Statistik är feministens bästa vän

11 years ago

Fortsättning på plockaren och putsaren:


Bella: Men varför får man inte "plocka" - om någon annan sköter tex. min bil (som jag inte fattar ett jota av, och intresset är noll). Jag tycker inte att det gör mig till en sämre kvinna fast jag sköter städandet och matlagningen. Ingen man kommer någonsin igen att "köra över mig" (been there seen that done that) , men så länge det är ok ur mitt perspektiv att plocka strumpor och toa rullar så gör jag det. Och kallar mig trots allt feminist. Utmana mig - amigas! H. Bella (och Peppe - samma Bella som sa ingen katt:)
All får ju göra som de vill och du är verkligen inte en sämre kvinna! Men det är intressant att höra hur andra gör eftersom det ibland visar på vissa strukturer. Som till exempel att kvinnor är vanligare plockare och män kanske vanligare grovstädare eller bilfixare. Skillnaden på småplockandet och bilreparandet är att den ena uppgiften är en daglig sysselsättning aldrig blir färdigt, medan den andra utförs högst några gånger om året och har ett tydligt slut. Därför är de inte riktigt jämförbara i t.ex. tid. Om den ena pysslar med bilen sammanlagt några timmar om och den andra utför hushållsarbete nån timma varje dag. Här är lite nordisk statistik. Tänk så mycket mer fritid plockaren hade om man delade upp tiden lika!


Johanna: Fråga... Varför kan man inte bara säga åt sin partner att hej, kan du plocka bort den där strumpan? Har aldrig förstått mig på taktiken att t.ex sluta plocka bort disken så hen man bor med får se att det alltid är man som gör det. Är det inte bara enklare att säga, du jag har plockat bort nu tre gånger i rad, det är din tur ikväll.

Det kan man såklart och jag tycker som du att kommunikation är den viktigaste. Att regelbundet ha en utvärdering om hur man upplever samlivet och hur man helst skulle vilja ha det. Jag antar att många kvinnor tycker att det är tråkigt att behöva lajva mamma och tjata/påpeka självklarheter som att man fyller diskmaskinen efter att ha ätit eller slänger bort tomma toarullar. Påpekande av samma saker vecka efter vecka driver de flesta inblandade till vansinne och till slut orkar man inte längre eller vill inte riskera att diskussionen om vem som gör mest leder till gräl. Då är det snabbare och enklare att svälja irritationen och bara göra det själv.

Nån sa att man är nära jämställdhet då båda i hemmet känner att de gör ungefär 60% av hushållsarbetet.



Plockare och putsaren

11 years ago

Innan någon ropar: Inte alla män! Vill jag säga att det såklart finns undantag, men enligt min erfarenhet och på basen av vittnesmål på bland annat den här bloggen, är det vanligare att kvinnor är upplockare av strumpor, glas, papper, tomma toarullar, soffkuddar och andra föremål, än män. I just den här heterosexuella kärnfamiljen är mannen bättre på att torka rent i köket, städa badrummet och dammsuga. MEN det är en fysisk omöjlighet för honom att inom en rimlig tid lägga tillbaka grejer han tagit fram. 

Exempel: 1) Magnus behöver en febertermometer och tar fram hela medicinväskan, tömmer den på grejer, hittar termometern och lämnad badrummet. 2) lagar lunch och plockar fram alla ingredienser, kärl och stekpannor. Punkt 3) äter lunch i soffan stiger sedan upp och lämnar tallrik med uppäten pasta och glas med vatten (okej vin) kvar på soffbordet.

Det stör mig verkligen inte till vansinne, det finns liksom värre saker. Men det är lätt irriterande att vara den eviga plockaren. Därför har jag slutat med det. Eller jag putsar upp allting KRING de efterlämnade medicinerna, påsen med veganost och tallrik. Sedan väntar jag likt en National Geographic-fotograf på att någonting ska hända. I början rycker det i fingrarna för att jag så gärna vill se tomma ytor igen, men med lite träning vänjer man sig. 


Jag ser det som ett slags konstprojekt och pyttelitet feministiskt framsteg. 


(Oturligt nog läser Maggan den här bloggen och det här inlägget kommer att leda till en diskussion om min oförmåga att skura badrum och kök. Jag är jättedålig på det. Och till Maggies försvar är det han som har stenkoll på Vidars läxor, lunchboxar och skolväska. Han sköter också all kommunikation med skolan och är alltid den som handlar mat. Men PLOCKANDET, det är jag).

Den perfekta listan

11 years ago

Stal en lista från Linnea, Ponks och Maggie (inte min, men en annan bra). Alla tre bra bloggar som jag brukar läsa.

1. Sammanfatta din dag och ditt humör i en mening.
Hänga med febrig femåring och vuxen man medan jag skriver och dricker kaffe, lycklig över att få bo i Los Angeles och äta middag med vänner i Venice ikväll.

2. Tipsa om två kulturgrejer (litteratur/film/musik/konst et.c.) som du nyligen uppskattat.

Master of none på Netflix. Så bra och rolig och feministisk och antirasistisk. New York Times skriver fint om den här.  Avsnitten är lite ojämna, men den blir bara bättre. 

