20 years ago

20 years ago

Prioriteringar

20 years ago
















Mest uppskattade jag naturligtvis polish'e4starna som cirkulerade runt m'e4sscentret.

We were on a break!

20 years ago


Kom hem fr'e5n fronten redan nu. Utmattad. En dag kvar. Jag r'e4knar n'e4mligen ner.

Under st'f6rsta delen av helgen har jag k'e4nt mej som Gargamel i Smurfby, d'e5 jag fr'e5n topp till t'e5 kl'e4dd i svart tassat omkring i mediecentret omgiven av folk -l'f6st r'e4knat- tre 'e4pplen h'f6ga.

En r'e5ddig och stundvis sm'e5full Gargamel bland korta asiatiska journalistsmurfer.

Picture that.

Nu s'f6mn. Bless you, s'f6mn.






Sade jag att det ocks'e5 varit sjukt roligt?

Drama

20 years ago

Jag 'e4r en s'e5n Drama Queen.

Jag 'e4r allts'e5 inte p'e5 v'e4g att g'e5 med i Fr'e4mlingslegionen, flytta till Burma, konvertera till scientologin eller bli medlem i Kristdemokraterna. Kommer bara att vara tvungen att jobba sjukt mycket fram till n'e4sta tisdag p'e5 grund av toppm'f6tena i Helsingfors.

Dessutom 'e4r det kanske bra att ta en liten paus i v'e5rt f'f6rh'e5llande. Jag vill ju inte att ni tar mej f'f6r givet.


Var sn'e4lla mot varandra.

20 years ago

Ikv'e4ll 'e4r den sista kv'e4llen jag ser solnedg'e5ngen fr'e5n mitt hem. Fr'e5n och med imorgon kommer jag att slava i saltgruvorna l'e5ngt, l'e5ngt borta i B'f6le.

Hoppas att ni klarar er en stund utan mej. Ni f'e5r g'e4rna vara h'e4r medan jag 'e4r borta.




...och om det blir n'e5gon minut 'f6ver kommer jag naturligtvis att skiva om mina 'e4ventyr.

Romantik

20 years ago

Jag lovade ju att ber'e4tta om g'e5rdagens h'e4ndelser i Den Stora Svenska Kl'e4dbutiken (som Madonna ju st'f6der) och trots att jag 'e4r vansinnigt upptagen med jobbet (eller, det vill jag 'e5tminstone att min chef ska tro) f'e5r ni n'e5gra rader av vardagsromantik.

Eftersom 'f6det f'f6rt med sig en tidperiod av sex dagar i rad av "du m'e5ste kl'e4 dej som om du hade ett riktigt jobb" (vilket man faktiskt kunde p'e5st'e5 att jag har) k'e4nde jag mej tvingad att inhandla en svart vuxenkjol. Vid kassadisken st'e5r det en s'f6t, blond tjej som h'e4lsar mej med ett l'e5ngt:

"Heeeej du!"

Alldeles f'f6r v'e4nligt och familj'e4rt f'f6r att vara Finland. Jag paralyseras och den f'f6rsta tanken som dyker upp i mitt huvud 'e4r:

"Satan, e det h'e4r n'e5gon jag k'e4nner?" Samtidigt f'f6rbereder jag ett: "Heeej! Duuu...? 'c4hum, l'e4nge sen."

Eftersom jag sannolikt 'e4r nordeuropas s'e4msta person p'e5 att k'e4nna igen folk k'e4nner jag mej oerh'f6rt besv'e4rad. Jag svettas lite nerv'f6st p'e5 'f6verl'e4ppen samtidigt som min hj'e4rna febrilt letar bland arkiverade klasskamrater, forna kolleger, gl'f6mda flickv'e4nner till killkompisar och lillasysterspolare.

Ingenting.

Den s'f6ta tjejen viskar hest fram priset och viftar parallellt med sina l'e5nga 'f6gonfransar.

Stora fuktiga bambi'f6gon.

N'e4r jag ska betala snuddar hon -avsiktligt- vid min hand och ler.

Damn.

K'f6n bakom mej blir allt l'e4ngre.

Hon tar sin tid.

Pl'f6tsligt inser jag att vi visserligen inte k'e4nner varandra, men att hon alldeles tydligt flirtar med mej.

