Ett kejsarsnitt eller ej?
2 months ago
Förra gången, i Oslo, blev det ett akut snitt efter nästan två dygn i förlossning där de till sist insåg att något var fel. Det slutade med att jag blev nedsövd och träffade Joni först på uppvakningsavdelningen 3h senare. Jag fick sen höra att det antagligen kommer vara svårt för mig att föda vaginalt nästa gång och har varit inställd på det sen dess.
Nu när det är dags igen har jag fått gå till specialist några gånger inför förlossningen, alla journaler och scenarion har gåtts igenom och ett kejsarsnitt blev inbokat. Det som jag har haft högs på min önskelista inför förlossningen är att denna gång få vara vaken och med när bebisen kommer ut. Det är prio ett.
Jag hittade min gamla skrivbok där jag hade skrivit ned hur det var fysiskt efter operationen. Det mesta hade jag glömt, tex att jag knappt kunde vända mig själv i sängen på veckor, gick min första promenad mer än två veckor efter snittet och tydligen hade mer ont efteråt än under själva förlossningsförsöket. Urinvägsinfektion, sprutor i magen varje dag och kvar på sjukhuset i nästan en vecka finns också med på listan.
Jag vet att långt ifrån alla har det såhär efter ett kejsarsnitt, men det blev inte bara komplikationer under förlossningen utan öven under operationen som antagligen ledde till längre läketid.
Men nu har jag iallafall bestämt mig för att trots allt prova att föda vanligt, så jag meddelade det idag. Det satt långt inne, men TÄNK OM det kan bli en sån där revanch som många pratar om på nummer två. Jag är absolut inställd på att de kan avbrytas och bli ett snitt ändå, men då har jag iaf gjort det jag kunnat och framförallt vågat testa igen.
Sen kommer nästa oro, förra gången fick jag förlossningsdepression och det vill jag inte ha igen. Men då berodde det på så många olika faktorer (corona bland annat, bo i ett nedstängt Norge, och hur förlossningen blev hjälpte inte till) som inte är aktuella nu.
Men det kan man ju inte heller planera, en sak i taget, två veckor-ish kvar nu…
Amanda Malm
Konstnär som precis flyttat tillbaka till Sverige och köpt en gård i Skåne tillsammans med sambo och våran dotter Joni.
Livet kretsar kring all sorts kreativitet, konst, renovering, vintage och bygga upp vårat hem.
Jeanette · 2 months ago
Heja dig och you got this oavsett väg<3 min kusin sa så fint att varje värk är ett steg närmare bebis och den tanken höll jag i handen. Så pirrigt för er!
Amanda Malm · 2 months ago
Tack <3<3 Jag ska verklligen försöka hitta alla sånna olika sätt att hålla i! <3 Det är också därför vi inte tagit reda på kön, för då blir det också en överraskning att se fram emot. Men börjar bli rikigt nervös nu!!
Andrea · 2 months ago
Jag hade liknande upplevelse med första, känner igen mig i detta. Hoppas det blir en lugn och trevlig födsel hur det än blir<3
Amanda Malm · 2 months ago
Hade du <3 Ja det hoppas jag med!
Charlotte Ahlström · 2 months ago
Stort lycka till, målbild att få se barnet vid varje värk och att tänka värken som en våg. När den är nära strandkanten är det som tuffast men sen åker den ut igen dvs värken sjunker sakta <3
Amanda Malm · 2 months ago
Ja jag hoppas att det kan bli så <3 det var ett problem i livmodern som gjorde att jag inte hade någon värkpaus under de sista 5h, det var bara en konstant smärta. De såg varför under operationen sen. Så då blir det ju inte det med vågorna som man hade övat på innan, det gjorde nästan mer ont när värken var över. Det kommer eventuellt bli samma sak denna gången men jag ska våga prova ändå <3
Joyce · 2 months ago
Men älskling. Hejar på dig, detta blir revansch oavsett väg bebis kommer ut ❤️
Amanda Malm · 2 months ago
Ja jag hoppas verkligen att det åtminstone blir lite bättre upplevelse denna gång <3<3
Sasha · 2 months ago
Varmt lycka till <3
Amanda Malm · 2 months ago
Tack tack tack <3<3
Helen L · 2 months ago
Hoppas kroppen förstår vad den ska göra den här gången. Kram och lycka till.
Amanda Malm · 2 months ago
Tack!! Det vet den nog, men vissa fysiska hinder är kvar så vi får se. Känns som det inte kan bli sämre än senast iaf!
Sofia A · 2 months ago
Hejar på dig! Fint att du delar med dig, man tror så lätt att någons liv bara är allt fint man ser på bilder och även om man vet att det inte alltid stämmer är det bra att påminnas ibland. Mvh en som följt dig sedan bilddagboken 2007
Amanda Malm · 2 months ago
Hej! Men vad kul att höra att du fortfarande följer, det är ju ett tag nu! <3 Ja, jätteviktigt att bli påmind. Det glömmer man ju även med kompisar och de man känner också ibland, att allt inte visas fram. Och på some är det också svårt att navigera vad som är rimligt att dela eller ej. Kram!
Hilda · 2 months ago
Hej och ville mest skriva heja dig och du är fantastisk!
Amanda Malm · 2 months ago
Hej och tack så jättemycket ♥️♥️