Det var en fantastisk fest! Fina, fina människor, bubbliga drycker, smaskiga tårtor, The Capital Beat fick mej att dansa så mina lösögonfransar lossnade och alla var så glada och snälla. Bildmaterialet är tyvärr lite bristfälligt (och plötsligt svartvitt), eftersom ingen riktigt hann ta bilder bland allt festande, men ni fattar. 

På tal om kalas så är det första gången Vidar ska övernatta på annan ort än sina föräldrar. Jag försöker spela tuff, men i smyg är jag lite nervös.

Säg att allt kommer att gå bra.

Varning: idag blir det glest mellan inläggen, det är nämligen Magnus födelsedag och vi ska ordna kalas.

Först gick jag omkring och fnissade åt att haremsbyxorna var så fula på mej, sedan konstaterade jag att de var sjukt sköna och plötsligt kom jag på att de inte är så illa alls.

Edit: visst är de så illa.
 

Den kreativaste människan jag känner, Karin, skriver om vad som (bland annat) motiverar henne*. Det fick  mig att fundera på vad som motiverar mej. Det visade sig vara överraskande svårt.

Visst är det trevligt med pengar, ära och berömmelse, men jag motiveras mycket av att Magnus blir så stolt över mej när jag gör nåt bra. Under de senaste åren har jag också upptäckt att jag kan få lön för att göra roliga saker. Och rolighet motiverar mej.

Vad motiverar er?


*det är en farbror.

Jag skickade just iväg ett mail där jag stavade korrekturläser med ett r för lite. Jag både skäms och är road. Men så känner jag å andra sidan för det mesta jag gör.

Vidar deltar i sin andra tv-programinspelning.

Ni vet hur det är när man försöker svara på kommentarer med en spädis i famnen och en uppmärksamhetstörstande man bredvid sig i soffan. Man ba:
"Skriva, skriva, skriva! Snabbt, snabbt, snabbt!"

Och ibland går det fel när man har bråttom:

Bokbabbel*, förlåt för att jag i misstag kallade dej Bokballe**.


*bokbabbel är fär övrigt en mycket läsvärd bokblogg.
**jag är osäker på vad ne blogg som heter Bokballe skulle handla om.

Jag skulle vilja berätta en rolig historia om en gynekolog, en nysning, Vidar och mej. Men trots att det är en mycket oskyldig, liten historia blir det bara fel när jag försöker skriva ner den.

Det är på nåt sätt gynekologen som gör historien smutsig.

Magnus födelsedagsvecka kulminerar naturligtvis på fredagen, men före det är veckan fylld med små överraskningar. Som svävande strumpor runt om i hemmet.

Själv går jag omkring och gottar mej åt vilken fantastisk och påhittig fru jag är. Självgod doesn't even begin to beskriva mej.