
Det här är min vän Annica. Annica bor i Stockholm och har ett hemligt jobb inom försvaret.
Alla, säg:
Hej Annica!
Jag åt ett dominokex och kände mej som världens största fetto.
Hej ätstörning!
1. Styrelsemöte klockan 17.00
Magnus mamma Diana* hade varit snäll nog att köpa yoghurt som frukosttillbehör under helgen. Jordgubbsyoghurt. Problemet är att jag äcklas av jordgubbar i annan form än färska. Klumpig jordgubbssylt, simmiga båljordgubbar, slemmiga jordgubbslämningar i smoothies och naturligtvis jordgubbsyoghurt ger mej kväljningar. Det är konsistensen.
Jag försökte hålla god min och bara ignorera yoghurten medan Magnus omedelbart informerade sin snälla mamma om att Peppe, sade att jordgubb i youghurt är lika äckligt som att äta råa ägg.
Diana blev helt till sig över att ha köpt något så vidrigt och jag skämdes.
*Fantomens fru.
Ni vet den där känslan av uppgivenhet när man som boskap på väg till slakten bryskt blir utföst ur flyget och i flock galopperar mot bagagebandet? I en kort stund av världsvanhet försöker man artigt ställa sig en knapp meter från bandet för att de andra passagerarna ska ha en chans att se sin väska komma glidande, men så fort bandet börjar röra på sig bildar resten av flygplansåkarna blixtsnabbt en levande mur framför en. De står två millimeter framför bandet och gör det omöjligt att se och ännu mindre sträcka sig efter sin väska.
Det irriterar mej.
När jag ondgjorde mej över folks försök att ta ta mej på magen jämförde Annica det med att hon skulle ta mej på brösten och säga:
"Åh så fina och yppiga tuttar då fått! Man ser på deras vinkling att det är en liten pojke du har i magen."

Här är den. Nu måste jag ta mej till flygplatsen/fältet/stationen. Vi får höras lite senare.
Jag köpte några tidningar till redaktionen och
King lärde mej detta:
50, så mycket i procent minskar risken för att dö om du tränar regelbundet.
Inte nog med att ens mage blir enorm, man får uppenbarligen också gigantiska bröst av att vara gravid. Kvinnan i bh-butiken chockade mej gravt genom att välja tre nummer större kupor och två nummer mindre bröstomfång* än då jag själv väljer underkläder.
*ni vet det där bandet som går UNDER brösten med ett knäppe bak på ryggen som killar alltid ville briljera genom att öppna med en hand? Vad det nu sen heter.
God morgon!
Gumoron, gumoron.
Du låter lite sur, hur det hänt något?
Nä, lite trött bara. Kunde inte somna om efter att Magnus gick på jobb halv fem. Det vanliga.
Äsch, det låter ledsamt. Är det något speciellt som stressar dej?
Well, om man bortser från att jag ska bli någons mamma och ha ansvar över en annan människa för resten av mitt är det väl som vanligt jobbfunderingar. Hur kombinera det jag tror på med det ledningen tror på. Du vet hur det är.
Jaha, men du vet väl att sånt där alltid verkar mycket värre klockan fyra på morgonen än i riktiga, vakna livet?
Ja, jag vet. Försökte tänka happy thoughts och sväva till min happy place. Men sånt där kändes lite för mycket hippie för mej inatt.
Nu ska du inte spela så där hård. Löste det sig på når sätt?
Ja det löste sig. Runt halv sex började jag kolla på det senaste avsnittet av House och innan jag visst ordet av så väckte iPhonen mej med ett check in meddelande från Sas.
Jasså Sas? Så osolidariskt av dej att välja Sas nu när det går så dåligt för Finnair.
Äh, ska man bara flyga över till Stockholm tar man det billigaste. Dessutom kommer jag att hylla Finnair senare i år när vi flyger till Miami. Och dra mej inte in i några koldioxidutsläpssdiskussioner nu! Det orkar jag helt enkelt inte med. Tacksåmycket.
Jag får väl återkomma en annan dag då damen är på bättre humör.
Du behöver inte bli förnärmad. Hej då.