Ett inlägg om att vara privat i det offentliga. Klick.

Ibland blir jag kontaktad av folk som vill att jag ska skriva om deras produkter på bloggen. Inget fel i det, det är på många sätt mycket smartare att annonsera på en blogg än att köpa en annons i en tidning eller en reklamsnutt på tv. Ju mer nischad bloggen är desto större är sannolikheten att man når sina potentiella kunder. En reklamsnutt på tv som vill att du ska köpa en bil intresserar kanske bara 20% av tittarna, medan en annons om barnkläder på en blogg som riktar sig småbarnsföräldrar är en fullträff.

På samma sätt som annonsören tjänar på att nå sin målgrupp ska bloggaren också få betalt för marknadsföringen. För en tid sedan kontaktade en försäkringssnubbe mig och ville att jag skulle smyga in ett inlägg om försäkringar. "Det kan verka svårt, men egentligen handlar ju försäkringar om det mesta i livet. Resor, fritidsintressen, jobb och hem" skrev han. Som tack erbjöd han mig två biobiljetter. För att gå på bio i Sverige. Det kändes lite snålt. Att han dessutom inte kollat upp att jag bor i Finland* var bara slarvigt.

Om folk kontaktar er och vill att ni ska blogga om deras produkter så är det okej att ta betalt för det. Och vill man som annonsör ha sitt budskap inne i ett inlägg ska det stå att det är ett annonssamarbete. Okej?

Sammanfattning: det är smart att annonsera på bloggar och att som bloggare tjäna pengar på sina texter, men man får inte luras.


*namnet på den här bloggen är ju i sig en ledtråd.

När jag kom hem från jobbet var det första Magnus glatt sade:
"I dag var jag naken på jobbet igen!"

Lite senare råkade jag surfa in på AnnaKs blogg och såg att min man pratat sex och hängt med ett par snygga kvinnor hela dan.

Själv har jag suttit ful och blek och med ganska flottigt framför en dator i ungefär 13 timmar. Jämförelsevis väldigt osexigt av mig.

Jag tipsade väl om Köpstoppsbloggen för en tid sedan. För er som inte blev hängivna läsare direkt måste jag citera ett intressant inlägg:


"Ett kilo chips leder till utsläpp av 2,2 kilo växthusgaser, vilket är 20 gånger så mycket som för ett kilo av råvaran potatis. Av de undersökta produkterna har läsk minst klimatpåverkan, medan godis påverkar klimatet mest. Skumgodis har större klimatpåverkan än gelégodis medan mjölkchoklad har tre gånger så stor klimatpåverkan som mörk choklad.

– Kött är den livsmedelsgrupp som normalt har störst klimatpåverkan. Därför är det anmärkningsvärt att en påse skumgodis har lika stor klimatpåverkan som en portion fläskkött, enligt Anna-Karin Johansson, miljöstrateg på Livsmedelsverket."

Vi äter nästan aldrig lösgodis hemma, men Magnus gillar verkligen chips och glass. Alltså jättemycket. Själv är jag en sucker för (mörk) choklad.

Det här inlägget var meningen att vara en motivator för att dra ner på sockerätandet. Jag funderar ofta på det. Man behöver ju inte utesluta allt som är gott, men man kan känna sig som en liten miljöhjälte om man tackar nej till skumgodiset.

På eftermiddagarna jobbar antingen Magnus eller jag hemifrån. I dag skolkade jag lite, slängde Vid över axeln och gick till lekparken ett kvarter bort. Det var helt enkelt för soligt för att stanna inomhus med barnet*. Så resonerar en riktig mor. Sol som lyser = man måste genast gå ut. Lite som om huset skulle stå i lågor.



*dessutom kommer jag i dag igen att återvända till redaktionen och jobba hela kvällen.

Magnus sade häromdan att skillnaden mellan Stockholm och Helsingfors är att man i Stockholm frågar folk vad de jobbar med och sedan bedömer dem på basen av yrke, medan man i Helsingfors utgår från hemort. Jag funderar just nu på det här. Håller ni med?

När jag ska få håret klippt vill jag alltid se en förändring när jag går ut från frissan. Först vill jag sitta och läsa tidningar i lugn och ro för att två timmar senare se upp och mötas av en snyggare Peppe i spegeln framför mig.

Oturligt nog tycker jag nästan alltid att jag blir lite fulare som nyklippt. Det är något med stylingen.

Anne Hietanen skriver en kolumn i nästa Papper* där hon konstaterar att man ska ta det lugnt med nya experimentella frisyrer. Att experimentera med sitt hår efter att man fyllt femton är sällan lyckat, menar hon. Och dåligt hår är inte en risk värd att ta. Hon har kanske rätt, den där Anne.


*ute nästa fredag!

Sedan gick jag på utgivningsfesten av antologin Utan- om barnlöshet och barnfrihet. Jag ser sjukt mycket fram emot att den läsa den. Alltså jättejättemycket. Bland annat Micaela medverkar.

Nu är jag hemma för att pussa barnet och mannen och om en halvtimme har jag återvänt till redaktionen. Vardagsmotionen i form av allt det här springandet mellan olika platser kommer att göra mig till Laura Croft.

Kvinnodagen till ära, eller bara vänskap till ära, blev jag bjuden på en hamburgare som kostade 25 euro. Jag har aldrig ätit en lika dyr burgare förut, men den så var den också sjukt god.

Bilden har ingenting att göra med just den hamburgaren jag åt.

Okej folks, de som har bloggar får gärna klistra in de här frågorna i ett eget inlägg. Ni andra gör mig glad om ni svara i kommentatorsfältet. Klara, färdiga, gå!


 1. Hur firar du kvinnodagen?
Genom som vanligt predika om jämställdhet och att fylla i de här frågorna.
 

2. Vad/vem borde uppmärksammas idag? 
Kvinnor och män som jobbar för jämställdhet. Fast i och med Minnas Canths dag den 19.3 firar man ju också jämställdhet, så jag borde kanske namedroppa någon. Kanske teatergruppen Subfrau som fyller 10 år i år.
 

3. Borde vi fira Männens dag? Varför/varför inte?
Jag börjar vara lite osäker på om man ska fira vare sig Kvinnodagen eller männens dag. Kanske det räcker med en jämställdhetsdag. Man borde ju uppmärksamma duktigt folk varje dag. Alltså, jag vet inte. Vad tycker ni?
 

4. Finns det något jämställdhetsfråga  i din vardag som gör dig sur?
Att kvinnor fortfarande bedöms så mycket på basen av sitt utseende.
 

5. Hur fungerar jämställdhet i ditt förhållande? 
Trots att vi försöker leva jämställt och ofta pratar om det glider vi ofta in i stereotypa könsroller där jag är nåt slags projektledare för familjen.