Det kan vara jag som 'e4r lite tense, men idag h'f6ll den stora puls'e5dern vid min tinning p'e5 att explodera d'e5 servitriserna p'e5 Cochon Delit som vanligt konsekvent ignorerade alla mina f'f6rs'f6k till kontakt. D'e5 mitt lunchs'e4llskap* lyckades kommunicera med brudarna och f'e5 en portion k'e5ldolmar framf'f6r sig medan min sallad fortfarande var lika uppslukade av v'e4rldsalltet som Osama Bin Laden var jag bara n'e5gra minuter ifr'e5n en massiv hj'e4rnbl'f6dning.
Men det gick 'f6ver.
*han 'e4r i och f'f6r sig mycket snyggare 'e4n jag.
Karin har 'e4ntligen installerat google analytics p'e5 sin blogg och f'f6r tillf'e4llet sitter vi och j'e4mf'f6r bes'f6kare.
Karin:
"Folkh'e4lsan, det k'e4nns v'e4ldigt obehagligt. Varf'f6r skulle n'e5gon p'e5 Folkh'e4lsan l'e4sa min blogg?"
Jag:
"Har du Polar Artistit? Det 'e4r lite sp'e4nnande tycker jag."
Karin:
"Hahaha! Svenska Folkskolans v'e4nner!"
Jag:
"Vi 'e4r uppenbarligen v'e4ldigt popul'e4ra i Esbo och Sibbo ocks'e5. Dessutom 'e4r det n'e5gon stackare som s'f6kt p'e5 passionerat f'f6r'e4lskad i mitt ex och hittat Livet och Helsingfors.*"
*det 'e4r jag f'f6r 'f6vrigt absolut inte.
Om man har tur f'e5r man i Warszawa 'e5ka taxi inredd fr'e5n golv till tak i svartvita tigerr'e4nder, med en blind chauff'f6r som sannolikt g'e5r p'e5 speed och spelar polsk europop* i 700 decibel. Jag har antagligen dragit p'e5 mej en sl'e4ng av tinnitus, men hemskt underh'e5llande var det.
*your ass is the most beautiful in the world.
Jag kommer att spendera helgen i det glamor'f6sa Warszwa. Vi h'f6rs p'e5 m'e5ndagen.
Det slog mej just. 90% procent av Karins och mina diskussioner p'e5 kansilet b'f6rjar med:
"Vet du vad som 'e4r helt sjukt?"
Jag 'e4r s'e5 irriterad. Stundvis sl'e5r det mej att jag kanske jobbar p'e5 ett f'e4ngelse eller ett mentalhospital utan att sj'e4lv veta om det. Det 'e4r n'e4mligen om'f6jligt att r'f6ra sig mer 'e4n tio meter p'e5 redaktionen utan nyckel. De rigor'f6sa s'e4kerhetsarrangemangen g'f6r att en s'e5 prim'e4r rutt som att p'e5 morgonen ta sig fr'e5n sitt eget rum till kaffemaskinen* kr'e4ver tv'e5 l'e5s. Och tv'e5 d'f6rrar. Som oftast kr'e5nglar.
P'e5 v'e4g tillbaka har jag dessutom alltid lite sv'e5rt att hitta ut ur det man p'e5 Hufvudstadsbladet kallar Lusthuset**. En labyrint utan like som uppenbarligen 'e4r gjord av h'e4mndlystna och bittra arkitekter. N'e4r man till slut svettig hittat ut m'f6ts man n'e5gra steg senare av en glasd'f6rr. N'e4r man balanserar en 'f6verfull kopp kaffe, tidningar, telefon och annat mojs i sin famn vill man icke hamna i en situation d'e4r man i 2 minuter m'e5ste joxa med ett l'e5s som kr'e5nglar.
Under n'e4sta ledningsgruppsm'f6te t'e4nker jag f'f6resl'e5 att alla d'f6rrar byts ut mot p'e4rldraperier. Samt g'f6ra en Micheal Scofield och tatuera in hela j'e4vla Forums bottenplan p'e5 min kropp. S'e5 h'e4r kan det n'e4mligen inte forts'e4tta.
*med ganska 'e4ckligt kaffe.
**jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det, ett slags runt utrymme som leder 'e5r massor av olika h'e5ll och g'f6r mej f'f6rvirrad.