Ni vet hur man i slutet av graviditeten samlar på sig en massa vätska. Just nu är jag skiträdd för det. Det första jag gör varje morgon då jag vaknar är att testa om förlovnings/vigsel* fortfarande rör sig på mitt fiinger. Sedan pustar jag ut. Fastän jag vet att det bara är en fråga om tid.
Magnus brukar sjunga sånger för att få mej att göra saker rätt i hushållet. För en stund sjöng han en liten trudelutt om hur man ska placera bestick rätt* in i diskmaskinen. Mörka strumpor som förirrat sig in i den vita tvätten efter att jag har vridit på tvättmaskinen har en lite argare sång och tomma toapappersrullar som inte funnit sin väg till soporna en helt annan melodi.
Vad stör** sig era partners på?
*med ansiktet uppåt. **ni har säkert svårt att tro att man kan störa sig på att leva med en så trevlig människa som jag, men Magnus är väldigt sträng av sig.
Det känns inte alls okej att stanna hemma och föda barn. Jag lider av extentiell ångest och identitetskris. Kiva med Vidde, jävligt skumt att inte göra tidning. På en tid iallafall, sen tar Magnus ju över och han tycker antagligen att det bara är skönt att få softa hemma med sin son. På det sättet är han en mycket mer avslappnad person än jag.
Imorgon ska Mags och jag besöka Barnmorskeinstitutet för att gå på förlossningstipsrunda. Vi ska med andra ord prata med en barnmorska om hur vi vill att jag föder barn.
Magnus: "Det ju enkelt älskling! Som att kakka, fast med mufflan!"
Nånstans i djupaste Rödbegren kom det fram en kvinna och bad mej hålla lite avstånd till husen så att jag inte skulle döden dö av en istapp på väg ner. Speciellt inte nu när jag har en bebis i magen, menade hon. Det var omtänksamt.