Efter att jag outade graviditeten ger mej alla jag träffar en medlidande blick och frågar försiktigt: Hur måååår du vännen?
Jag vet att det är omtänksamt och gulligt, men eftersom jag inte är döende* känns det lite onödigt. Min temporära lösning är således att istället berätta hur Magnus (som generellt är krassligare än jag) mår.
Människa:
"Hur måååår du vännen?"
Jag:
"Bra tack, men Magnus kräktes natten mellan fredag och lördag. Kan det ha nåt med graviditeten att göra?"
*fast i dessa svinistider kan man ju aldirg veta.
Igår på Alvin, Edvard*, Nelsons dop presenterade sig Magnus som Magnus Öhman. Jag var väldigt stolt.
*eller Edward? Kollade inte upp stavningen. W är ju populärt bland ungdomen.

Var inte heller mycket att hänga i julgranen. Däremot borde det vara lättare att ta en bild med sin telefon än kvinnan på bilden tycks uppleva det.
Jag skriver novemberledaren om sprithetsare. Det är svårt, jag är ingen kreativ och rolig kvinna.

Igår bjöd Pyret på en sjukt god rund lasagne. Sen kom Miika hem och vi bråkade en stund om det är mera etiskt att äta älgen man skjutit i skogen än att frossa i industrialiserade grisar. Runt tolv cyklade Magnus och jag hem i Tölömörkret. Mitt liv är sannerligen inte sex, drugs och rock'n roll* just nu.
*om man bortser att jag som kompensation för att inte kunna dricka vin blev bjuden på knarsch för nån vecka sedan och att Janne Strang sist av alla lämnade fredagens fest och att sexdelen också är under kontroll (det känns dock lite freakyt att beskriva just den delen av vårt äkktenskap på bloggen. Speciellt med bildmaterial). Äh, hur jag än pressar blir det inte la vida loca.


De enda bilderna som bevisar att jag också deltog i fredagens kalas fokuserar huvudsakligen på mitt bakhuvud. Tur att jag åtminstone är nöjd med min nya hårfärg.
Catariinas* The Boyfriend står för detta material.
*
alltså den äcklade kvinnantill vänster på bild två.
Dagens bästa överraskning var då Magnus återuppstod* från döden** och självmant föreslog frulle på stan. Min första tanke var att han varit otrogen och det här var hans sätt att visa att han trots allt älskade mej. Ungefär som att spontant köpa blommor, ni vet. Det visade sig ändå att det bara handlade om vanlig kärlek***. Vilket gladde mej storligen.
* liksom Messias.
**från baksmälledöden, inte alls liksom Messias.
***och dåligt samvete för att han osolidariskt nog blivit så full kvällen innan.

När jag kom hem hittade jag ett badkar fullt av radioreportrar. Det var oväntat. Alltså reportrarna, inte badkaret.
När vi nu ändå är inne på barnanskaffning kunde ni kanske komma med namnförslag. Just nu ser det bra ut för Liv Louise och Vidar, men vi är öppna för förslag. Speciellt pojknamn visat sig vara sjukt svåra att hitta på.