Hörni, har ni koll på den finska bloggvärlden? Jag håller på att skriva en kolumn om tv och tv-bloggar och skulle gärna namedroppa en finsk/finlandssvensk tv-blogg.

Linda skriver ett intressant inlägg om vem som får kalla sig expert. Hon hänvisar till en privat diskussion på facebook där man hånar en bekant som presenterats som expert i en intervju.

Jag fick genast lite dålig fiilis och försökte komma ihåg om jag uttalat mig om något på sistone och kallats för expert. Usch, folk är så hårda. Och som Linda säger:

Men var går liksom gränsen för att vara expert? Det är ju trots allt ett ganska flummigt begrepp, och det finns mig veterligen inga skolningar som leder till titeln Expert.

Det var allt från i dag. Nu ska jag stupa isäng bredvid den här lilla björnen.

Det finns något som stört mig i kampanjen Size Me som tidningen Egoboost lanserat med en naken chefredaktör på pärmen. Jag har inte kunnat sätta fingret på vad det är. Jag gillar ju själv att vara naken. Sedan läste jag Lisa Magnussons resonemang och håller med henne.

Det är en god tanke att visa alla sorters kroppar, men att sätter man inte samtidigt väldigt mycket fokus på dem och hur de ser ut istället för att hylla dem för vad de kan göra? (fast i och med det här blogginlägget kanske jag bara späder på mera kroppsdiskussion? och jag vill ju också bara väl)

Size me är kampanjen som vill få oss att faktiskt reflektera över hur mycket energi, tid och tankekraft vi lägger på våra kroppar”, menar Egoboosts chefredaktör Isabella “Blondinbella” Löwengrip. Men det åstadkoms näppeligen genom att tubba kvinnor att visa upp sig, jämföra sig med varandra, bedöma sig själva och andra, att kort sagt lägga ännu mer energi, tid och tankekraft på sina kroppar. 

Sedan tipsar Magnusson om någonting mycket enkelt och naket:

Badhus. Där finns kroppar av alla möjliga sorter, för dem som vill se sådana, och kropparna GÖR något, används till saker, är i rörelse, till skillnad från de stumma stilla stycken kött som vi begapar i till exempel Size me.

Anne gick just hem efter att ha hängt några timmar hos oss (jag bjöd på te och scones som Ebba lärt mig att man ska göra. Sconesen blev lite äckliga, men Anne höll god min). Folk frågar mig ibland om Anne verkligen är så smart och trevlig och rolig som hon verkar vara och jag måste säga: ja, det är hon.

Jag är klädd i ett par Wrangles-jeans som gled på mig utan minsta problem före jul då jag fick dem. Funderade till och med på en storlek mindre. I dag var jag tvungen att ligga på sängen i en mycket förnedrande ställning för att kunna knäppa dem. Vågar inte gå på toa med risk för att inte kunna stänga byxorna efteråt.

Måste bero på att jag gjort plankan och fått gigantiska mag- och ryggmuskler.

Hej medelålders man som går eller står på cykelvägen! När jag plingar med cykelns ringklocka är det inte för att avmaskulinisera dig eller på något sätt kränka din manlighet. Jag gör det ej heller för att irritera dig eller för att mucka till gräl.

Plinget är bara en vänligt indikation om att du befinner dig i riskzonen för att få en cykel i famnen. Jag resonerar så här: better pling than överkörd.

Det var allt!

Bästa grejen var att Pyret lämnat Köpenhamn för några dagar för att hänga med oss.