Varje gång jag sjunger minsta lilla strof skrattar Magnus rått och skadeglatt i minst tre minuter. Sedan frågar han mej med uppriktigt intresse om hur det känns att vara fullständigt omusikalisk.
"HÖR du själv hur fel du sjunger?"
Jag upplever det som hemskt opedagogiskt.
På sistone har jag kommit på mej själv med att kvida lite erotiskt då jag måste böja mej ner för att plocka upp nånting. Som gamla människor gör, fast med ett sexigare ljud. Jag antar att det är både bra och dåligt.
Från och med tisdag nästa vecka slutar Magnus stiga upp klockan fyra på morgnarna. Det är lite spännande och en helt nya era i vårt förhållande. Vad ska vi göra med alla timmar vi nu kan vara vakna under på kvällarna?
Att gå omkring med musik i hörlurarna var inte ett nytt fenomen ens med 80-talets c-kasett och Walkman. Fortfarande i iPhonens tidsålder får det mej att tro att alla andra omkring mej också lyssnar på hög musik och inte kan höra mej om jag, för att ta ett fullsträndigt lösryckt exempel, rapar högt.
Men det kan de.

Sedan lagade jag musslor med spaghetti. För jag är en god hustru.
Max var här för att spela in en lucka i Peppars julkalender. Jag försökte spela tuff, klagade lite på hur ojämställt det är med graviditet och sade knulla, sen ångrade jag mej. Men då var det för sent.
Mamma skulle skämmas ögonen ur sig.
Ni vet de där morgnarna då väckarklockan först ringer 0400 hours och man bara vill döda den, men sen kommer man ihåg att väckarklocka och iPhone ju är samma sak och att man betalat sig rumänskt fattig för mojängen och låter den således leva. Man somnar om och vaknar av snoozen 0415. den här gången är man så groggy att man inte genast förstår hur man ska stänga av skiten och fumlar i flera minuter medan volymen bara stegrar. När man äntligen fått tyst på helvetesmaskinen tänder ens äkta man alla lampor i hela lägenheten, försvinner mot Böle och själv ligger man klarvaken och funderar på hur man ska hämnas världsaltet.
Ni vet.
Dåliga saker med att vara gravid är att man kan äta så lite. Frukostbufféer är pärlor åt svinet*. Fostret i ens mage tar tydligen upp så mycket lebensraum av magsäcken att jag blir proppmätt av minimalt med mat.
Det är så sorgligt.
*i det här faller jag.