P'e5 ytan var jag fullst'e4ndigt blas'e9 och 'f6ver Coronan p'e5 Ysi funderade jag allvarligt p'e5 att skita i det svarta kalaset och ist'e4llet traditionellt lapa 'f6l med Johnny Drama och Raip'e9 f'f6r att senare avsluta kv'e4llen p'e5 Lost&Found.; N'e5gonting fick oss 'e4nd'e5 att promenera 'f6ver till Kampen, passera fotfolket som stod p'e5 fel sida om de svarta repen och med bl'e4ndadnde hollywoodleenden vandra 'f6ver den svarta mattan, f'f6rbi papparazzifotograferna in i den Stora Nattklubben.
Alla var faktiskt kl'e4dda i svart och koncentrationen av silikonbr'f6st visade sig f'f6ga 'f6verraskande vara h'f6gre 'e4n p'e5 mycket l'e4nge. Avsl'f6jande urrigningar 'e4r f'f6r 'f6vrigt lite som roadkill f'f6r mej, jag vill inte stirra, men det 'e4r om'f6jligt att l'e5ta bli.
Naturligtvis vimlade det av Seiskamaterial, men eftersom jag slarvat med researchen och inte l'e4st p'e5 missade jag sannolikt en majoritet av de som i Finland kallar sig k'e4ndisar. Det sippades vodkadrinkar, pussades kinder, chitchattades om nya jobb, alpina resor och h'f6jdes p'e5 'f6gonbryn. "Sidu, sidu du har ocks'e5 f'e5tt en inbjudan?". En fet air av f'f6rv'e4ntan l'e5g tryckande i luften.
Och 01.29 anl'e4nde Han 'e4ntligen. Stj'e4rnan. Huvudpersonen. VIP:arnas VIP. The Man Himself. P. Diddy. The crowd went wild.
Men oglamor'f6sa som vi 'e4r gick vi hem ist'e4llet f'f6r att hylla Diddy. 'c5t karelare och drack stora glas mj'f6lk.
Det finns som sagt f.d. pojkv'e4nner som fortfarande har en speciell plats i ens hj'e4rta, som man g'e4rna tr'e4ffar och 'e4ter middag med, som man ringer n'e4r som helst, som k'e4nner en b'e4ttre 'e4n de flesta yada, yada, yada. Det h'e4r har vi ju talat om f'f6rut.
Det finns ocks'e5 de ex man inte -p'e5 v'e4lmotiverade grunder- haft n'e5gon kontakt med p'e5 10 'e5r och som man pl'f6tsligt en alldeles vanlig fredag eftermiddag av misstag tr'e4ffar p'e5 sushilunchst'e4llet, diskret f'f6rs'f6ker undvika, 'e4nd'e5 blir tvungen att h'e4lsa p'e5 och som omedelbart f'e5r en att t'e4nka: "my goodness, what was I thinking?". De ex som m'e5nader efter att man gjort slut trakasserat en med nattliga telefonsamtal och stalking.
Och som till ens stora tillfredsst'e4llelse har f'f6rvandlats till l'f6nnfeta, bleka och ganska sura farbr'f6der med dubbelhaka. Hah!
Universum 'e4r trots allt r'e4ttvist.
Halleluja! Jonatan, jag ser ljuset!!
Som Basse s'e5 f'f6rnuftigt f'f6reslog borde man kanske fira med champagne f'f6r att det 'e4ntligen 'e4r Freitag. 'c5 andra sidan blir det lite f'f6ruts'e4gbart, man kan ju inte dricka champagne hela tiden*. Och f'f6ruts'e4gbart 'e4r ju det sista Livet och Helsingfors vill vara. D'e4rav firar jag denna fredag i s'e4llskap med den yngsta av systrar: 12-'e5riga Fyran. Som vanligt finns det tv'e5 regler n'e4r hon kommer p'e5 bes'f6k:
Regel nr 1: Det finns inga regler.
Regel nr 2: Det som h'e4nder i Helsingfors talar man inte om i Eken'e4s.
(lite som Fightclub, fast med mindre blod och v'e5ld).
Dessa regler B'd6R f'f6ljas och f'e5r under inga omst'e4ndigheter 'e4ndras.
Min kristallkula s'e4ger att vi kommer att pl'f6ja oss igenom H&M;, Glitter, Accezories, Barn H&M;, Det Stora Varuhuset, Only, Vero Moda, Mango, Ninja, massa sm'e5aff'e4rer i R'f6dbergen, Kitch p'e5 Kalevagatan, Lindex osv. Tills vi 'e4r s'e5 tr'f6tta att vi b'f6rjar bli gn'e4lliga och sm'e5sura. D'e5 medicinerar vi oss med en ordentlig sockerfylla best'e5ende av n'f6d-godis och plockar sedan med oss n'e5t slags take away som vi 'e4ter i soffan framf'f6r en film.
Ett fint litet fredagspaket.
Tv'e5an har nattskiftet medan jag senare g'e5r p'e5 kalas med universums mest fantasil'f6sa dresscode: svart.
*eller det kan man visst. Om man vill.
