Ni har väl inte glömt att lyssna på Märta Tikkanen och Birgitta Stenberg i Allvarligt talat? I det senaste avsnittet konstaterar bland annat Märta att hennes gruppsexerfarenheter går att räkna på en tumme och att kvinnan är som lyckligast och finast mellan 55 och 60. Mycket lärorikt program.

Men alltså hurdan frisyr ska man ge sin son? Det känns så brutalt (och fult) att klippa av honom hela manen, men samtidigt måste ju ungen se annat än sin egen pannlugg.

Vidar, strike a pose!

Härom dan pratade Annica, Heidi och jag om humor och om ens humor förändras när man blir äldre (Annica och Heidi skrattade jättemycket åt förslaget -Livet går Vidar(e) och jag ba: "Eh, ni skrattar åt en ordvits. Inser ni det?). Är det humorn som förändras när man blir äldre eller tar man sin humor med sig upp i åldrarna, medan nya ganerationer får en ny sorts humor?

Vi kom iallafall överens om att yngre generationer inte kommer att fatta vad som är så himla roligt med ironi. Och hur förklarar man ens den humorn? "Ironi: Man säger en sak och menar tvärtom?"HAHAHA. Eller nä.

Jag skrattar jättemycket åt opassande kommentarer och av någon orsak åt det mesta i filmen Stepbrothers. Fast det är antagligen lite skämmigt att erkänna.

Vad skrattar ni åt?

När jag promenerade hem efter att ha firat Sonjas födelsedag på Ysi var Helsingforskvällen mörk och varm. På Stora Robertsgatan träffade jag Sylvia, vi pratade en stund om ledarskribenter och fotboll. Sedan svängde jag in på Styrmansgatan där Magnus stod och höll upp porten till vår innergård. Det här är tredje gången jag kommer hem efter en kväll på stan och Magnus står och väntar på mig på vår gård. Det är både mycket trevligt och lite underligt. När jag frågar honom om hur kan kan veta exakt när jag kommer hem mumlar han bara nåt om manlig intiution.

Nåja, det var egentligen den här fiilisbilden jag ville visa er. Godnatt.

Läste på Evas blogg att Anitha Schulman slutar blogga. Hon slutar eftersom hon helt enkelt inte orkar med alla troll som härjar på hennes blogg och som skriver elaka saker om henne och hennes ganska nyfödda dotter. Så här skriver Anitha: "Att försöka få bort nättroll och anonym mobbing är en omöjlig uppgift. Det är bara att vika undan." 

Om man bortser från några dårar på Alfamamman* har jag blivit skonad från riktigt bittra och onda människor på bloggen. Det gör mig innerligt glad att ni är så vettiga och fina typer. Vi tycker kanske inte alltid lika, men det finns ändå nåt slags respekt här. Därför är det också lätt för mig att säga att man inte ska ge upp och låta trollen vinna. Ignorera dem, konfrontera dem, döda dem med kärlek, lek dumsnälla eller blocka deras ip-adresser. Men sluta inte skriva. Sluta däremot läsa bloggar som mobbar. Det är kanske världens minsta protest, men ändå ett ställningstagande.


*utgår från att de är folk som hänger i kommentarsfälten på Hbl.fi som rinner över till Alfamamman och alla vet ju att det är mest allmänna galningar och arga snubbar.

Hörni inredingsmänniskor, har ni nån koll på vad man kan köpa en enkel, men snygg skärm att smådela in ett rum med? Att dra upp en hel mellanvägg i sovrummet känns just nu som ett för stort projekt.


EDIT: okej, nu har jag googlat skärmväggar en stund och bara hittat absurt fula exemplar. Måste nog ge up min dröm. Nåja, plan.

I morse märkte jag att Vidar inte längre har samma fotstorlek som för ett halvår sedan och var tvungen att snedda via Zicco på Fredriksgatan. Där hittade jag en liten låda med inneskor nedsatta med 40 %. Skorna på bilden gav mig lite överklassvibbar och en kort stund av ironisk humor* köpte jag dem. När jag kom hem tyckte jag att de var riktigt fina.  Dagens tips är alltså: inneskor på Zicco för minus 40 %.




*i morse övertalade jag Magnus att köpa ett telefonskydd i vitt med bilden av en geischa. Samma sorts humor här. Knappast lika rolig i morgon.

Egentligen tycker jag att gummistövlar hör hemma på ens fötter då man ska klafsa runt på en lerig åker, inte då man är i beråd att spatsera på stadens gator. Men i dag regnade det lite OCH min väska råkade ha samma färg som stövlarna. Förklaringar, förklaringar.

Magnus:
"Vad åt till lunch Vidar på dagis i dag?"

Jag:
"Pasta och någonting som hette köttpinnar. Osäker på vad köttpinnar är."

Magnus:
"Jag trodde att köttpinnar var någonting man erbjöd damer man träffar på Lost&Found.;"

I dag träffade jag Karin för att äta lunch, vi har inte sett varandra på flera veckor och Karin var så glad att se mig att hon gav mig en spontan kram. Det har aldrig hänt förut, men gjorde mig glad.