Finns det någon rättmätig bestraffning för folk som bara lämnar ett tunnt, litet blad kvar på toapappersrullen?

En annan sak som jag är mycket ambivalent inställd till är magasin. Jag gillar svenska Elle, finska Olivia och Trendi, Sköna Hem och nu senast fick jag splitternya Style By. Jag tycker om tidningar som är glansiga och glamorösa, eller jag tycker om tanken om dem. När jag läst magasinen känner jag mig oftast ganska tom och otillfredsställd. Ibland känns de som 150 sidor av shoppingtips. Fast vill man läsa långa reportage ska man väl läsa Filter och inte bli besviken på Damernas Värld så jag får väl skylla mig själv.
 

Elin Kling verkar vara en smart, driven och välklädd typ och jag tycker att det är svincoolt att hon har ett egent modemagasin. Tidningen är snygg och inspirerande och mode är inte bara yta, utan också kultur. Men jag antar att jag bara inte är tillräckligt intresserad av fashion för att bli helt såld. Det är okej, men ingen tidningsorgasm.

Om det här var Halv åtta hos mig och jag satt i bilen på väg hem skulle jag Style by en stark sexa.

Om jag var mer intresserad av mode skulle den få en nia.

Min syster bloggar om att försöka äta kött efter femton år i vegetarianismens våld. Jag är lätt överraskad att det ska vara så svårt att äta vegetariskt i Köpenhamn. Jag föreställde mig att Köpis är en liberal hippiestad där folk röker braja och odlar sin egen majs.

Tydligen är det ändå mer pölse än gräs.

Finns det någon av er som aldrig någonsin skulle kunna tänka sig att avstå från att äta kött och skulle vilja skriva en kolumn om det?

Hur man vet att man är en nybörjarförälder i lekparken:

Man är den enda som är klädd i vita sneakers och ensam om att fota sin barn medan det gungar.

Ett sampel av kokosbollar.

Den här var jag sugen på att äta så jag gjorde det.

I några dagar har jag gått omkring på stadens gator som en alldeles vanlig kvinna. Bortsett från att jag suktat efter kokosbollar. I dag tog jag tag i saken och slängde ihop en sats. Jag åt upp en och är nu en nöjd kvinna. Frågan är bara vad jag ska göra med resten. Undrar om Magnus PT ger tummen upp för dem.

Magnus PT tycker att Magnus ska skippa frukostsmörgåsarna* och istället äta yoghurt med keso. Eller grynost. Jag förstår inte skillnaden mellan keso, grynost, raejuusto och cottagecheese, men Magnus tycker att allt annat än Arla keso är äckligt både till smak och konsistens.

Är det Magnus som är en diva eller finns det verkligen en skillnad mellan keso och grynost**?


*kolhydrater = usch!
**man kan i och för sig svara ja på båda frågorna.

Jag är väldigt ambivalent till att möta folk jag känner när jag är ute och springer på kvällarna. Jag gillar att spänstigt jogga fram och byta några ord med dem, men samtidigt är jag svettig, röd i ansiktet och iklädd stans fulaste joggingoutfit. Förutom de dagar då jag av någon orsak fortfarande har läppstift. Då är jag röd om kinderna och på läpparna.

Jag kallar den här bilden: Spaghettiinfernot.

Det var just det här jag var rädd för innan jag fick barn.