I dag har varit en riktigt fantastiskt bra dag.

- Jag har fått en ny vän!

- Min före detta kollega Fredrik har fått ett nytt jobb!

- En god vän är grävid! Hon ville det!

- Jag sprang och sprang utan att bli trött. Ärtholmen, Brunnsparken, Skatudden, Kronohagen och likt Darude över Senatstorget och genom Ulrikasborg hem igen.

- Fick ett stort påskägg! Fast det vet ni redan.

- Fick dricka champagne och äta gott med Karin och Astrid på nyöppnade Adams.

- Marthabladet levererade en riktigt bra recension av Livet & barnet (har fortfarande några exemplar att signera och sälja om nån fortfarande vill ha en)!

- Och så är det ledigt i morgon.

Hoho, vilket bra liv jag har.

Munsbit på Adams.

Här sitter jag och planerar en fantastisk påskäggsjakt för Vidar och Magnus då det kommer in ett bud med ett jättestort ägg. Till mig!

Vi har importerat Rättviseförmedlingen till Finland! Joina gärna Facebook-sidan.

I dag har det varit en sån där dag då folk på Twitter länkat till precis såna texter jag älskar att läsa. Först Lisa Magnusson om att bli kallad tjock och sedan Isabelle Ståhl om att använda feminismen som en accessoar. Jag retweetar så fingrarna blöder. Eller om man inte överdriver: två gånger.

Om du känner till Helsingfors/huvudstadsregionen, kan skriva på finska och vill tjäna lite extra dineros ska du höra av dig till min förra kollega Filip (filipwinter kanelbulle me.com). Han behöver nämligen duktiga frilansare för ett roligt skrivprojekt.

Jag funderar mycket på era kommentarer angående längd och vikt och blev så ledsen när nån av er skrev att hon inte mår så bra.

Vi måste jobba oss bort från lögnen är att smal=snygg=lycklig för det är inte en absolut sanning. Man mår bra av att röra på sig och äta hälsosamt, men man mår också bra av att äta choklad och söndagspizza. Om man ska vara lite konspiratorisk och en smula paranoid så tror jag att den här smal=snygg=lycklig-myten finns till för att vi ska konsumera mera. Är man aldrig riktigt nöjd med hur man ser ut är det en ganska enkel lösning att shoppa sig till vad man tror är ett snyggare och därmed lyckligare jag.

Jag ville fota mitt barn och visa upp den fina tröjan min mor stickat åt honom, men det visade sig vara helt omöjligt att få ungen att sitta stilla.

Istället för en skarp bild vill jag sprida den här fasansfullt gulliga informationen: Vidars dagis har Guldlock och de tre björnarna som tema den här våren. Om en månad kulminerar temat med att alla barn ska klä ut sig till björnar.


Magnus och jag kommer antagligen att misslyckas med att klä ut vårt barn, men det är ovidkommande vid än så länge.

Tack för era svar och kommentarer till förra inlägget! Mycket hälsosam och intressant läsning. Det är inte mer än rätt att jag tar och letar reda på en våg och ge er en exakt vikt på mig också. Har inte vägt mig sedan första graviditetsgranskningen för två och ett halvt år sedan.

Anne och jag pratade lite om vikt och utseende och smalideal och efteråt kom jag att tänka på hur jag under hela högstadiet och gymnasiet hellre skulle ha dött än sagt hur mycket jag väger.

I nästa Min Morgon-bok Tabula Rasa Hotels  figurerar en vansinnigt snygg kvinna på drygt 40 med en vikt på 53 kg och längd 173 cm. Jag är 172 centimeter lång och väger nästan tio kilogram mer än 53.

Kan vi inte avdramatisera det här med längd och vikt genom att anonymt eller inte slänga in vikt versus längd i kommentatorsfältet?


EDIT: alltså, ni är så otroligt fina som delar med er. Jag blir alldeles varm i magen och om hjärtat. Tack!

I dag har jag träffat den fantastiska kvinnan Anne Hietanen och planerat oerhört spännande och fasansfullt hemligt projekt med henne.