Jag tycker att det obehagligt med bajs. Direkt äckligt. Så var det sagt. Att bebén för tredje gången i rad kackade i toabyttan var ändå en så fantastiskt nyhet att jag var tvungen att ringa upp Magnus.

Mags:
"Love, jag sitter i ett möte. Fatta dej kort är du snäll."

Jag, för upphetsad för att kunna formulera meningar med predikat:
"Bajs i toastolen! Bajs i toastolen!"

Magnus glatt:
"Ringer du för att berätta om en floter?"

Jag:
"Nej! Äckligt! Vad jag ville säga var att bebin kackade i byttan. Men det är för sent att glädjas åt det nu. Du förstörde de här goda nyheterna med ditt obehagliga kackaprat."

När folk förfärat frågar om det jättestora och fula blåmärket på min arm brukar jag tankspritt konstatera det är Magnus som slagit mej. Ofta får jag en eskalerat förskäckt reaktion tillbaka och är fort tvungen att förklara att det våldet skedde under en kontrollerad MMA-match och att socialen inte behöver kopplas in.

Idag slog det mej att Magnus skulle ha världens bästa alibi om han en dag skulle förvandlas till en hustrumisshandlare.

Han ba:
"Hon var med på det! Det var en alldeles vanlig brottningsmatch hemma hos oss. Kolla hennes blogg."

Lova att åtminstone ni tror på mej.

Magnus har förbjudit' mej att boka in träffar, möten eller andra evenemang på tisdagar. Tisdagen är den lediga dagen. Det blir förhör på kvällen. Mags tycker nämligen att jag bränner ut mej själv genom att ständigt ha en fullbokad kalender**. Problemen är att klockan bara är elva och jag på gränsen till att dö utråkningsdöden.

Hoppas att Vidster inte ärvt jag behöver konstant underhållning-generna. Det måste vara oerhört jobbigt att leva med en sådan människa.


*det är så vi jobbar i familjen Öhman-Silfvenius, hustrun lyder maken.
**och att det är roligare att hänga med mej på kvällarna om jag inte är helt slutkörd.

Herregud så mesig man blir av att få barn. Jag tittar på en dokumentär om gästarbetare i Dubai med klump i halsen och tårar i ögonen.

Ni vet hur det efter digitalkamerans era slutade finnas osmickrande bilder på folk? Åtminstone jag raderar allt material där jag ser potentiellt ful ut. Förutom idag, den här bilden är för rolig för att inte publiceras. Jag kan inte bestämma mej för vems min som är bättre, min eller den argentusiastiska spädisens.

Spädis ba:
"Alltså hallåå! Lite fokus på mej om jag får be."





EDIT:
Här är efter-bilden.

Vem sade att man inte kan sitta på möte, mata bebé och googla samtidigt?

Igår kväll avslutade jag äntligen Mari Jungstedts Den farliga leken*. Det var på inga sätt en dålig deckare, jag gillade att det i sann Agatha Chritstie-anda fanns en gåta som läsaren under bokens gång kunde lösa. Samtidigt sögs jag inte alls in i historien som jag hade hoppats på, det var visserligen lite underhållande och smått spännande, men ingening som jag kommer att minnas efter att ha publicerat det här inlägget. En vanlig lunch en vanlig tisdag. Ni fattar.

Min lätta besvikelse kan ju också bero på att jag är en ganska ovan deckarläsare. Kan ni ge mej lite förslag på bra böcker** i den här genren?






*det var min badläsning. Parallellt läste jag Sara Kadefors Fågelbovägen 32 i sängen och omläste Maria Svelands Bitterfittan i parker och utanför hemmet. Nu måste jag skaffa en ny trio.
**jag har, som alla andra, läst Stieg Lasrsson-trilogon men det börjar vara så länge sen att jag kanske kune läsa om dem i sommar.

Bästa svängen gör en intervju med mej. Läs hennes blogg!

Och Nerone slängde på en extra pizza för att vi fick vänta så länge. Vem gör sånt? Slänger på en extra pizza alltså. Och vem äter två pizzor? Jag fick knappt i mej hälften av den första.

Such a waste.

Medan Magnus försvann för ett privat ärende på det stora svenska möbelvaruhuset* fick jag som uppgift att köpa hodare. Där stod jag sedan med två korvar i handen och funderade på what all the fuzz was about med hot dogs och innan jag visste ordet av hade nyfikenheten vunnit över min vegetarianism och jag hade tagit en liten munsbit av den ena.

Om vi säger så här: knackkorvarna gav mej inte precis en orgasm i munnen. Jag skulle snarare beskriva smaken som ganska äcklig blandat med mjöl. Jag antar att korvarna blir lite godare om man dränker dem i senap och ketschup, men jag kan liksom inte se meningen bakom den här maträtten. Jag menar, den är inte ens snygg. Snarare lite obcen.

Därför måste jag nu fråga er: vad är grejen med Ikeakorv?





*i ett senare inlägg kan vi prata om hur mycket jag avskyr det här stället.

Mtvs pedagogiska kvalitetsprogram The X Effect ledde oss in på en diskussion om man hade orsak att bli svartsjuk av att ens partner ger fotmassage åt ett attraktivt ex. Vi kom inte riktigt fram till någonting.

Vad tycker ni? Exakt hur intimt är det med en liten foot massage*? Och är det i så fall koscher att ge/ta en dylik av ett ex**?
  
Ni minns pulp Fiction-dialogen:

Jules: Whoa, whoa, whoa, whoa... stop right there. Eatin' a bitch out, and givin' a bitch a foot massage ain't even the same fuckin' thing.

Vincent: It's not. It's the same ballpark. 

*uttalas med fransk brytning.
**frågan är kanske snarare varför man hamnat i en sån situation. "hamnat".