
I december öppnar det ytterligare en sushirestaurang i Helsingfors. Den här gången i hörnet av Nylands- och Annegatan. Snart börjar det här kännas som en riktig storstad.
Jag kan inte riktigt sätta fingret på orsaken, men babytidningar skrämmer mej. Det är lite som med porrtidnigar. Jag skulle aldrig komma på tanken* att köpa en, ännu mindre bläddra i en i affärens tidningshylla. Det känns både förbjudet och skämmigt.
Då en polare textade mej att läsa juttun om henne och hennes avkomma i Vauva-lehti var jag tidigare idag tvungen att smyga in spädbarnstidningen i en Sköna Hem och diskret bläddra fram till artikeln**. Sedan lade jag, som om ingenting skulle ha hänt, tidningen tillbaka i hyllan och gick visslande därifrån.
*alltså våga.
**JA, det var för artikeln, inte bilderna jag bläddrade.
Okej, den där typen som ligger i min mage ska heta Vidar* det är alla överens om. Häromdan slog det ändå mej att Vidar kanske kommer att kallas Viddo* här i Finland. Och Viddo låter faktiskt lite som om man mycket snuvig skulle säga vittu.
*förutsatt att inte snoppen som sköterskan spottade var nåt helt annat och det visar sig att Vidar är en tjej.
**Vidde i Sverige och V eller Pikku V bland de som har ett sinne för kreativitet.
Nu tänker ni kanske:
vilken fin liten hjort Peppe har på bröstet och en så snygg häst som lite senare galopperar på hennes mage. Var får man tag på såna, månntro? Jo sini, det ska jag berätta för er, till exempel i den lilla affären
Lux på Nylandsgatan eller på
Titimadame på internet.Ja alltså ifall ni går och grunnar på vad ni ska köpa i julklapp åt mej.


Det här är syster nummer tre. Yngst av alla, också kallad Fyran av vår gemensamma far. Fyran brukar trött konstatera:
"Peppe, det är så skönt att min pappa också är din pappa. Annars skulle det vara så sjukt pinsamt för mej då han uppför sig som han gör."

So we meeat again, Mr Häagen-Dazs. This time you will regret your arrogance!
Karin fotade
Biffen, Mango, Magnus och mej på Musiktelevisonskalaset igår. Magnus åt elva kycklingspett. Jag tog en minitugga av ett och var nära att kräkas av äckel. Sån är smaken, gott folk.

Lunchade på Toscanini med
Basse. Om man bortser från att han kallade mej Hitler var det på alla sätt en bra lunch.
Än så länge har jag trotsat klimatet och cyklat i The Day After Tomorrow-kyla, våt snöstorm och monsunregn. Men efter att i morse ha gjort en avstickare til Drumsö och cyklat av och an över Drumsöbron känner jag mej slagen. Snart måste jag nog lämna Jopon hemma och färdas på annat sätt*.
*alltså till fots.