Skadskjuten noshörning med pms

11 years ago

Är inte vansinnigt jetlaggad, bara litegrann. Tycker att det är lättare att resa västerut än österut. Vet ändå att det blir värre mot eftermiddagen. Mellan klockan sju och elva passade jag därför på att jobba som  jag var anställd på Amazon eller på någon random gulag i Sovjet. Fick ur mig en artikel och två kolumner.

Sedan smög sig känslan av att vara lätt bakis över mig. Blev också fruktansvärt lättirriterad. Jag är som en skadskjuten noshörning med pms. Fräser och har mig. Det är så illa att jag hamnade i en "inte alla män"-diskussion på Twitter. Drog mig inte ur förrän Finland gick och lade sig.

Det är för övrigt fruktansvärt varmt här. Ska springa och sen doppa mig i poolen.


Medan jag är borta kan ni läsa den där Amazon-texten jag länkade till tidigare i inlägget. Och sedan fortsätta här. Den handlar om arbetskultur, högpresterare och att gråta på jobbet.



Välkomna tillbaka

11 years ago

Det var minst sagt ett tårdrypande farväl imorse när Diana gick åt ett håll och Maggan, Vidar och jag åt ett annat. Vi bet ihop, satte oss på flyget och landade en herrans massa timmar senare i LA. Kände en nästan oproportionerlig tacksamhet då köerna var korta och gränskontrollsnubben bara log och önskade oss välkomna tillbaka. Eftersom vi gjort ett socialt experiment och överlevt på bara handbagage i fyra veckor kunde vi skippa kaoset vid bagagebandet och ta sedan en shuttle ut till Hertz biluthyrning därifrån vi beställde en Uber. En liten halvtimme senare var vi hemma. Kan inte påstå att jag hatar det.

Några böcker mina vänner skrivit

11 years ago

Svängde förbi olika förlag i Sverige och Finland och fick med mig bland annat dessa böcker, alla skrivna av vänner. Rekommenderar såklart samtliga. Hanna Gullichsen kommer i höst ut med två kokböcker, en med barnmat och en med en massa olika recept på 400 gram köttfärs. Kaj Korkea-aho kommer ut med romanen "Onda boken", läste hälften igår och längtar efter att läsa vidare på flyget hem. Vidars favoritböcker är lätt Ivar som träffar olika dinosaurier och Emi kommer egentligen ut med en annan barnbok i höst, men jag tar det kronologiskt och börjar med "Ett väldigt bra litet djur".


Last days of stockholm

11 years ago

Före vi besökte Junibacken skrev jag en torr och raljerande tweet om hur jag inte direkt älskar lekplatser eller nöjesfält för barn. Sedan satte vi oss på Sagotåget, Astrid Lindgrens röst lotsade oss in på Junibacken där Madicken precis skulle hoppa ner från taket med bara ett paraply som fallskärm och jag kom att tänka på hur Pyret och jag brukade leka Madicken. Resten av färden torkade jag tårar.




Vidar informerade personalen på Junibacken om att den där draken på slutet var lite onödigt läskig, men att han annars uppskattade sagotåget.


Sommarstockholm var så fint att jag liksom övertygade mig själv om att det är så här soligt och lyckligt året om och lovade svärmor att vi snart flyttar hit.


Följande dag tog vi tunnelbanan till Hornstull (Maggans barndomshoods) och vandrade vidare mot Långholmen. 


Fint som snus här också. 

Jag gick omkring och låtsades vara litterär. Gick omkring och läste en jättedålig bok Magnus fick av en caféägare han kände på Söder.

Framme på Långholmen träffade vi Linnea, Flisan och Freja. Linnea och jag satte genast igång med att blåsa upp en giraff och en delfin.


Sedan hänge vi på stranden hela eftermiddagen, tog thai-take away, packade, tvättade och var lite ledsna över att ta farväl.


Befriad från ansvar om du skiter i allt

11 years ago

Jag har en god vän som försöker förändra sättet människor reser på. Hon har grundat en sajt som förmedlar etiska och gröna hotell. Hotell som satsar på lokalsamhället. Hon får kritik för att många flyger till sina semestermål och alla vet ju att flyg är lika med miljöförstöring. En av mina bästa vänner Karin jobbar på med ett projekt för att få folk att sluta slänga mat. Finländarna slänger 23-24 kg mat per person varje år. Karin får mail om att den stora boven är industrin, hon borde fokusera på den istället. Vegetarianen får kritik för att hen använder läderprodukter eller för att hen åt en bit fisk och som feminist får jag ibland höra att jag jobbar för fel sorts feminism. Att jag borde fokusera på kvinnor i Afrika, könsstympning, militärtjänstgöring, islam eller något annat som just personen jag talar med personligen tycker är viktigare.