Började i går läsa på Marcus Prests Android, hade inga speciella förväntningar, men det visade sig att den är svinbra! Det finns en rytm i texten som gör att jag flera timmar efteråt tänker meningar i samma takt. 









3. Ge varsitt exempel på nånting du är rädd för, retar dig på och ser fram emot.


Jag är rädd för att tiden går för fort. Jag har det så otroligt bra just nu och vill liksom dra ner tempot till slow motion och bara leva här. Tänker ofta på hur jag sitter på åldringshemmet och funderar på hur jäkla fort livet gick. Kommer att tänka: "Fatta att jag är här nu, 93 år gammal och det mesta är redan bakom mig".

Jag retar mig på snålhet. Vare sig det kommer i formen att alltid snylta på kompisar eller att aldrig dela eller likea på internet. 


Jag ser fram emot att fira jul med Pyret. Här en bild från i somras då det ännu var superhemligt att hon var gravid (och grillade).





4. Berätta om fyra av dina intressen, hobbyer eller ämnen du gillar.
Jag gillar att skriva och läsa, att umgås med hästar, att leka i en pool och att kolla på tv-serier ifred.

5. Beskriv dig själv med fem ord.
Fuskade och frågade Maggan som sa: Sjukt rolig, påläst, målmedveten, generös och äventyrslysten. (Hade själv sagt: glad, besserwisser, slarvig, äventyrslysten och hungrig).

Podcast: hur gör man?

11 years ago

Är det bara jag eller börjar podcasterna hitta fram till Finland också? Om man kastar en blick på de senaste inläggen i det här forumet verkar åtminstone mitt liv inte handla om annat än poddar. Hur som helst, här kommer en sista grej på temat:

Magnus klipper och redigerar några svenska podcaster (Blankens Swanberg med Cecilia Blankens och Johanna Swanberg, Lillelördag med Anitha Schulman och Ann Söderlund och så Mellan raderna med Karin Jihde och mig). Om någon av er behöver en klippare, någon som hjälper er med tekniken innan ni startar er splitternya (eller gamla) podcast eller som bara lyssnar igenom några avsnitt och kommer med synpunkter och tips om innehåll och ljus kan ni kontakta Maggan på magnus at maggieprod.com

Magnus har ju jobbat med radio i drygt tio år och kan både tekniken och innehållet. Här en bild där han tydligen lajvar Tom Hanks i Castaway. Vidar är givetvis Wilson.



Finlandssvenska ord och uttryck, r. kelly och ungdomsläsning

11 years ago

I dag publicerar vi också avsnitt #10 av Mellan raderna. Vi diskuterar R. Kellys kissande på en tonårsflicka, Woody Allen och Roman Polanski, Jihde har intervjuat Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren om deras egna ungdomsläsningsfavoriter, jag presenterar finlandssvenska ord som Jihde får gissa betydelsen på och så pratar vi om Miika Nousiainens Hallonbåtsflyktingen. Hoppas verkligen att ni gillar!

Om internet och om att skriva

11 years ago


Så bra om hur det var att vara tidig på internet, om att ta betalt för sina texter (men kanske inte ta betalt om man är nybörjare och aldrig skrivit något förut), hur man får ett bokkontrakt. att det finns ganska stora skillnader i "synlighet", om att vara privat (är det värt det?), om att säga nej och ja och att skrivandet alltid faktiskt kan vara behagligt. Jag gillar speciellt att alla i podden håller med om det som Linn brukar säga och det som författaren Sara Jungersten sa: Att skriva blogg är en otroligt bra träning för skribenter.

Jag tycker speciellt diskussionen om hur internet och internetpersoner förändrats under de senaste fem åren och hur det hela tiden förändrats i en allt högre hastighet.

Master of none och mer essena o'neil

11 years ago

I veckans podcastavsnitt pratar vi mer om Essena O'Neill och sociala medier. Individens, samhällets och reklambyråernas ansvar. Vad är egentligen fejk och hur mycket påverkas vi av alla budskap? Jag hyllar Azis Ansaris nya Netflixserie Master of none, Maggan är orolig och fascinerad över robotar som tar våra jobb och givetsvis pratar vi också om köttindustrin. Varsågoda! 

Magnus och peppes podcast.


Posted by Magnus Silfvenius Öhman on den 5 november 2015
Och ett stort tack till er som skrivit så fina och snälla recensioner på itunes! Vi uppskattar det oerhört mycket! 

Vad löpare tänker på när de springer

11 years ago

Det har inte hänt så himla mycket här sedan sist. Vaknade kring halv åtta med en vuxen man och ett barn i sängen, åt två smörgåsar och ett löskokt ägg, drack en kanna svart kaffe, spelade in två podcaster, skypade med min mor, skrev en grej för Hbl, ett inlägg om snippor på Bokhora, skrev en ansökan om stipendium, åt en omelett med spenat, sprang sex kilometer, läste en text om vad långdistanslöpare tänker på medan de springer (mest tycker de att det är jobbigt att springa. Hög igenkänningsfaktor på den). Låg sedan i badet en stund och ska avsluta den här kvällen hos grannarna som bjuder på pizza och vin. Fast först ska jag börja på manuset till Vad är det som händer.


