Under sina första dagar vägrade Vidar Magnusson Öhman dricka ur något annat än glas*.


*Basses menade att det antagligen berodde på att Vidare är mer av en ass man än en tits man.

Magnus efter att ha städat och fixat hela dagen:
"Vet du, vårt hem är sannerligen en parodi på en Rödbergenlya. Vi har Harri Koskinen-lamporna, den kustomiserade skateboarden som vår vän serietecknaren designat, den gröna Eero Aarnio-hunden som till synes är för vår son, men på riktigt bara en accessoar, Playstation två och tre för att visa att vi fortfarande är kids, IvanaHeksinki-kuddarna i soffan, tidningen Bon i tidningsställningen, den färgkoordinerade bokhyllan, designtapeten, soffbordet från Artek och dessutom en pretto svart Mariskooli med vita Mignonägg i."

Jag:
"Det värsta är att vi dessutom jobbar med media. Vi är Nordens mest förutsägbara och pretentiösa par."

Magnus, med sorg i rösten:
"Vi är en parodi på oss själva."

Magnus föreslog att vi skulle låta Vidar vara utan blöja en stund. Som ett litet experiment, liksom. Experimentet slutade blixtsnabbt i vad man i vårt lilla familj nuförtiden hänvisar till as the bajsexplosion incident.

Jag fattar bara inte hur en fyradagar gammal baby kan ha ett sådant sinne för precision.

Natten mellan fredagen och lördagen* svepte Magnus en stor påse Malaco Truly-godis. Sedan jämrade han sig i 20 minuter över att HAN hade ont i magen.


*alltså LÖRDAGEN då Viddelito föddes.

Jag önskar att jag kunde säga att vår son är perfekt, så är tyvärr inte fallet. Det visade sig att Vidar ärvt mina missbildade lilltår. Han kommer att hata mej när detta går upp för honom.

Man gör underliga saker då man ska föda barn. Vid två olika tillfällen kom jag på mej själv med att naken sitta sitta på en gymboll* samtidigt som jag duschade hett vatten på min mage.

Det kändes väldigt otippat.


*eller fitboll som kanske beskriver tinget bättre, kalla det vad ni vill.

I torsdags, innan allt förlossningsdrama, föreslog Magnus spontant att han i två veckors tid skulle vara totalansvarig för hushållet bara för att se vem det egentligen är som har tjänsten som projektledare* på Styrmansgatan. Nåja, sedan hände en liten grej som gjorde att vi återvände hem först igår. Det visade sig dock att Mags inte glömt bort sitt förslag och nu gör han allt**. Tvättar, diskar, plockar undan, har koll på kylskåpssituationen, för ut soporna och så vidare. Det är fantastiskt.

Dessutom byter han alla blöjor eftersom en tidigare överenskommelse gick ut på att den ena av oss är gravid och den andra är blöjbytare.

Jag rekommenderar varmt dylika experiment.


* jag hävdade att kvinnor först gör lönearbete på dagarna och sedan kommer hem till sitt andra jobb och detta bara förstärks efter att man får barn.
**förr gjorde han typ hälften, eller 40 %, men det kändes som om dte ändå var jag som var hemchefen.

Mamma hoppades uppenbarligen på ett lite större barnbarn då hon stickade den röda sovpåsen. Men nu har Vidar iallfall nåt att växa in i. Under de närmaste sexton åren.

Är det förresten någon som vill sälja ett litet skötbord (gärna ett som man kan fälla ihop) till oss?

Sign. inget bajs i soffan

Ni vet hur man alltid skämtar om hur dålig sjukhusmaten är. Det är inget skämt. Okej, att värkarna gör galet ont och att ens vagina efteråt ser ut som om den varit ute i krig, men det värsta med att föda barn är helt klart sjukhusmaten. Det som serverades på BB var så pyskiskt nedbrytande att jag började gråta då läkaren på måndag eftermiddag sade att vi måste stanna kvar en natt till.

Vi levde i fyra dagar på yoghurt, pizzan som mamma hämtade en kväll, en karelsk pirog courtesy of Basse och lite choklad.