Tillsammans med våra nära vänner och deras föräldrar gav vi oss ut på granjakt, inbjudna att hugga en egen på deras mark här i Skåne.

Någon nämnde att det är granbrist i år,
därför kändes det här extra lyxigt att få ta del av!

Barnen föll som furor i mossan och någonstans däremellan drack vi varm choklad och lärde oss om vilken sort som växte just här.

Vi åkte hem med en stor, vinglig utegran till altanen, två mindre bordsgranar och famnarna fulla av väldoftande ris
från både gran och buxbom..

En alldeles utmärkt söndag med andra ord!

Någon undrade hur jag pyntar vår julgran?
Det här är förstås inte vår enda, men det avskalade temat är genomgående i det mesta som rör julen här hemma i år..

Hoppas det närmar sig ledighet för de flesta av er nu,
varm kram.

-୨ৎ-

A. Leg is an adjustable foot made entirely of wood,
with no metal components.

It is intended for use with tabletops in the 20–30 mm thickness range & the product is available individually or in packs of three or four.

Contem also offers a selection of stone tops, including both vintage and locally sourced Swedish stones.

The furniture is handcrafted & produced in Stockholm, using material from elm trees felled due to disease, and each piece is delivered with coordinates indicating its origin.

Fortsatt fin vecka mina vänner! 

*

Foto – Max Lander

Även om julen får många inte alltid blir som man föreställer sig,
så bär jag någonstans en dröm om att fira jul tillsammans med nära vänner.

För mig, som inte längre har en mamma eller pappa ,
ser våra högtiderna lite annorlunda ut.

Min kärnfamilj finns inte längre, och varje år får jag och min bror kliva in i någon annans, vilket inte på något sätt är sämre.

Men ändå finns där en stilla känsla av ensamhet, aldrig skapad av någon annan, utan enbart av saknaden.

Men nu har vi vår dotter.

Och med henne kan vi sakta börja väva något eget. Små traditioner som får växa fram, stunder som kan bli våra.

Högtider som formas med omtanke, för hennes skull, och som kanske med tiden blir den mjuka trygghet jag själv så länge längtat efter..

Min jul här hemma, i vårt hus med betonggolv, ljusa ekdörrar och vita väggar, kläs enbart i det enkla..

Jag har hängt dekorationer från Arket på dörrarna, och i Nikes rum har både en pappersgran och en julstrumpa från samma varumärke fått ta plats..

De varma färgerna får ljusen och kransarna stå för..

När vi var i Barcelona hade Zara Home en helt fantastisk avdelning med band och papper inför julklappsinslagningen, dock vet jag inte hur det ser ut här i Sverige, men färgerna var fantastiska!

Jag, som nästan aldrig dras till färg, blev alldeles pirrig när jag föreställde mig julklappar klädda i just de där banden..

Gemenskap.

En dadelkvist inhandlades, som ni vet, redan förra veckan. Nu ligger den vackert på ett stort vitt fat och får torka i sin egen takt. Bären har gått från svagt olivgröna till nästan marinblå, och jag blir glad varje gång jag går förbi..

Även dessa band är från Zara Home..

Vill man handla mer lokalt, i alla fall om man bor här nere, då kan man besöka mina vänner Anna och Jennie..

De driver framför allt en webbshop, men det är när de öppnar upp sitt showroom som deras verkliga magi
och fingertoppskänsla kommer fram.

Dessa band kommer därifrån, men passa på att spana in deras öppettider nu i jul!

Jag vågar nästan lova att du går därifrån med betydligt mer än så..

Det finns ett (tyvärr låst) reportage från Amalie Moosgaards jul,
i vad jag tror är Vogue Scandinavia, och precis där, i den stämningen, befinner jag mig här hemma i vårt hus..

Även om drömmen om bärnstensfärgade band och djupröda amaryllis alltid finns där, är det i det avskalade,
enkla och danska som min jul landar denna gång..

Kransar av silkestall, eller tillsammans med svagt, korallfärgade amaryllis i mormors gamla vaser, räcker gott och väl..

Som jag sa, det är precis här jag landar just nu..

Doft – viktigaste av precis allt.

