Nu ändrar vi ton på riktigt. för våra barn och vår framtid

Något har hänt. Plötsligt vrids kompassen om
En omvärderande drastisk förändring. Och jag kan såklart inte blunda i det faktum att det nog speglar sig i hur världen ser ut just nu men också på grund av att mina barn växer fortare än någonsin. Tankar som börjar växa hos dem som inte fanns innan. Vi börjar samtala mer. Stöta och blöta.

Att stå tillbaka, inte som en uppoffring, utan som ett växande när det kommer till att välja vad man vill publicera på sociala medier har blivit viktigare för mig än någonsin och förhållandet till det digitala är i stor förändring.

Sociala medier, det där självklara fönstret där vi visar våra mest polerade sidor, där ljuset alltid är perfekt och orden genomtänkta. Jag är där själv, men kan den där tyngre mer betydande skriften och bilden få större plats?

För jag vet att mina barn kommer vilja kliva in där en dag. De kommer nyfiket vilja upptäcka, prova, jämföra. Och jag vill rusta dem. Inte med pekpinnar, utan med eftertanke.

Hur lyfter vi den där blicken och ser på oss själva och vilka vill vi vara för varandra och våra barn?

Kanske handlar det trots allt om att förändra tonen. Att dela mer av det som verkligen rör oss, det som inte alltid är putsat eller klart. Känslorna som skaver och tankarna vi bär i tystnad.

Missförstå mig rätt, jag älskar också fina buketter, välvalda färgskalor och härliga restips och jag kommer antagligen aldrig sluta dela med mig av den där “finputsade” bilden. Kanske för att den där rädslan att försvinna ur algoritmerna sitter som fastetsade klor i mig och giftet är för starkt. Att få likes och följare är en drog. En drog som behöver avvänjning och detox om den helt skall försvinna.

Men jag känner såhär. Vi är vuxna nu. Vi som florerat här inne länge nog, vi vet med oss vad detta bidrar med. Att vi skapar ångest och onyttiga “ha”begär hos varandra som är sådär toxiskt.

Och vi har fortfarande en kraft. Liten men ändå en kraft att forma det digitala landskapet till en plats där våra barn kan få växa i trygghet, där sanning får ta plats, där vänlighet får det där ekot.

Det börjar ju med oss och med det vi väljer att dela. Låt oss vara en enad front. Vi börjar helt enkelt nu. För varandra men också för de under oss. De som snart tar över.