Efter utställnings tankar och vernissage bilder

Det är en vecka efter utställningen. Kan äntligen andas ut efter så mycket rodd och jobb inför detta. Det är absolut lättare när ett galleri ordnar allt, jag och Kakan fixade allt själva denna gången.

Alltid en liten oro inför utställningar. Man satsar allt men kan också stå lite lottlös efteråt. Finns inga garantier på lön för mödan. Och verken som man först varit så peppad på, är det så att de egentligen är det fulaste jag sett? Men det spelar ju ingen roll för ingen kommer komma på utställningen ändå…

Dagarna innan vernissage är en perfekt mix av skör stress. Efter denna utställningen så lägger jag ned är en inte ovanlig tanke. Ändå så vill man alltid göra det, igen och igen.

Men så kom Kakan ner till Skåne, vi hängde verken, allt föll på plats. Samma dag kom Bea och Mira och fotade och filmade och plötsligt så känns det helt tvärt emot. Äntligen är det dags för vernissage!

Nu post-utställning kan livet igen börja handla om andra saker. Renovera tex, har flera rum som jag tänker att de ska bli klara innan bebis kommer. Men mer om det senare! Först ska verk fotas och en katalog ska göras. Det som är sålt ska skickas och endel levereras och hämtas upp. Och sen börjar planering för nya jobb och lägga upp en plan för vad jag tänker är rimligt att jag ska hinna, och orka, innan magen är för tung. Då önskar man att man var anställd.