Jäklar så gammalmedia och min Facebookfeed frossar i Sinead O'Connor och Miley Cyrus-dispyten ("dispyten").

Ni vet vad den handlar om: Miley Cyrus säger i en intervju i Rolling Stone att hon inspirerades av Sinead O'Connor (eller handlade det egentligen bara om Sineads utseende?). Sinead skriver ett öppet brev till Miley där hon menar att musikindustrin bara vill mjölka Miley på pengar och att Miley kanske borde klä på sig och sluta prostituera sig. Lilla vän. Miley svarar hånfullt på Twitter att hon inte har tid med sånt här skit och gräver upp nån gammal tweet om att Sinead haft problem med sin mentala hälsa.

Sinead har säkert nån vettig poäng, synd bara att hon låter så nymoralistisk och nedlåtande. En mer jämlik ton hade antagligen gett henne mer kredd. Ingen gillar en härskarteknik (förutom härskateknikern). Samtidigt är det ett slag under bältet av Miley att dra upp Sineads gamla depressioner.

Jag är inte hundra på att Miley vet exakt vad hon gör, men vilken tjugoåring gör nu det? Säga vad man vill, men den här har i alla fall ett jobb. Dessutom är det ovärdigt att bråka med hela världen som publik.

Men framför allt: Jag blir helt galen på att kvinnor som så mycket som skymtar i offentligheten automatiskt förvandlas till förebilder. Gör de inte allting rätt kan publiken besviket skaka på huvudet och fördöma deras beteende. Att kvinnor ständigt ska vara sexobjekt är mer av ett strukturellt problem än Miley Cyrus personliga.


Hund på det!

Träffade den här typen i en park i går. Hen skulle ha blivit min för 100 dollar.

Hade en äventyrlig och spontan eftermiddag  och kväll i Los Angeles med ett par klasskompisar. Vi hängde i någonting som skulle kunna heta Little Mexico, lekte med några hundvalpar, lyssnade på en utomhuspredikan (på spanska), drack drinkar, satt i gräset vid den här lilla dammen och kollade på Downtown, berättade om misslyckade hångel för varandra och sen åkte jag hem. Nu är jag pyttelitte full och ska sova. Vi får återkomma i morgon.

Härom dan insinuerade Magnus att min blogg inte ger så många träffar på hans Youtube-klipp. Jag svarade naturligtvis: I beg to differ! 

Detta innebär att ni är tvungna att kolla på klippet om hus som figurerat i filmer och tv-serier. Snälla. Bara för att bevisa att den här bloggen visst har nåt att säga till om (i familjen Öhman Silfvenius).


 

I dag hade vi en gästföreläsare som jobbar med realityserier. En del av hemuppgiften var att skriva en pitch för en egen dokusåpa och sedan pitcha den för den här snubben. De flesta i den här kursen verkade ha stenkoll på olika realityserier, men mer än hälften började ändå sin pitch mer:

"Alltså, jag vill påpeka att jag inte ser på realityserier, men här är min pitch..."

Fruktansvärt ostrategiskt och oartigt att börja med att dissa den man ska sälja in en idé till. Till slut skrattade realitysnubben och sa att han aldrig brukar sätta sin fot på USC eftersom han tycker att det är en usel skola. I dag bara råkade han vara här. Liksom bara för att markera hur trött han var på att höra att folk inte ser på reality. Alla fattar att det är en statusmarkör att enbart se på dokumentärer eller ännu bättre: Inte äga en tv, men ibland är situationen inte rätt att påminna folk om det.

Min pitch blev för övrigt inte antagen. Realityagenten tyckte att den var för gullig för att funka i amerikansk tv (eller så talade jag bara så dålig engelska att han inte fattade vad jag sade).

Någon frågade om mina favoriter på Instagram. Jag gillar ju alla jag följer, men här kommer några exempel. Och så får ni hemskt gärna följa mig: PeppePeppePeppe

AccidentalVagina. Fruktansvärt roligt konto med bilder som tekniskt sett inte är underliv.




















AcneStudios. Följer inte så många företag, men tycker att Acne gör snygga klädesplagg.





AntonSucksdorff är en sjukt bra finlandssvensk fotograf. Kolla också hans webbsida. Han har fotat alla viktiga finländare.


Sonjazz är en av mina bästa vänner, syns i Min Morgon som programledare och har ibland rosa hår.

















Hi_Yoka eller Matt är en av mina favoritklasskamrater. Han cyklade från New York till Los Angeles i somras och instagrammade sig igenom landet.


Eelois eller Lois är en annan klasskamrat. Nu för tiden har vi inga kurser tillsammans, men hon tar väldigt fina bilder.

Jag var så trött och förvirrad i går när jag kom hem att jag glömde bort att skriva om Catfish. Jag antar att ni sett dokumentären och kanske kollat på tv-serien, men det överraskade mig att höra att det blir allt vanligare att folk utger sig för att vara någon annan på internet (det kan bero på att jag är gammal och naiv). I dejtingssyfte alltså. Och att människor inte vill Skypea eller Facetime:a med sina internetpartners för att se vem de egentligen är.

Och på tal om påhittade identiteter är detta en ganska spännande historia. Vem är Veronika Larsson?

Klockan är kvart över tio och jag är nyss hemkommen från skolan. Öppnade en öl och lekte Cirkustigern med Vidar. Cirkustigern går ut på att en av oss hoppar genom en ring som i vår fantasi brinner. Ja, Vidar är uppe alldeles för sent, ni får ta moralpredikan med Magnus, jag är för trött. Detta har jag tänkt på sedan jag kom hem:

Karins och Mangos bébé är sjukt söt.

Att klyschor ibland är sanna. Jag är lyckligare med få grejer. Vi kom ju hit med bara en kappsäck var och köpte de förra hyresgästernas möbler och är hur lycklig som helst. Får snarast lite dålig fiilis när jag tänker på alla lådor grejer vi har hemma i Finland.

Lärde mig i dag att av cirka tjugo klasskamrater i kursen Entrepreneurship and the New Media är det bara Dylan och jag som har en pojk/flickvän. Tyckte det var lite överraskande, men det är kanske strategiskt smart att vara singel när man går på universitetet. Vad vet jag.

En av mina klasskamrater höll en presentation om dejtingsajter i USA. Detta lärde jag mig. Det finns totalt 54 miljoner singlar i USA. Några procentenheter fler män än kvinnor nätdejtar. Att män mest ljuger om sin lön, sin ålder och sin längd. I medeltal gör folk av med 240 dollar i året på dejtingsajter. För män är det lika viktigt att kvinnan har en karriär som att hon är snygg. Män tar kontakt med dubbelt så många kvinnor på sajterna. Om jag nu kommer rätt i håg. Hur många av er har nätdejtat och har det gått bra?

God natt.

Min man Magnus Silfvenius Öhman har förutom sitt arbete som hemmafru också ett jobb som programledare på Yle5. I våras spelade han in ett program om kärlek på äldre dar och här är trailern. Den är bara 30 sekunder lång och kan ses också om man bor utanför Finland. Premiär på gammaltv blir det den 16 oktober klockan 20.00.