D'e5 det inte tar tv'e5 dagar, utan n'e4rmare tv'e5 veckor att producera en ny hemnyckel och minst lika l'e4nge f'f6r hissgubben (eller gumman) att fiska upp den andra hemnyckeln ur hisschaktet. D'e5 man lever med en st'e4ndig gastkramande skr'e4ck att tappa bort den tredje och sista existerande nyckeln*, k'e4nns det enda logiska att best'e4lla ytterligare en reservnyckel och operera in den under huden p'e5 insidan av l'e5ret. Kosta vad det kosta vill.
*historien har visat att det 'e4r mer sannolikt att jag ska tappa bort den 'e4n motsatsen.
Trots att jag inte ser skymten av minsta lilla swimingpoolgrotta, bunnygirl eller mjukporr och dessutom oerh'f6rt s'e4llan har att g'f6ra med 90 'e5r gamla farbr'f6der med sina egna playboymansions, k'e4nner jag mej precis som Hugh Hefner varje g'e5ng jag fullt p'e5kl'e4dd drar p'e5 mej en morgonrock.
Jag lever visserligen, men efter allt hostande finns det ingen r'f6st kvar i mig. Nuf'f6rtiden g'e5r jag runt med en svart griffeltavla och skriver meddelanden 'e5t folk jag vill kommunicera med.
Till min stora besvikelse har jag 'e4nnu inte f'e5tt minsta lilla sympati. Ist'e4llet har folk sett mest glada och l'e4ttade ut.
D'e5liga nyheter: jag kommer sannolikt att d'f6 den gruvliga f'f6rkylningsd'f6den. Mina 'f6gon br'e4nns, vansinnigt ont i halsen och s'e5 fort jag f'f6rs'f6ker s'e4ga n'e5gonting l'e5ter det som om jag de senaste 40 'e5ren st'e5tt p'e5 en scen i en liten r'f6kig jazzbar p'e5 Manhattan, sippat whiskey och hest sjungit Frank Sinatra och Billie Holiday-l'e5tar.
Min sista kv'e4ll p'e5 stan blev iallafall rolig*.
*och mina d'f6dskr'e4mpor har ingenting med raclettemiddag, bowling eller Lost&Found; att g'f6ra.
Medan resten av helsingforsborna gjorde Stockmann till ett lite rikare varuhus fotade vi novembermode h'f6gt ovanf'f6r Mannerheimv'e4gen. Karin tog bilder, Magnus assisterade, Nadia sminkade, Jon och Linda modellerade medan jag bara bl'e4ddrade i Elle och koncentrerade mej p'e5 att se s'f6t ut.
Under de senaste veckorna har jag f'e5tt flera lunchinbjudninar. Bra s'e5, om inte dessa skulle vara 11.30 eller 'e4nnu v'e4rre 11.00! What's up with that folks? Rent tekniskt sett 'e4r ingenting man 'e4ter f'f6re klockan 12.00 p'e5 dagen lunch, d'e5 talar vi snarare brunch eller mellanm'e5l. Dessutom 'e4r det b'e5de emotionellt och fysiskt besv'e4rande att vara tvungen att 'e4ta varm mat s'e5 n'e4ra frukosten.
'c4nda sen julen 2001 d'e5 L-F och jag med v'e5ra sm'e5 n'e4pna fingrar bakade ihop halvmeterh'f6ga Twin Towers i pepparkaksdeg har vi dr'f6mt om att tillsammans g'f6ra en expedition 'f6ver Atlanten.