Och av n'e5gon orsak k'e4nns det fan s'e5 bra att veta att jag har n'e5t slags marknadsv'e4rde ocks'e5 bland folk som spelar p'e5 Det Andra Laget.




...och om Livet och Helsingfors var en porrnovellblogg skulle det h'e4r bara vara introt.

Ingenting 'e4r uppenbarligen om'f6jligt

20 years ago

Hahaaaa!

Idag bevisade jag att det var fysiskt m'f6jligt f'f6r mej att komma till jobbet f'f6re klockan 09.00. D'e5 jag 08.58 trampade in p'e5 kontoret steg alla mina kolleger upp och appl'e5derade. Jag teaterbockade och k'e4nner mej nu extremt n'f6jd med mej sj'e4lv.

Jag 'e4r inte s'e4ker, men jag anar n'e5t slags vadslagning g'e4llande min kapacitet att anl'e4nda till jobbet. Det verkade som om pengar skulle ha bytt 'e4gare d'e5 jag gick f'f6r att h'e4lla upp lite kaffe 'e5t mej.


Nu m'e5ste jag rusa p'e5 ett m'f6te, men 'e5terkommer senare med en beskrivning av vad som h'e4nde p'e5 den Stora Svenska Kl'e4deskedjan som t.o.m. Madonna st'f6der.

Stor. extra stor.

20 years ago

Man f'e5r inte s'e4ga det h'f6gt, jag vet, men vanligtvis tycker jag att jag 'e4r ganska s'f6t och 'e4r helt n'f6jd med mina kroppsdelar.

Jag vet inte hur familj'e4ra ni 'e4r med Kalle Anka, men n'e5gra av er kommer kanske ih'e5g serien d'e4r Kalle f'e5r f'f6r sig att hans n'e4bb 'e4r abnormt stor. Knattarna, Kajsa och Farbror Joakim f'f6rs'f6ker 'f6vertyga Kalle om att hans n'e4bb 'e4r alldeles normal, men varje g'e5ng Kalle speglar sig ser han en enorm n'e4bb som 'f6verskuggar resten av hans duniga kropp. Till slut 'e4r Kalle tvungen att bes'f6ka en psykolog f'f6r att reda ut sina n'e4bbproblem. Sessionerna g'e5r 'f6ver alla f'f6rv'e4ntningar och n'e4r ankan till slut 'e4r f'e4rdig med terapin ser han sin n'e4bb som den 'e4r. Alldeles normal. (Visserligen slutar serien med att han f'e5r komplex 'f6ver sina stora, platta f'f6tter, men det h'f6r inte hit). Slutet gott allting gott.

Ig'e5r k'e4nde jag mej som Kalle, f'f6rutom att det var min rumpa som var abnormt stor. Morgonen b'f6rjade alldeles normalt, drog p'e5 mej ett par svarta stupr'f6rsjeans och gick till jobbet (jo, hade ocks'e5 andra kl'e4der p'e5 mej 'e4n byxorna, men det 'e4r irrelevant i det h'e4r sammanhanget). Min f'f6rsta k'e4nning av att allt inte var som det ska sm'f6g sig p'e5 mej under morgonm'f6tet d'e5 jag var tvungen att presentera veckans journalistbes'f6k. Mina kolleger gav mej nyfikna blickar och jag k'e4nde mej uttittad -p'e5 ett d'e5ligt s'e4tt. Senare under den korta promenaden till det lilla franska lunchst'e4llet fick jag f'f6r mej att folk ogenerat stirrade p'e5 mej. Och min bak. Jag f'f6rs'f6kte avleda deras uppm'e4rksamhet genom att vifta med armarna och prata h'f6gt, men det var en kamp mot v'e4derkvarnar.

Under eftermiddagen, p'e5 v'e4g till m'f6tet med farbr'f6derna p'e5 XX, f'f6rs'f6kte jag kamouflera min bakdel med en stor tr'f6ja. Jag lyckades lugna ner mej en stund, men d'e5 jag fick f'f6r mej att ett par japanska turister f'f6rs'f6kte fota mej bakifr'e5n greps jag av panik.

Hemresan var en mardr'f6m. 'd6verv'e4gde att ta en taxi, men var os'e4ker p'e5 ifall hela jag skulle rymmas in.

Efter sambalektionen normaliserades l'e4get en smula och imorse hade min rumpa hade 'e5terg'e5tt till sina normala dimensioner.

