Häromdagen då jag köpte en mössa på Lindex frågade kassatanten mej om jag ville donera två euro till Rosa Bandet.
Jag ba:
"Nä."
Sedan jag jag ut och kände mej som det största svinet någonsin. Vad är jag för en människa som INTE vill donera pengar för bröstcancer? Eller mot, beroende på hur man ser det.
Skulle folk fatta humorn om man skrev intresseklubben antecknar* på alla sina 500 vänners statusuppdateringar?
*jag vet! nu kan ni kuitta min dåliga humor genom att anonymt skriva det på ALLA mina blogginlägg.
I natt då jag valde att ligga vaken mellan fyra och sex för att fundera på jobbrelaterade grejer hade jag också några minuter över att betrakta Magnus som sussade bredvid mej. Det slog mej att specifika gester är helt acceptabelt i sömnen, medan de i verkliga livet uppfattas som vansinne. Jag menar, det är a-okey att ligga bredvid en människa som kastar huvudet från ena sidan till den andra, gnisslar tänder och oprovovcerat börjar gapskratta, medan samma situation i spårvagnen* eller på morgonmötet bara skulle kännas obehaglig.
*nåja, i Trean är det väl vardagsmat.

Idag joggade jag förbi en desperat bil.
Mina hårförlängningar börjar ge upp. Ungefär varannan gång då jag borstar håret lossar en tjock tofs och jag känner mej som om jag led av en allvarlig sjukdom (som genererar ful frisyr). Det är obehagligt både för folk i min närhet och för mitt utseende. Vi* måste göra något åt den här allvarliga situationen.
*alltså jag.
Nu måste jag vara lite sträng, men snälla frilansare: spellchecka* era texter innan ni skickar dem till mej. Snälla. Det är word som gör grovjobbet och den som betalar ut era arvoden blir så mycket gladare om hon inte behöver sätta ner en timme på att rätta stavfel. Okej?
*det ÄR ett ord.

När jag cyklade till Engel för att äta frukost med Sonja* var Helsingfors så vackert att jag fick lite ont i hjärtat.
*Sonja var däremot lite uppskakad eftersom kedjan på hennes Jopo hade gått av mitt i en spurt och därav hade sett Döden i vitögat. Men det är en annan historia.
Jag VET att det är sjukt ointressant att höra om folks drömmar, men bear with me.
I natt drömde jag att jag var tvungen att gifta mej med ett av mina ex. Jag kunde välja vem som helst* men var tvungen att hänga resten av mitt liv med honom**. Inte för att det direkt är något fel på de flesta av mina före detta pojkvänner, men drömmen var ändå en mardröm. Föreställ er själva i samma situation.
*förutom då Magnus som inte ens tekniskt sett är ett ex, snarare tvärtom.
**ja, SÅ könsnormativ och tråkig är jag att jag aldrig haft en flickvän.
Vanligtvis görs det inte så hemskt mycket reklam i dne här bloggen, men eftersom
Mikebike (läsa hans blogg. Den är bra) bad mej om det postar jag en länk ni ska klicka på:
http://www.miehetovathaavoittuvia.fi
Det har varit en svår förmiddag. Första gången jag log var halv ett då jag träffade Basse för lunch.