Frida Billegren

Hej hur mår ni?

Känns som jag håller på med tusen saker, men samtidigt liksom ingenting. Tankar som spretar. Kommer jag till att lyckas posta denna post nu då? Hur hittar man någonsin tillbaka till sitt fokus? Oklart, men om posten blir av det vet vi nog strax.

När man har barn (och är mamma), är det kanske inte helt vanligt att man blir lämnad ensam hemma en hel eftermiddag. Helt oplanerat. Men just det inträffade alltså idag. Vet inte ens när det skedde senast!? Kändes helt svindlande… det liksom spritter i hela kroppen.

Det är söndag och jag är bara här hemma, och jag kan göra preciiiiis vad jag vill. En lucka på kanske 2,5-3 timmar, ghaaa…. vad ska jag göra av denna dyrbara tid!!!! Ingen som ropar, -“Mamma!” Det ekar tyst mellan väggarna.

Låt oss börja inspireras inför vår. Vårmodet. Är ni med!? Nu när vi vunnit oss denna tid. Eller jag.

"Låt oss börja inspireras inför vår. Vårmodet. Är ni med på det!"

Re-opening &Otherstories Biblioteksgatan efter några veckor av renovering, och ytterligare en fest!

Februari för mig är lika med…

Min födelsedag, så kul! Tidiga vårkänslor som spritter och vill ut. Att testa en cool eller kanske en lätt glammig vinterstil. Soliga promenader över lunchen och fashion weeks som startar, med matiga runway shows att inspireras av. Kanske att man lyckas dricka champagne en solig dag i vit vacker snö! Love. Och ett sportlov till någon fjällstuga (så peppad på den tanken nu, eventuellt för att Bill blivit äldre). Och det att riktigt unna sig en lång och härlig hudvårdsrutin… det kan vara nått va. Mysigt. Mysigt med februari tycker vi inte!! Jaaaa.

Heeeej! Jag är tillbakaaaa!! Var det någon som lade märke till att jag så smått simmade ur bild… en aning?? Nä, säkerligen inte. Fast en eller två av er har faktiskt hört av sig och frågat… om jag är okej. Så fint! Tack för det.

Thailand family album starts here!

Sakta har det börja gå upp för mig… min inre Iris Apfel som liksom bultar och vill blomma ut. Kanske min pågående 40-års kris, som tagit sig en ny vändning.

Minns när jag var ung, kanske 22 och gick på Beckmans. Modehögskolan här i Stockholm. I ett av projekten fick vi äran att ha Gunilla Pontén som lärare. En annan legenden, för de som vet??… Minns att jag inte riktigt förstod mig på. Såg henne nog mest som en märklig… väldigt väldigt gammal person. Urtypen av kulturtant, med sånt där svart-lila hår. Kort skarpt klippt, och sminket mörkt och djärvt. Hade hon kanske en svart kappa??… likt en cape, slängd över axeln. Och så några galna smycken, i neon.

Kändes inte som att Gunilla verkade förstå sig på oss heller, vår tid (den tid) av Beckmansstudenter. Kändes som hon eventuellt tyckte vi var rätt trista, ja hon sa det till och med!… och hon jämförde oss med tider från förr. Berätta för oss om då hon själv gick på skolan, hur de var klädda. Inte så trista som vi. Gunilla citat -“På min tid, då hade man kanske en död katt på huvet!” Och sedan skrockade hon av skratt. Och vi försökte svara, kanske ställa följdfrågor… men Gunilla, hon hörde då ingenting. Fortsatt bara skrälla… om tiderna från förr. Och vi lyssnade, titta på varandra, himlade med ögonen.

Var vill jag nu komma med allt detta… jo det att jag nu äntligen har börjat hajja! Jag har äntligen börjat förstå mig på storheten. Storheten med kulturtanten! Det coola i att skita i allt, alla förväntningar och ideal. Idealen av den åldrande kvinnan. Och om mina tankar och fantasier om att äntligen få bli en… eller lugnet i att jag nu ser mig själv. Som äldre, och det känns som jag.