Det som varje år får sätta tonen för min nostalgiska ådra är ljuset Cannelle Orange från Durance. Utseendemässigt ingen favorit, om jag ska vara ärlig, men för det priset – och för hur länge och fylligt det sprider sig genom rummet – är det en varm rekommendation.

Min mamma sålde de här ljusen i sin butik, och varje gång jag tänder ett förflyttas jag tillbaka till den tiden. Det är ett minne jag vårdar ömt, och som får julen att henne att kännas nära, även nu.

Men till jul har jag önskat mig de här små pappersarken från
Santa Maria Novella. Man tänder dem försiktigt och låter doften långsamt sprida sig, en magisk liten ritual i vardagen.

Den blandning jag i nuläget har hemma, består av Ruby on the Run från Arte, Domus Sanctus från En Doft (de randiga påsarna ljusen kommer i är så otroligt fina) samt Santal och Patchouli från Diptyque..

I förrgår, efter en evighet av vab, satte jag och Nike oss ner för att dekorera (massakrera) apelsiner med nejlikor.

Själva dekorerandet slutade väl sisådär, dock sopade jag ihop alla krossade nejlikor och la dem i en liten skål
som fick stå på en hylla i köket.

Det doftar faktiskt otroligt mycket mer än vad jag trodde!

Ett förvånansvärt enkelt och betydligt billigare sätt att sprida juldoft på, än att köpa doftljus för hundratals kronor..

Avsluta kan vi väl göra med en liten härlig dröm om var jag vill befinna mig outfitmässigt under julfirandet ..

och i mellandagarna – men mer om det lite senare..

Hoppas att du får en fin lördag..

*

Foton av Sophie Bille Brahe – Rasmus Weng Karlsen

Det bästa är, som jag har förstått det, att familjen som bakar insåg att nästan ingen längre köper de bingolotter som säljs till förmån för barnens föreningsliv.

(Rätta mig mer än gärna om jag har fel )

I stället valde de att lägga sin tid på något som de flesta verkar uppskatta här nere, nämligen bagels!

15 kronor styck, och min första beställning på tolv stycken i blandade smaker är nu lagd.

Jag längtar redan till imorgon bitti..

Heja det lilla livet!

♥

Samantha Demarkles – kanske mest känd som Samanthainperson – är en amerikansk kreatör och skribent som fångat många genom sin öppna ärlighet och sitt starka berättande.

På sin Substack, The River House, skriver hon om “family life, simple recipes & country living” och om hur livet kan ta ny form efter omvälvande förändringar.

Hon delar generöst med sig av sin resa efter skilsmässan och strävan mot ett mer närvarande vardagsliv som ensamstående mamma.

Utöver sitt skrivande driver hon Box Hill Grocer, en liten butik som erbjuder hemlagade färdigrätter och noggrant utvalda kvalitetsvaror från småskaliga producenter.

Den här personen fick jag inspiration till att börja följa från min bloggkollega Andrea, också ett följtips för dig som inte redan gör.

Yumi Shin, Chief Merchandising Officer på Bergdorf Goodman
och en tydlig röst i modevärlden.

Med erfarenhet från modehus som Barneys New York, Prada och Saks Fifth Avenue har hon en lång och gedigen resa inom fashion bakom sig, men jag tycker att det finns något väldigt inspirerande
och befriande i hur hon sätter i hop sina outfits.

Väl värd att följa!

De fick högsta betyg av Bong, Sydsvenskan och allt jag ser och hör om Byn Matbar är mycket positivt!

Jag har ännu inte besökt denna fina Malmö-restaurang,
men min svägerska var där och sa att det var kanonbra.

Kanske blir ett utflyktsmål i mellandagarna?

Lite som en amerikansk variant av danska To The Moon Honey men med färre gravidmagar och större fokus på det ytliga.

Egentligen lite väl mycket för min smak, men samtidigt en skön värld att försvinna in i när allt omkring stormar.

Totalt oviktigt, men lagom underhållande!

Kristoffer är Editor-in-chief för både Euroman och Gastro, och jag fastnade för honom när jag gjorde research inför ett jobb i höstas.

Det finns egentligen inget särskilt utstickande med honom, men det finns en kategori danska män jag tycker är intressanta att följa just för deras enorma entreprenörsanda och driv.

