När vi besöker Stockholm brukar jag för enkelhetens skull ta bort en nolla då jag ska omvandla kronor till euro.

Per automatik gör jag samma sak med alla andra siffror som kommer från Sverige.

"Aftonbladet: 400 000 svenskar besöker årligen Thailand."

Jag:
"Intressant! 40 000 finländare kommer att åka till Thailand i år!"

Jag tänkte skriva en liten grej om vad man kan göra på nyårsafton om man inte tänker satsa på det säkra hemmafestkortet, men hittar inte riktigt någoting attraktivt.

Kan ni hjälpa mig genom att ge mig era bästa tips. Vad ska ni göra den 31.12?  Alla städer och all reklam räknas.

Sade jag förresten att jag köpte en ipad åt Magnus i julklapp?

Nu ångrar ni nog att ni inte friade till mig medan jag ännu fanns på den öppna marknaden.

Jag brukar inte avge nyårslöften, men i år tänkte jag bli en mer jämställd och rättvis kvinna.

Jag lovar härmed att bemästra mina förutfattade meningar och bemöta medelålders män som om de var vanliga människor. Jag ska mota bort mina fördomar och inte ta för givet att farbröder är självupptagna besserwissers med minimalt intresse för allt som inte har med ungdomstiden på 70- och 80-talet, pengar, deras egen röst och jobbet att göra.

Många av er skulle antagligen spotta på ett dylikt beteende, men ärligt talat tycker jag att det är okej att lyfta på mellanlocket till konfektasken och äta upp de godaste pralinerna trots att ettan inte är uppäten.

För er som tröttnat på livsstilssmörjan i den här bloggen rekommenderar jag neosolidaritet.

Lilian tipsade mig om att Den Gröna Intervjun med mig finns på Arenan. Jag låter helt speedad i början, men lugnar ner mig lite mot slutet. Klick om ni vill lyssna.

Efter att ha läst Maria Svelands kommentar på svt:s Våra vänners liv blev jag nyfiken på serien och såg nio avsnitt av tio under julhelgen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka, å ena sidan håller jag med Sveland. Männen som Våra vänners liv handlar om är barnsliga, envisa, tjurskalliga och egocentriska. Jag hoppas att den nya 2000-tals mannen är smartare än så här.

Men samtidigt är det bara en tv-serie. Våra vänners liv är inte alltid speciellt realistiskt (sällan blir man bjuden på en dagsresa till New York och de flesta av oss skulle nog säga tack för att vi fått en annan människas njure). Det är en saga. Föreställ er att de sista säsongerna av Sex and the City bytt kön och flyttat till Stockholm.

Det är såklart viktigt att vara ifrågasättande och analytisk, men i just det här fallet ser jag tv-serien som lat eftermiddagsunderhållning. Ingenting direkt samhällsomvälvande eller revolutionärt.

Och här sitter jag och läser Boktjuven av Markus Zusak (och mer indirekt av Magnus mamma Diana) som om ingenting skulle ha hänt. För det har det inte.

Pyret konstaterade att föräldrar ofta skryter om hur enkla och lättskötta just deras barn är.

Här kommer motsatsen: i morse ville Vidar stiga upp ungefär tre timmar tidigare än vad jag var sugen på att lämna den varma sängen. Till saken hör att André och Denise hade kommit över på ett par glas vin igår kväll och jag var småbakis och trött. Det var ändå min morgon så jag steg upp och underhöll ett överaktivt barn som pendlade mellan eufori och tröttgnäll i de där tre timmarna det tog tills Magnus återförenats med den här verkligheten.

Herregud så jag var trött och irriterad. 

Nu är vår son ljuvlig igen.