Alla som anstränger sig för att göra sin omgivning till en pyttelite bättre plats är antagligen vana vid det här fenomenet. Folk står på den andra sidan och pekar ut de korrekta sätten att styra upp världen på, utan att själv göra någonting alls. Det är som om man var befriad från ansvar om man skiter i att ens försöka.



Last days of helsinki

11 years ago

Vet inte riktigt varför rubriken blev engelskspråkig. Försöker kanske imponera på er genom att visa att jag bott så länge i USA att jag inte längre kan prata svenska. Ett bombsäkert trick att få folk att gilla och imponeras av en. Sprid gärna vidare.

Här sitter Ida-Lina och Vidar i Gamla kyrkans park och pratar om monster. 



Och här står Basse och Maggan och försöker komma på något att säga till varandra medan jag fotar dem.



Och här håller jag en liten monolog om sambandet mellan gynekologer och stockholmssyndromet.



Sedan samlades alla tysta över varsin glass.

Ett par timmar senare befann vi oss på Tallink-Silja någonstans på Östersjön.



Nu kör vi last days of Stockholm.

Mobilläsning, tidningsläsning och barn

11 years ago

Hanna tipsade om den här krönikan om hur dagens föräldrar sitter försjunkna i sina mobiler medan barnen leker vind för våg. Annat var det förr i tiden då mammor och pappor avsatte all sin lediga tid till att leka pedagogiska lekar med sin avkomma, eller? 

Emmanuel Karlsten skriver om Alfons Åbergs pappa som för det mesta sitter försjunken i sin tidning.

"Jag tänker att det måste ha rasats mycket kring det här. Särskilt i det Sverige som så ivrigt greppar efter pekpinnar om hur föräldrar ska fostra barn. Kanske har folk gått man ur huse för demonstrationer eller krävt tidningsfria zoner i förskolor? Nej. Inget."

Det är lätt att tycka att allt var bättre för eftersom förr var tryggt. Alfons växte antagligen upp till en ansvarstagande man som aldrig började röka, köpte ekologiska morötter och snällt betalade skatt. Trots att hans pappa så ofta satt förtrollad av sin tidning. Jag tror att de flesta av dagens barn också kommer att växa upp till välartade individer trots att mamma och pappa kollade sin Twitter eller läste Hufvudstadsbladet på mobilen.



Den finländska sommarpersonligheten

11 years ago

Jag uppskattade verkligen att det rådde sommarpersonlighet i Finland under vårt besök. Det var nästan som att vara hemma i LA. Inte bara på hotellen, splitternya Indigo och gamla goda Klaus K, var folk otroligt trevliga, utan också människor på caféer och restauranger, i parker och på gatorna. 

Är lite nyfiken på om vi hade tur som anlände samtidigt som sommaren verkade göra, eller om finländarnas sommarpersonlighet trotsade regnet och inföll redan i juni och juli.



Livsråd: våga fråga!

11 years ago

På färjan mellan Stockholm och Åbo gick Magnus till receptionen för att fråga om vi kunde få en större hytt. Den vi bodde i hade nämligen bara två sängar. Plötsligt hade vi en svit med champagne och utsikt rak mot fören. Vanligtvis har man såklart inte sån här tur, men fråga kan man alltid.

Jag tror att jag bloggat om det här förut, men det tål att upprepas: Våga fråga! Det kan handla om ett jobb, ett uppgraderat hotellrum, söka ett jobb du inte riktigt har kompetensen för, personen du är kär i och så vidare. Ett nej är inte hela världen och någonting man glömmer bort fort. Ett ja kan leda till en fantastisk framtid.

En födelsedag i helsingfors

11 years ago

Firade födelsedag genom att vakna upp i en hotellsäng på Klaus K och bläddra lite i en The Sandro Cookbook. Fick också ett mycket fint silverarmband av min man. Ska visa det senare.




Det finns personer som tycker att det är slöseri med hotellfrukost att bara äta gröt, men Klaus K:s ugnsgröt som puttrat hela natten och en stor slev ekologisk hallonsylt är fanimig en av stans godaste morgonmål.



Tog en promenad på stan, gick på två möten och träffade hundratusentals bekanta. Stannade och pratade med samtliga.




På kvällen träffade jag ett gäng vänner på Soil. Bland annat den kända serietecknaren och sommarprataren Basse Nyberg.




Ett mycket bra gäng människor. Faktiskt en stor del av mina absoluta favoriter. Är speciellt nöjd över att Pyret och jag hade på oss våra "Sisters before Misters"-tröjor.










Sen gick solen ner och vi vandrade tillbaka till hotellet genom den ljumma Helsingforsnatten.





Småningom styr vi mot Stockholm och på måndagen tillbaka till LA.
Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.