Gick förbi Ysi, det satt en massa bekanta där inne och drack öl. Kände ett starkt sug att gå in, men valde ändå att gå hem och avlösa barnvakten.

Letade upp bilder för en sån där fotokalender och blev på himla gott humör av de här:

Härom dan hade jag som vanligt bråttom och sprang omkring på redaktionen barärmad. På en timme fick jag tre förvånade frågor om jag inte fryser. Det fick mig att fundera om det bara är en biologisk grej att damer generellt fryser mer än herrar, eller om det också är en feminin egenskap att frysa. Det är liksom kvinnligt att huttra. Man kan krypa ihop i stora tröjor eller under mjuka filtar. Få sin kavaljers stora armar omkring sig eller kavaj över axlarna. Fryser man är man lite skör.

Nu menar jag inte att det skulle vara nåt fel med att frysa, jag tycker bara att det är ett intressant fenomen att kvinnor fryser mer än män. Eller åtminstone pratar de mer om det.

Och jag fryser också ibland, men efter att jag fick barn blev mitt liv logisktiskt mycket mer krävande och det känns som om jag ständigt bär på tunga och otympliga föremål eller bara rusar nånstans för att hinna. Därav min ofeminint intensiva blodcirkulation och svetten.

Först vill jag klargöra att ugglan jag har i famnen är en julklapp från en pr-byrå. Jag har inte köpt den med egna pengar. Jag har fått den. Så där som journalister och bloggare ibland får saker. Ni vet, vi har talat mycket om det. Smygreklam, mutor och kommersiella värderingar.

Ugglan får vara med på bild för att den matchar min splitternya uggeltröja (som jag modebloggmässigt mycker oproffesionellt döljer med min kamera). Efter allt joggande börjar för övrigt mina vader småningom påminna om Arnold Schwarzeneggers (the governator, ni vet). Tight som fan i de annars ganska välsittande byxorna. Och ja, det är Petskis och Jeenas barn man skymtar ovanför Mumin.

Magnus befinner sig i Barcelona på planeringsmöte och när jag som nu är ensam hemma kryper en svårartad låsa ut sig-paranoia över mig. Jag funderar ibland seriöst på att operera in en extranyckel under huden i underarmen. Eller innerlåret. Undrar vad som är mindre smärtsamt.


*alltså "planeringsmöte"

Häromdan fick jag berättat för mig att kvinnor och män öppnar champagneflaskor på olika sätt och att det är livsfarligt när kvinnor gör det.

Akademiska bokhandlen har placerat min bok på pedagogikavdelningen. Jag ser stor humor i det. I morgon kommer jag att sitta på just den avdelningen mellan 14.30 och 16.00 och signera böcker. Kom förbi och säg hej! (Snälla?) Andra våningen, jag är brunetten i rött.

Och sen ska jag sluta tjata om den här boken.

En tanke: ni vet såna där sociala tillställningar när man träffar folk och inte vet om man ska skaka hand, kindpussa, high five:a eller krama om dem? Tänk om man skaffade sig en riktigt fet påvering och bara sträckte fram handen för folk att kyssa när man träffades. Skulle inte det lösa en massa social problematik?



Annan tanke: om det här var min Hbl-blogg skulle jag vara tvungen att SKÄMT-märka inlägget för att ingen skulle missförstå.

Härom dagen höll jag en föreläsning om bloggar och böcker för ett gäng förläggare. Jag använde bland annat Daniel Åbergs Vi har redan sagt hejdå och sountracket som han samlar ihop till boken som ett berömligt exempel på hur man på ett roligt och smart sätt kan kombinera social media och böcker. I dag bidrar jag till listan med Radioheads Creep.

Om man bortser från att min egen son var mycket skeptisk till den rödklädda gubben som ville ge honom godis gick julfesten mycket bra.