"Sakta har det börja gå upp för mig... min inre Iris Apfel, eller Gunilla Pontén... som liksom bultar och vill blomma ut. Kanske min pågående 40-års kris, som tagit sig en ny vändning. Lugnet i att jag nu ser mig själv, som äldre. Och det känns som jag."

En sista suck… och ett sakta farväl. Av den sommar vi fick. Tack, så trevligt det blev.

Ett last summer breatch, tillsammans med TWWP familjen hemma hos mig. Pratat om just detta, gånger efter gånger… varför ska det vara så svårt att bara få till! Men så plötsligt, som att alla stjärnor bara står i fas. En lördag i september, och flera av oss kan!… eller också väljer vi alla, att bara kunna. Enkelt.

Lovar att detta är sista gången ni måste kolla på min pool. Nästa år ska vi bara hänga i växthuset. Jag lovar.

"En sista suck... och ett sakta farväl. Av den sommar vi fick. Ett last summer breatch, tillsammans med TWWP familjen hemma hos mig. För ett September pool girls party"

Ni som hängt med ett tag, vet att jag dricker kakao på morgonen istället för kaffe. Och varför gör hon nu det undrar ni genast. För vem klarar sig utan kaffe?? På morgonen dessutom!! Märklig människa.

Kan aldrig beskriva det lika bra som Nina och Erika, grundarna bakom Wild cacao collective. Importörerna av den så kallade ceremoniella kakaon. Ska försöka göra mitt bästa i bara några få rader.

Ceremoniell kakao är alltså inte samma sak som kommersiell choklad. Ceremoniell kakao är den rena råvaran, som alltså inte blivit processad eller överhettad. Alla näringsämnen och fetter finns fortfarande kvar. Såklart utan socker. En superfood och antioxidant likt acai eller blåbär, om det förklarar nått. Min egna upplevelse av att dricka kakao, är att det ger samma kick som kaffet, men skapar en känsla av lugn och välbehag. Hänger ni med?

Nina säger även att kakaon hjälper till att öppna våra sinnen, liksom talar till hjärtat. Bidrar till en feminin mjukhet, av kärlek och öppenhet för sin omgivning. Gillar verkligen den beskrivningen.

Wild cacao Collective har gett mig en tillfällig rabattkod att dela med er. Ni får 20 procent från och med nu, avslutas på söndag. Skynda skynda. Kan verkligen rekommendera att testa detta. Koden är Frida20.

wildcacaocollective.com

"Ceremoniell kakao är råvaran, som inte blivit processad eller överhettad. Alla näringsämnen och fetter finns kvar. En superfood och antioxidant likt acai eller blåbär. 20 procent rabatt med koden Frida20 fram till Söndag. Voilá!"

Hej, vi tar en snabb hälsning från helgen.

För det blev en ljuvlig sådan ska ni veta. Kanske en helg att minnas, för många månader fram… att läggas till minnesbanken så att säga. Var det för det fina vädret… eller också för alla mysiga möten. Nya som gamla, nära och kära. Tänk om man vetat hur viktigt vänskap skulle komma att bli, när man blev äldre?? Fattade nog inte riktigt det som ung. Sörjer min gamla rastlöshet.

"Sensommar-weekend, fortfarande i augusti. Det är ju dessa bilder man kommer titta tillbaka på... i november. Så fortsätter peppra, lite till. Poolen, trädgården... alla blommorna. Tills ni kräks, haha sorry."

Augusti-september. Även kallad det, “riktiga” ny-året! För det är väl här allt startar!!… drömmar och tankar, om ett mer kreativt mindset kanske. Som nya rutiner… och kanske lite hälsosammare vanor. Mer kärlek och energi till sig själv helt enkelt, och till allt där runt omkring.

Men ska vi snacka lite looks!? Kanske även den mest inspirerande tid för att lyckas finna sin stil, kanske åter på nytt igen, och igen.