Extra plus i kanten för att de ofta har riktigt bra stil.

Hit räknas även Fredrik Bille Brahe, Karl Oskar Olsen,
Simon Lennet och Kenneth Pihl Nissen..

Konstnär och präst, har köpt ett hus i Italien som jag är djupt avundsjuk på.

En spännande och skapande person med ett liv jag verkligen uppskattar att följa..

Om ni inte redan gör det, då måste ni genast gå in och följa Elin och Kristoffer som renoverar ett gammalt mejeri på Österlen från 1895 som dom ska ha som semesterboende och gårdsbutik..

Mitt drömliv i ett senare skede,
kanske får man hälsa på framåt vårkanten?

Ni är många som hör av er och vill ha Köpenhamnstips.
Det finns bara ett konto som ni behöver:
Emmas Copenhagen.

Missa inte för guds skull!

Jag blev alldeles trollbunden när jag trillade in på Elins konto
och fann hennes samarbete med Millesgården.

Elin är, som hon själv nämner det: Illustratör och konstnär, blyertsälskare och torppysslare med en viss besatthet av att
skapa i mässing.

Missa inte hennes fantastiska skapelser i just mässing för millesgården här..

Dree är knappast en okänd person för er här inne, men bilderna från hennes samarbete med Sophie Bille Brahe gav mig en oväntad men klar vägledning inför min egen stilresa in i fyrtioårsåldern:
Tidlöst klassiskt, med humor och sportiga inslag.

Nu kör vi – Trevlig helg på er!

★

Som vanligt den här tiden på året har jag snöat in ordentligt på kransar i alla möjliga material..

Ikväll drömmer jag i alla fall om den här vackra,
gjord av nypon från Zetas.

(Lite rolig kuriosa är att jag jobbade där ett tag när jag bodde i Stockholm. En fantastisk miljö att vistats i med minst lika fantastiska kollegor. Victoria är verkligen ljuvlig)

Petra åkte på roadtrip och hamnade i Frankrike,
avundsjukan slog till direkt.

Tur att Paris är bokat!

Cyklamen, så otroligt förknippad med jularna
hemma hos min mormor.

Kom precis på att jag ska fylla hennes gamla bålskål i form av en ko (ja du läste rätt)  från Svenskt Tenn, med denna blomma istället för med hyacinter!

Jag vet inte exakt vad det här är, men det ser i alla fall ut som salladsblad, fikon, vindruvor och allt däromkring.

En slags ost- och kexuppläggning 2.0,
vars färger jag inte har kunnat släppa..

Älskar de här små klockorna som Studio Formbart har gjort.

Jag får alltid komplimanger för mina krokar från henne, kanske ska jag även införskaffa några sådana här att hänga i granen?

En av mina bästa vänner, Matilda, la upp den här bilden från ett vintervackert Stockholm..

Jag har gått så många morgonpromenader med just den här vyn framför mig och är lika förälskad i staden nu som då..

Extra kul är att vi åker upp redan om två helger!

Fina färger och mysig materialkombination – den här outfiten kan jag absolut tänka mig att kopiera!

Tankarna går direkt till min stilsäkra vän Zandra, synd att många av mina modeförebilder inte ens har Instagram..

Har snöat in totalt på att hitta en riktigt stor, gammal novemberkaktus att plantera inför jul. Det går rykten om att det ska gå att få tag på ett fint exemplar i Malmö..

Kanske blir vintern 2025 året då nostalgin slår till på allvar,
både i form av cyklamen och novemberkaktus..

Tack fina Lisa för inspirationen!

Min vän Bella skickade den här bilden till mig igår, och jag måste säga att jag blir sugen på att testa stilen redan imorgon.

Perfekt vardagslook!

Nu när ovanvåningen äntligen är utriven är det så mycket enklare att visualisera hur allt ska bli..

Jag tänker att vi ska begrava allrumskänslan helt och i stället får det bli något friare och mer kreativt!

Kanske en härlig mix av ateljé och kontor?

Inte för att jag kommer sitta där och skapa, men bilden av det är ju onekligen härlig..

Har insett att jag äger exakt noll festliga kläder.

De senaste tre åren har fester, middagar och mingel försvunnit i vår renovering och bebisbubbla.

Fruktansvärt tråkigt. 