Ja och så knäckte barnet skrivkoden i dag och skrev Iron Golem, utan hjälp. Nu ska han bara lära sig läsa också.



Sociala medier är fejk och sanning

11 years ago

Vi det här laget har de flesta av er säkert sett och läst om Essena O'Neill. Instagram- och Youtube-stjärnan som publicerade en video där hon gråter och berättar om hur fejk allt är. Hur varje instabild föregås av hundra "misslyckade", hur kläder och saker som synd på bilderna är gåvor och hur mycket pengar social media-personligheter tjänar på att säga att de gillar en produkt. 

Den här diskussionen verkar dyka upp med ungefär två års mellanrum i olika format. Va? Lever inte inredningsbloggare i ständig perfekt stylade och ljussatta hem? Är inte barn alltid kammade och rena kring munnen? Går inte folk omkring ständigt sminkade och poserande för en osynlig kamera?  Kontentan: Sociala medier är inte äkta, ut i riktiga livet och träffa riktiga MÄNNISKOR! 

Men det det finns människor också bakom bloggar, facebook, twitter, youtube, snapchat och instagram. Sociala medier är ett sätt att umgås med helt riktiga människor.

Grejen är den att de flesta av oss vill plocka undan smutstvätt och fylla diskmaskinen när folk kommer på besök, barnens munnar torkas och det är inte ovanligt att man drar på sig lite mascara. Vi anstränger oss för att vara fina och trevliga när vi rör oss bland folk. 

Sociala medier är inte dokumentära eller journalistiska berättelser. Viktigare än att vi stänger av skärmarna är att lära unga människor (och äldre) vad smygreklam är och att det är förbjudet i lag. Att sociala medier kan vara samma sak som att bläddra i ett glansigt magasin, men också att hänga med sina kompisar. Att det är en konstruktion eller åtminstone en del av verkligheten. Att vi diskuterade mediakritik och för att få mediakonsumenter att förstå konsumtionssamhället.  Sociala medier är allt: människor, känslor, reklam, sanning och lögn. Precis som livet utanför. Det viktiga är att lära sig orientera i den här världen. Inte att stänga ner den.

Det är heller inget fel på att tjäna pengar på sitt arbete också om arbetet är en Youtube-kanal, det är ett hårt jobb att bygga upp en profil som sticker ut bland miljoner andra bloggare. 

Därför är O'Neills video så bra. Hon har nått ut till en publik som kanske inte är så insatt i hur företag och sociala medie-stjärnor jobbar. Transparensen leder förhoppningsvis till att smygreklam synas och vi påminns om att folk alltid är mycket mer än det vi ser framför oss. 



Verkligheten: Kastar mig över en lobsterroll medan mitt barn svälter bredvid mig.

Om att vara besatt

11 years ago

Så har jag ju också medverkat i antologin Besatt som Micko Sonck satt ihop. Otroligt roligt projekt där olika skribenter (bland annat Yrsa Stenius, Marcus Rosenblund, Anna Jungner-Nordgren, Thomas Lundin och Jonas Sundström) beskriver olika sorter av besatthet. Eller är det passion? Eller rent av galenskap?

Min text handlar om hur jag älskar Los Angeles, eller älskar jag bara att inte bo i Finland eller handlar allt om att ständigt röra på sig, inte våga stanna. Här kan man köpa den. Kanske en julklapp?

När jag ändå håller på och rekommenderar grejer vill jag rekommendera tv-serierna Difficult People och You're the Worst. Jag har för mig att jag rekommenderat dem förut, men tåls att upprepas. Och om ni tvivlar på mitt ord så hyllar En varg söker sin pod dem i det senaste avsnittet. 

På tal om poddar så finns det ett nytt avsnitt av Mellan raderna. Jihde och jag pratar grundligt igenom Martina Haags "Det är något som inte stämmer", vi diskuterar också Kaj Korkea-ahos "Gräset är mörkare på den andra sidan" (en del i serien "Karin upptäcker finlandssvensk kultur").




Lär också: De 22 roligaste grejerna på Snapchat, Anonyma workaholics, fem stycken ripoffs, trendiga  bekväma skor, Guys, we can see you liking sexy instagram pics, Den snälla snubben OCH Dagens Nyheter publicerade Snowden-texten också på engelska. Och så har jag börjat lyssna på Kulturens ABC som alla verkar älska. Inte helt såld ännu, men jag måste kanske vara lära känna den lite bättre.

Bonus: Var ute en sväng med några kompisar igår. Pernilla lärde mig hur man stänger av funktionen på mobilen som visar sändaren om man läst hens meddelande eller inte och Cissan gav oss tipset att se sig omkring när man glömt bort det man håller på med (exempel: man går in i köket för att hämta en grej, men har ingen aning om vilken när man väl nått köket. Då aktiverar man hjärnan genom att se sig omkring).

Och här är en av de sista bilderna från Palm Springs. 






Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.