I arla morgonstund träffade jag mina grannar Calle och Lini över en kaffe i Kaffas ny café och rosteri på Båtmansgatan. Hemskt trevligt.

Notera det gudomliga ljuset ovanför Calle. En ängel håller tydligen på att sänka sig ner i cafét för en morgonlatte.

Ni vet hur man uppmanar snubbar som har problem med för tidig utlösning att tänka på fotboll eller föreställa sig sin mormor naken.

Magnus val av t-shirt kan fritt användas i motsvarande syfte för kvinnor. Varsågoda.

I somras skulle jag ha haft svårt att föreställa mej ett scenario där jag sitter i en bastu, omringad av nakna kvinnor med stora spända kulmagar, där jag försöker bryta en obekväm tystnad med frågan:

"Okej brudar, kan någon av er förklara för mej vad den där slemproppen egentligen är och när den kommer?"

Sedan träffade jag Karin och hade ett långt möte om olika framtida projekt, bland annat mode- och pärmfotograferingen till Papper på lördagen. Karin berättade också att en av hennes barndoms kaniner kan vara förfäder till alla citykaniner i Helsingfors.

Det var André som i våras fick mej att köpa en spikmatta. Egentligen köpte jag den som en vardagspresent åt Magnus, men det innebar ju inte att jag inte skulle kunna testa den själv. Sen gick våren och sommaren och hösten och vi använde mattan ganska sporadiskt. Runt julen när spikisarna såldes i varje clas ohlson gick jag till och med så långt att jag hånade dem. "Det finns inga medicinska bevis på att dylik tortyr skulle vara bra för kroppen", brukade jag arrogant säga.

Tills i förrgår då jag hade skitont i ryggen och testade mattan. Prisa Herren så det var skönt! Resten av kvällen gick jag runt med en varm* och avslappnad känsla i hela kroppen och somnade på två minuter. Och samma sak upprepades igår. Kalla det placeboeffekt eller vad ni vill, spikisen är min nya bästis.





*får jag påminna er om att vi lever i runt 15 grader celcius. Värme är ytterst sällsynt i residensen Öhman-Silfvenius.

Under middagen hos Malin och Grandi slänger någon ut en fråga vad sällskapet skulle göra om de kunde göra PRECIS vad som helst. Money is not an issue, liksom.

Magnus:
"Jag skulle skilja mej."

För er som glömt hur jag ser ut då jag misstänksamt äter en ost- och tomatsmörgås på Moko en vanlig lördag i januari.

Magnus försöker fota min mage ur ett myrperspektiv.

Problemet med Kinderägg den här tiden på året är att de smakar som om de härstammade från förra påsken.

Vi grälar faktiskt ganska sällan, men då vi gör det handlar det nästan alltid om tid. Jag blir galen av att vänta på Magnus. Varje gång vi ska lämna hemmet tillsammans frågar jag om han är färdig, får ett jakande svar, tar det som ett ja, klär på mej ytterkläderna och ställer mej i tamburen för att vänta. Då börjar Mags fundera på att samla ihop mobil, nycklar och plånbok, fixa håret, pyssla i köket och läsa bibeln. Jag blir allt varmare och mer irriterad. Sedan skyller han på mej om han glömmer telefonen hemma eftersom jag stressar honom. Och så menar han att jag ALLTID är sen när vi ska träffas på stan.

Vad grälar ni om?