeln på tork, det doftar starkt aromatiskt i matrummet. Vänner och familj kan se fram mot olika lavendelprodukter i julklapp.

Det var det för nu. Kram!

Hej!

Jag kom över ett klipp på den mexikanska arkitekten Luis Barragans hus i Mexico City. Insåg halvvägs in att jag redan har sparat ett foto av vardagsrummet i det huset som inspiration, utan att veta vad källan var. I videon såg jag nya vinklar på hur han använt starka färgfält som accent.

Någon variant av det här hörnet har jag lagt upp förr. Såhär vill jag att det ska kännas hemma. Kanske 10% i alla fall.

Samma rum i annat ljus och annan vinkel. Jag tror inte att jag har noterat hästtemat förr?

Den här takhöjden får jag fortsätta drömma om. Visst är det fint med den gula nyansen i trappen?

Fält av klarrosa och guld.

Fyra meters takhöjd har jag inte men trivs väldigt bra hemma ändå. När det får vara undanplockat och ordnat en stund.

Hej! Och hejdå, det var allt för nu.

Ibland händer det fortfarande att jag hittar någon som inte gör det alla andra gör i denna Likriktningens tid. Jalil Johnson är en amerikansk stylist som blandar färger, texturer och typer på ett helt avslappnat sätt.

Jag tycker att Jalil klär sig intelligent och avslappnat. Vilken look är er favorit? Kram