Kanske är det jag som tar igen allt 2026
och blandar ljusblått med silver?

Så här får gärna alla fredagkvällar se ut framöver,
gärna med ett glas vin som tillbehör.

Den här sortens amaryllis är verkligen fin!

Kanske värt att köpa hem för att se om den funkar lika bra hos mig som hos Freddie?

Hoppas att du får en fin vecka!

⋆˙⟡

För nio år sedan, när jag och Erik precis hade träffats, var vi på Mellby Klockaregård på Österlen. Där, i deras växthus, fick vi en förrätt som jag fortfarande minns. Bilden ovan är från just den stunden..

Rätten var väldigt enkel, men att smaken har stannat kvar hos mig så många år senare, är ett tydligt tecken på hur god den var!

När jag frågade Kerstin som äger Mellby om hon kom ihåg vilken rätt jag menade, då kom vi fram till att det troligen var det här receptet av Ottolenghi.

Den ingrediens som gör hela rätten är arrak eller Pernod.

En touch of  anis/fänkål tillsammans med de söta tomaterna,
lyfter allt och gör denna rätt till något alldeles extra..

Testa redan nu i helgen vetja!

★

Om det finns en plats där man verkligen får uppleva årstidernas skiftningar så är det på Österlen. Det är få miljöer som är lika vackra året om. Vintern är nästan min favorit, det är som att färdas genom en Lars Winnerbäck eller Ulf Lundell-låt, med tystnaden, stillheten och den där melankolin som lägger sig över landskapet. Doften av hav och kyla som dras in genom kroppen gör mig alltid gråtmild..

Tillsammans med två av våra bästa vänner hade vi en gåsamiddag
på Daniel Berlins krog Vyn framför oss.

Visserligen inte i matsalen, men deras lilla matbar är ett minst lika härligt alternativ. Hit kan man dessutom komma utan att boka bord, så det är verkligen ett tips från mig om man ändå vill uppleva
Daniels magi..

Vi kom dit sent på lördags­eftermiddagen och då hade mörkret redan lagt sig över platsen. Därför var vi självklart tvungna att åka tillbaka även på söndagen för att få uppleva miljöerna i dagsljus

Först då förstod man var namnet kommer ifrån..

Vi vandrade runt i deras trädgårdsland, som fortfarande prunkade här och var – kanske tack vare den ovanligt milda hösten?

Här växte även den brysselkål som serverades till gåsen, närproducerat så det förslår!

Blomsterkrasse mot corten, mums.
Visst är det ringblommor som den samsas med?

Melankolin var närvarande även här, en känsla jag ändå uppskattar, då den är så svårdefinierad..

Li, vi hinner inte ses så ofta, och vi är väldigt olika men du är en person som jag verkligen uppskattar i mitt lilla liv..

Att få sova över på Vyn var något vi hade sett fram emot, men eftersom det var fullbokat fick vi istället tillbringa natten i Simrishamn – i ett rum som höll ungefär 13 grader.

Tur var väl det, så att man inte blir bortskämd!

De flesta av råvarorna odlas, så som jag förstått det, direkt på plats. Bakom mig på den här bilden låg ett enormt växthus där vi satte oss och tog varsitt glas efter middagen.

Till maten fick vi dessutom en otrolig fördrink med saffran från Österlen, visst blir man lite extra glad av sådant?

Ja fult var det inte..

Som sagt..

Så glad att vi även i år fick möjligheten att hålla liv i traditionen med gåsamiddag och att det blev just här!

På vägen hem svängde vi inom Karl-Fredrik på Eklaholm och deras julmarknad. Det var en… upplevelse, om man säger så! Melankoliskt var det knappast – snarare mängder av kvinnor i högre medelåldern, änglar och glögg. Men utomhus var det desto finare!

Även i Arild vet jag att hortensiorna kan blomma ända fram till frostnätterna. I och för sig kan det också vara så att de egentligen har torkat, men de ser ändå så vackra ut mot kullerstenarna och de putsade fasaderna..

Rosorna och pelargonerna kämpar på in i det sista..

Väl hemma sken solen in genom de oputsade fönsterna och..

Verkligheten knackade på!

Tack för allt Vyn, vi kommer snart tillbaka..