Idag, en erfarenhet rikare, kan jag bara komma p'e5 tre alternativ till min kris:

1) jag l'e4ser f'f6r mycket Kalle Anka.
2) mitt undermedvetna vill att jag ska k'f6pa den d'e4r l'e5nga koftan med s'e5 snygg kn'e4ppning.
3) jag h'e5ller l'e5ngsamt p'e5 att bli galen (det 'e4r 'e5tminstone vad r'f6sterna i mitt huvud p'e5st'e5r).

Otid. det 'e4r inte du, det 'e4r jag.

20 years ago

Inspirerad av Sandra kom jag att t'e4nka p'e5 tid.

I egenskap av person som ibland sj'e4lv gl'f6mmer att kolla p'e5 klockan st'f6r jag mej inte p'e5 folk som kommer f'f6rsent*.

En sak 'e4r ju bussar, t'e5g, f'e4rjor och flygplan som oftast inte v'e4ntar p'e5 en, men d'e5 det kommer till fritidsaktiviteter som fika, dricka 'f6l, ta en promenad eller g'e5 ut ser jag ingenting uppseendev'e4ckande med en liten f'f6rsening. Ibland kan det t.o.m. vara sk'f6nt att i lugn och ro v'e4nta p'e5 ett caf'e9 eller i en bar, str'f6va omkring p'e5 Akademen, kolla p'e5 folk som passerar Det Stora Varuhusets ber'f6mda klocka eller ta ett glas vin hemma f'f6r att f'e5 tiden att g'e5. Dessutom vet man ju oftast vilka polare som har en vana att anl'e4nda efter utsatt tid och kan f'f6rbereda sig p'e5 att sj'e4lv vara sen.

However, motsatsen -att komma f'f6r tidigt 'e4r d'e4remot mycket, mycket v'e4rre (och nu syftar jag inte p'e5 den versionen av "att komma f'f6r tidigt" som ni snuskhumrar omedelbart associerar till).

Den stora puls'e5dern vid min tinning b'f6rjar bulta bara vid tanken personer som irriterat kollar p'e5 klockan och rynkar p'e5 'f6gonbrynen d'e5 jag 'e4r 2 minuter f'f6rsenad f'f6r en fika. Ifall din polares hus inte h'e5ller p'e5 att brinna upp och du 'e4r den enda bradmannen i stan, eller din v'e4n bara har 10 minuter kvar att leva g'f6r det faktiskt inte s'e5 mycket om du 'e4r lite sen. Jag lovar. Det lutheranska samh'e4llsklimatet vi vuxit upp i f'f6rs'f6ker visserligen 'f6vertyga oss om att punktlighet 'e4r en dygd. Men det 'e4r egentligen bara skitsnack.

I det h'e4r sammanhanget kan jag inte l'e5ta bli att n'e4mna en viss typ av m'e4nniskor som f'f6rtj'e4nar en h'e5rd och bestialisk bestraffning. Samh'e4llets avskum, ligisterna, sl'f6ddret p'e5 jorden 'e4r de g'e4ster som st'e5r och stampar sn'f6n av skorna i hallen medan man 'e4nnu st'e5r i duschen med papilljotter i h'e5ret. Som tror att man 'e4r bokstavstrogen d'e5 man sl'e4nger ur sig "sju-tiden e v'e4l bra? Eller?".

Varje litet barn vet ju att inbjudningar till "klockan sju, alternativt sju-tiden" egentligen betyder "aboslut inte tidigare 'e4n halv 'e5tta -helst 'e5tta".

I meningen: "Ni 'e4r v'e4lkomna klockan sju" har det lilla ordet "sju" ungef'e4r samma betydelse som "det 'e4r inte du, det 'e4r jag" eller "jag hoppas att vi 'e4nd'e5 kan vara v'e4nner". Ren och sk'e4r osanning allts'e5. En mening man k'e4nner sig tvungen att uttala, trots att man inte menar ett ord av vad man s'e4ger.

Livets verkliga faux pas 'e4r att komma f'f6r tidigt. Basta.



*f'f6rutom d'e5 Niklas, han M'c5STE anl'e4nda inom utsatt tid d'e5 vi tr'e4ffas.
Peppe Öhman

Peppe Öhman

Peppe Öhman författare och journalist bosatt i Los Angeles med maken Magnus och barnen Vidar och Majlis.