Föreställ dej detta scenario:

Klockan sex ska du hålla en föreläsning om sociala medier. Halv sex har ingen man kommit hem för att ta över ert barn. Du ringer mannen. Han befinner sig fortfarande i Böle, av misstag.  Du inser att du måste ta med barnet till föreläsningen. Du klär på kärleksbarnet alla kläder. Ungen spyr ner samtliga plagg. Klockan är nu tjugo före sex. Du klär om barnet och rusar iväg med barnvagnen. I ganska högklackat. Dina fötter gör ont. På vägen ringer din man från en taxi. Du lägger i från dej telefonen och konstaterar fem minuter senare att du tappat den nånstans mellan Båtmansgatan och Kaserngatan. Herregud så störnande. Du väntar en stund på din man. Han dyker inte upp. Du kan inte ringa någon och har heller inte någon aning om vad klockan är. Den stora bloådran på din panna bultar allt fortare.

Din man dyker upp. Han tar barnet och har stämt träff med killen som hittat iPhonen. Du håller din föreläsning. Du dricker ett glas vin. Faran är över.

Kommer Vidar att bli gay eller få en idetitetskris om jag klär honom i rosa? Varför är det så viktigt att veta om ett spädbarn har snopp eller inte? I dag handlar Alfamamman om färgkoder.

Efter frukosten tog Pyret mej på ett nytt ävetyr, den här gången blev det utmaningen "prova kläder på H&M; i sällskap av jättestor barnvagn". Jag plockade med mej en armfull jeans och backade barnvagnen och Vidde in i en provhytt. Vagnen platsade som ett smäck, men alla jeanspar satt underligt* på mej. Var köper man egentligen snygga jeans** nuförtiden? Mina befintliga köpte jag i Rom 2003. Det är länge sen, exakt räknat två pojkvänner sedan.

Ja, jag vet. Byxorna på bilden är jättefula. Och jag har opar strumpor.




*på ett dåligt sätt.
** alltså jeans som ser bra ut på min rumpa.

I morse drog Viddo Corleone och jag på frukostträff till Krulla Wiener Kaffeehaus, som förresten flyttat från Fredan till Lönnrotsgatan.

Här kommer recensionen: Krulla bjuder antagligen på lyxigare tårtor än frukost. För 11, 40 evro får du ungefär samma morgonmål som i frukostbuffén på ett vanligt Scandichotell i Karlstad. Lite bacon, äggröra, sill, industribröd*, ägg, croissanter, grönsaker, simmig fruktsallad och olika sorters saft och kaffe. Ingenting att hurra för, men mätta blev vi alla. Min största besvikelse var den sockrade bäryoghurten. Jag skulle föredra ett naturellt alternativ, men det är kanske för att jag är en yoghurtelitist. Krulla serverar inte på nåt sätt äckligt frukost, men stan bjuder på bättre och mer prisvärda alternativ.

Så nu vet ni det.






*i motsats till bröd från det lilla bageriet runt hörnet.

Jag drar iväg på frulle med Pyret och den lilla tamagotchin. Medan ni väntar på att jag ska komma tillbaka kan ni hänga på Karins och Mangos mycket inspirearnde matblogg. Karkki har lagt upp bilder från några av våra gemensamma resor och jag blev väldigt nostalgisk. Jag är ju en känslosam mes nuförtiden. Klicketiklick.

Nog med diskriminering av de barnlösa. Magnus skickar nästan varjde dag kärleksfulla textare åt mej. Idag riktades sms:et till både sonen och mej, därav signaturen Pappa. Det kändes inte riktigt okej. Jag vill verkligen inte att vi ska kalla varandra mamma och pappa*.

Men det hör inte hit.

Nu undrar jag, skickar ni regelbundet kärlekstextare åt varandra? Hur länge har ni varit ihop? Och om ni inte gör det, hur långt in i förhållandet slutande ni sms:a kärlek?

Nästa gång gör vi en singelgallup så ingen ska kännas sig utanför.


*förutom möjligtvis i meningar som Who's your daddy?

Linn skriver om mammor som publicerar bilder på sina barn på the world wide webb. Är det okej? Läs och kommentera. Klick.

Som ni minns har jag skapat ett monster då det kommer till manlig grooming. När vi träffades körde Magnus Alepans billigaste shampoo och eventuellt deodorant. Nuförtiden klagar han på att Cliniques ansiktskräm inte är tilräckligt fet för hans känsliga hy och skulle aldrig lämna Styrmansgatan utan att ha använt conditioner. Jag skämtar inte.

För tillfället testar Mags dessa produkter. Jag tycker att de doftar gott och gillar att de inte är svarta, grå, silverfärgade och strömlinjeformade som precis alla andra skönhetsprodukter som riktar sig till män*. Men det är egentligen onödig information, vad jag tycker alltså.



*beror detta på att män tror att de automatiskt blir homosexuella om de använder produkter i ljusa färger?

Karin kommer förbi på en kopp te och lite wienerbröd. Medan jag fixar annat tar hon på eget initiativ upp Darth Vidar som ligger och chillar i soffan.

Jag tyst för mej själv: 
"JA! Bra jobbat Karkki. Fantastiskt att du leker med spädisen!"

Det visar sig dock att den lilla tamagotchin inte alls vill samarbeta och belönar Karins initiativ med en flera deciliters kaskadspya av mjölk.

Jag torrt:
"Bra jobbat, dude. Kvinnan kommer aldrig att röra dej igen."

Karin ljuger plikskyldigast:
"Nej, nej, det gör ingenting."

Jag:
"Du behöver inte ljuga. Det är okej."

Som förälder blir man så kreativ när det kommer till musik, speciellt under en blöjbytarsession. Igår kväll sjöng Magnus en självkomponerad aria som handlade om ett stycke bajs som såg ut som dijonsenap och som i misstag landat på en liten pung. Visan slutar med att det trots allt är bättre med bajs på pungen än i magen. Om man måste välja.

Själv kör jag inte på samma högkulturella, sakrala musik som min man. Oftast blir det olika versioner av signaturmelodin till Buu-Klubben, till exempel bajs-klubben. Eller en enkel Släpp pruttarna fria det är vår.