Det ska nog firas med champagne ikv'e4ll.
Sms fr'e5n Oslo:
"Girafftvillingar f'f6dda i Paris!"
Giraffer 'e4r fina djur. D'e4rf'f6r ska det firas med champagne ikv'e4ll.
Jag gillar bastu. Min kropp tycker om varma, fuktiga f'f6rh'e5llanden. B'e5de ensam och i gott s'e4llskap. Men om jag M'c5STE v'e4lja, v'e4ljer jag ensam. D'e5 det fortfarande bodde en bastu under samma tak som jag brukade jag kalla vinterdagar fullt p'e5kl'e4dd s'e4tta mej i bastun och l'e5ngsamt tina upp samtidigt som bastuugnen blev allt varmare. Jag l'e4ser ocks'e5 g'e4rna i v'e4rme. Sk'f6litteratur, morgontidningen, Rocky, shampoburksinstruktioner, you name it. Fint 'e4r det ocks'e5 med lugn, havsutsikt och de f'f6rsta klunkarna ur en riktigt kall 'f6l.
Och det 'e4r inte bara jag. Ig'e5r l'e4rde jag mej att det bland f'f6retag i Finland 'e4r oerh'f6rt vanligt att man skriver kontrakt i bastun. F'f6rr f'f6dde man barn d'e4r. Vissa grillar korv bland bastu'e5ngorna. Andra grundar hemliga klubbar. Avsl'f6jar hemlisar. Friar. Somliga ordnar 'f6verraskningsfester d'e4r, andra g'f6r barn.
Och alla 'e4r de alltid nakna.
Under korta, korta stunder av klarsynhet f'f6rst'e5r jag varf'f6r folk fr'e5n andra kulturer tycker att det 'e4r skumt.
Ig'e5r kom jag hem vid sju och gjorde ett tappert f'f6rs'f6k att titta p'e5 g'e5rdagens episod av Desperate Housewives, men somnade brutalt. Vaknande upp av att den stora vita soffan ringde p'e5 d'f6rren och ville komma in. Sl'e4ppte in den. 'c5t lite pasta och tog sedan en v'e4lf'f6rtj'e4nt tupplur (i den nya soffan) framf'f6r en gammal Bond-film. Vaknade upp vid halv elva och promenerade de fyra metrarna till s'e4ngen d'e4r jag omdelbart tappade medvetandet. D'e5 v'e4ckarklockan ringde kvart 'f6ver 'e5tta imorse k'e4ndes det som om jag knappt slumrat till.
Jag m'e5ste ha blivit biten av Tse Tse Flugan.
Jag har en avl'e4gsen kollega som varje morgon stiger upp halv sex och springer runt Helsingfors i en timmes tid. Jag upprepar: VARJE MORGON. KLOCKAN HALV SEX. Det h'e4r beteendet 'e4r f'f6r mej b'e5de fascinerande och skr'e4mmande. Lite som ormdokument'e4rer p'e5 National Geographic-kanalen. Vad f'e5r en till det yttre alldeles vanlig m'e4nniska att g'f6ra s'e5 h'e4r mot sig sj'e4lv? Vad motiverar henne att stiga upp den tiden p'e5 morgonen d'e5 normala m'e4nniskor 'e4r vakna enbart f'f6r att de precis kommit hem fr'e5n en rolig efterfest? Och kom nu inte och s'e4g att det det k'e4nns s'e5 sk'f6nt efter'e5t.
Sj'e4lv stiger jag normalt upp runt 'e5tta och ragglar yr och f'f6rvirrad omkring i l'e4genheten den f'f6rsta halvtimmen. Mitt balanssinne kickar inte in f'f6rr'e4n halv-niotiden och en joggingtur i gryningen skulle sannolikt p'e5minna mest om resultatet efter 15 varv av irl'e4ndsk julafton. Jag skulle ofrivilligt vingla in under en bil och krossas till d'f6ds innan jag hunnit fram till Fabriksgatan.
Motion f'f6rbryllar mej och joggning 'e4r 'f6verskattat. Men det 'e4r antagligen bara jag.
"Du f'e5r sm'e5, fina rynkor p'e5 din n'e4sa d'e5 du skrattar", sade han.
Och jag best'e4mde mej f'f6r at ta det som en komplimang.
F'f6r 'f6vrigt befann sig uppenbarligen alla jag k'e4nner p'e5 Lostaren ig'e5r kv'e4ll. Det 'f6sregnade in sms fr'e5n olika h'e5ll d'e4r jag uppmanades att ta mej till Annegatan. Allt fr'e5n de traditionella: "Tjena snygging, vi ses naturligtvis senare p'e5 Lost&Found;?", till f'e5ordiga; "Du. Nu. Lostaren" till den pseudotyska versionen "Kommen Sie bitte. Tanzen! Jaaa!" och den lite str'e4nga: "LOSTAREN!". P'e5 grund av tekniska orsaker var jag dock tvungen att h'e5lla mej, promenera f'f6rbi k'f6n och ist'e4llet krypa under t'e4cket.
Vilket i sj'e4lva verket var ganska sk'f6nt.