Del 4.
Hejdå hemland.
Kanske blev de här dagarna bland de mest betydelsefulla för mig i livet trots allt. Ögonen var öppna på ett helt annat sätt än när jag var här för 17 år sedan. Det var som att andas in en del av sig själv man inte visste att man saknat. Så hemma, men ändå så främmande. På något sätt kände hjärtat igen sig innan huvudet hann förstå.
Sista dagarna bodde i vi i Bucheon Village i en av NOSTALGIA HOTELS magiska Hanoks.
Allt så lugnt, så harmoniskt. Raka linjer och naturmaterial efter naturmaterial. Tillsammans så självklart.
Våra dräkter får äntligen vädras och möta den koreanska arkitekturen. Som vi ändå kämpat oss runt med dessa för vår inre vision av en vacker kulturkrock på bild.
Vi promenerar längs med de små gatorna i byn och det är så fint att dessa byar får bevaras och hållas vid liv. En så viktig del av arkitekturens historia.
på vår innegård fanns en liten keramikstudio där vi hade en timmes lektion av kanske världens mest lågmälda och snällaste koreanska man vi träffat.
Han vågade knappt låta oss skapa själva men två skålar lyckades vi (han) få till innan timmen var slut.
Alla dessa små teset inne i våra boenden. En självklar del av köket vart vi än har varit.
Det är verkligen ett lugn i dessa boenden. Kanske ligger det i den lågmälda akitekturen, eller också i hela landets mentalitet. Respekten till tystnaden och att den blygsamhet vi möter av människorna. Det speglar av sig i alla rum på något sätt.
Färgval från naturens palett
Så avskalat och otroligt enkelt och fint
Såklart ett fönster i köket där naturen måste få en del. Så vackert tänk där utsikten inte är befintlig. Ett litet grönskande rum. Så genialt.
Överallt reflektioner från ljuset utanför. Som att det planerats för när man ritade husen.
en liten välkomstgåva i form av de sötaste och godaste små nötpralinerna
Och fönster som bara “är” och skapar vackra inramningar
FÖRÄLSKELSEN
Vi hinner strosa och suga ut det där lilla sista innan vi mentalt börjar förbereda oss för hemfärd. Det går liksom inte riktigt att summera resan på annat sätt än ett ord. Förälskad på nytt. Ett “hem” som faktiskt känns på riktigt har nu etablerat sig i mig och jag kommer återvända hit ofta. Kanske söka mina rötter djupare men också bara njuta av att vara en del av den kultur som på något sätt redan finns i mig långt där inne. Jag är så tacksam. Tacksam för Ahn-Sophie och Katja. För våra samtal genom gråt och skratt. För att vi gett varandra utrymmet och att vi förenats nästan som systrar. Jag är tacksam för att jag är en del av något så stort och att vi kan dela det här för livet.
Vi dricker kaffe den sista morgonen tillsammans. Summerar och längtar redan tillbaka innan vi ens har åkt hem
Min sista bild innan hemfärd. Kanske min favorit ändå.
Anna Furbacken
Sofia · 8 months ago
Wow! Förstår att det var en magisk och väldigt betydelsefull resa. Du beskriver det vackert!
Jeanette · 8 months ago
Gåshud att få läsa.