En anonym granne och jag tävlar varje morgon om vem som hinner nappa överloppsexemplaret av Helsingin Sanomat som brevbäraren generöst nog lämnar i trappuppgången. Vanligtvis vinner jag eftersom jag sitter på triumfkortet Magnus* , men på helgerna har grannen hunnit före. Detta är speciellt störande eftersom det ju är under helgerna man får mest njutning av Den Stora Tidningen. Förra lördagen stod jag halv nio på morgonen ute i den iskalla trappuppgången i bara underkläderna desperat letandes efter Hesaren. Förgäves. Patetiskt. Grannjäveln hade hunnit före.
Det som stör mej nästan lika mycket som att inte få läsa den finska morgontidningen** är den självgoda minen jag föreställer mej att grannen har då han eller hon hunnit plocka upp HS före mej. That bastard!
*som en vanlig morgon lämnar hemmet halv fem. På natten.
**alltså gratis. HS:s prenumerantförsäljare ringer mej regelbundet och påminner mej om att man också kan KÖPA en prenumeration.
Jag önskar att jag kunde dela med mej nåt spännande ur mitt liv, men gårdagen var tyvärr en särdeles vanlig och grå måndag. Det mest spännande som hände var att jag opererade bort vaginan från Magnus jeans medan han stekte hemmagjorda spenatplättar*. Sedan somnade vi till Natural Born Killers, som för övrigt blivit brutalare med åren.
*sjukt goda med hemmarörda lingon, portobellosvampar och körsbärstomater och naturell youghurt.
I Rödbergen firar man uppenbarligen den bilfria dagen genom att koncentrera all trafik till Stora Robertsgatan*. Den lilla bilistens protest mot fotgängaren.
*som vanligtvis är en gågata.
Egentligen förbjöd jag Magnus att tala om det här på radio imorse eftersom jag absolut inte vill framstå som den lilla hemmafrun*, men vad fan, ni kan ta det på rätt sätt.
Samtliga av Magnus jeans har ett stort, stort hål i grenen. Det är ju bra att vädra skrevet, men i längden inte så praktiskt. Speciellt inte på vintern och då man cyklar. Därav beslöt jag mej igår kväll för att lappa ett par jeans. Jag klippte sönder ett kasserat par och sydde in en lapp i byxorna. Eller så lätt gick det inte. Det tog massor av tid och jag förstod meningen med fingerborg**(the pain av att sticka sig med nålen!). Någon timme senare visar jag stolt upp byxorna för Magnus. Han lyfter upp dem, synar grenen på dem och skrattar sedan hysteriskt i tio minuter. Jag är förvirrad. När han till slut lugnat ner sig lite och kippar efter andan för att få fram några ord konstaterar han:
"Du har sytt in en vagina i mina jeans."
Uppenbarligen påminner lappen under hålet i grenen i samarbete med de frasiga kanterna om ett kvinnligt könsorgan.
Jag ser inte humorn i jeansen och när Magnus försöker korrigera situationen genom att säga:
"Äh, det ÄR ju roligt! Kan du inte bjuda lite på dej själv? Man måste inte vara bäst på allting."
..konstaterar jag att jag kan bjuda på lite styrk om han och hans fittbyxor inte avlägsnar sig från rummet.
*lite som Den lilla Sjöjungfrun, men mindre naket.
**HUR ofta bloggar man om fingerborgar? Jag borde få en bonuskommentar bara för min originalitet i val av ord.
Magnus tycker inte att det är okej att med sin strumpa torka upp saker man spillt på golvet, medan jag ser det som oerhört praktiskt att varken behöva böja sig ner eller hämta en trasa. Strumporna ska ju ändå tvättas.
För övrigt har jag burit alkohol mellan Munkholmsgatan och Styrmansgatan hela förmiddagen. Vem kunde tro att vi samlat på oss så mycket champagne, vin, sherry, kubansk rom, portvin, glögg, konjak och öl.
Vi MÅSTE ordna kalas innan all den här alkoholen blir gammal och möglig. Temat kunde till exempel vara fyllbult.


Magnus insisterade på att ta med sin födelsedaspresentpromenadkäpp. Han var dessutom kreativ nog att hitta på ett nytt svar för varje bekant vi mötts som ifrågasatte käppen.

Och så träffade vi såklart André som skulle flyga till Göteborg, Stockholm, Uleåborg och Vasa. Han är världsvan, den där André.