När jag var yngre läste jag allt som kom i min väg men efter mammas död gick luften gick ur mig och böckerna lades åt sidan.

Igår trillade jag dock över
Bodil Malmstens fantastiska text
“Ett bloss för Moster Lillie”
och plötsligt drabbades jag av en stark längtan
efter att läsa.

Ta ett bloss för moster Lillie
Ett djupt bloss – ett fullt glas rött
skåla för Lucky Lillie som gått
nånstans & dött
minns hennes slitsade kjol
Parfymerna mysk kaprifol
ringen från Samarkand
och svarta behåband
Minns bourbon & billigt vin
Minns doften av bränd bensin

Sagt och gjort, min första dag som arbetssökande & egenföretagare snörade jag på mig skorna och stegade bort mot Skanörs bibliotek i den bleka januarisolen.

Det första som mötte mig var en stor bokhylla och ett snurrställ i vitt med skänkta böcker.

Böckerna var prissatta med små, handskrivna prislappar 5 kr och 20 kr, hela summan gick oavkortat till biblioteket.

Förutom att få tillgång till alla världens historier helt gratis, så försökte jag lista ut vad jag var sugen på att läsa. Jag har kommit på mig själv med att ha otroligt svårt att ta mig igenom fiktiva romaner, vill hellre grotta ner mig i självbiografier eller faktaböcker.

När jag gick där bland hyllorna så fastnade blicken på “Den udda kvinnan och staden” av Vivian Gornick och för dig som inte vet vem hon är, läs då denna underbara intervju av journalisten
Martin Gelin.

Boken utgår från promenader genom New York med bästa vännen, Leonard.
Med gatulivet som fond berättar hon om relationer, läsning, vänskap och politik.

I 50-årsåldern blev Vivian djupt förälskad i en man som var lika rotad i staden som hon själv,
han kunde varenda kullersten utantill.

Gator upp och gator ner,
oändliga dagar av samtal om livet.

– Vi var som barnen i de italienska, neorealistiska filmerna från 50-talet. De där ungarna som inte har några pengar, men som klarar sig ändå för att de känner till vartenda gathörn i staden. Vi var båda arbetarklass, men vi ägde staden på vårt eget vis. Vi var inte världsvana, vi var urbana, säger hon

Hon beskriver också trottoaren som en demokratisk arena, dansen av människor som kommer och går.

Det som Jane Jacobs, en annan New York-författare kallade för “Gatornas balett”.

Jag ser fram emot att läsa boken som beskrivs som en kärleksförklaring. En kärleksförklaring till den speciella livsform som bara finns i storstaden:
Att vara ensam i sällskap av främlingar.

★

Inspiration & följtips
@janneaunan

꧁꧂

Efter min spaning igår om den franska stilen från tidigt 90-tal, bad jag Mammas kompis Ingrid att berätta vad som trendade hos dem i slutet av 80-talet.

“..-Din mamma & jag var före vår tid med barnrum i smutsrosa och pistagegröna toner. Vi köpte korgar i rotting på Wessels och på Lantmännen i Tygelsjö samlade vi på oss zinkspannar men ingen förstod varför.

Pappa fick luta av mängder av möbler och ta bort färg från både bord och stolar. Ovanpå skåpen skulle det ligga torkade blommor och jag var så avundsjuk på ert stora för jag hade bara en liten byrå!

Shabby-chic begreppet hade ännu inte kommit till oss.

Siluetten på kläderna var stor och lös men märkeskläder var inte så viktigt.

-Jag minns dock inte att vi handlade på H&M?

Scarves eller diadem i håret var ett måste och självklart skulle dessa matcha klänningarna. Det marina var också inne, alla skulle ha vita jeans och randiga tröjor.

Några kaffelatte mammor var vi inte!
Det bakades bullar eller så köpte vi färdig fika och åkte hem till varandra och drack bryggkaffe. Kaffebullarna från Konsum var viktiga, det fanns ingenstans att fika på den tiden!

De färska kryddorna hade ännu inte gjort sitt intåg men din Mamma var först även med detta.

Hon hade murgröna, murgröna, murgröna överallt!

Var man medveten struntade man i färgglada blommor och gick över till gröna växter, snöre som doftade tjära och skulpturer av drivved från din pappa..”

♥

Più Bella Cosa..

Det är fredag och vad passar då bättre än 11 bilder & minimalt med text?

Det är väl ungefär vad man orkar med efter en veckas vardagsliv, vad än det nu innehåller.

Varsågoda och häng med på en kort trendspaning uppblandad med viktigheter!

Hoppas att just du får en fin helg.

ꕥ

För dig som vaknat på fel sida av januari.

3 minutes of joy – Se filmen här. 

꧁꧂

Idag är det en iskall januarimorgon och frosten ligger som ett vitt, tunt täcke på marken. Jag befinner mig fortfarande i sängen men ska snart gå min vanliga promenad ner mot stranden för att svänga inom brödbilen och köpa matsäck. Vid 10-tiden sätter vi oss i bilen och åker mot Österlen.

Jag har inte varit där sedan i somras och även om juli, augusti är Skånes höjdpunkt, så finns det något bedårande vackert med att köra längs kusten över kullarna vintertid.

Förhoppningsvis är några av våra favoritställen öppna trots att landskapet sover, men här kommer en tillbakablick på platsen som ligger på min
absoluta Topp 1.

Det kan kännas som stora ord men Mellby klockargård i Kivik är en av de platser jag aldrig vill åka hem ifrån. Ett litet, enkelt B&B som knockar mig varje gång jag är där.

Maten, färgerna, växthuset och personerna som driver det, Karin & Joi är något alldeles, alldeles speciellt.
Jag tänker att mina beskrivningar av denna plats inte gör det rättvisa och så fort dom öppnar upp igen, boka.

Om du inte vill övernatta, åk dit för ett besök i deras växthus som också förvandlas till en restaurang.
Ta en aperol på grusplanen i de vingliga gamla stolarna eller köp en souvenir i gårdsbutiken.

Jag lovar, det är en kärlekshistoria.

Du som tvekar, klart ni ska till Skåne.
Tips är att åka över påsk, vår vackraste tid.

Välkommen.

꧁꧂

Inspirationen har kanske inte gått på högvarv de senaste dagarna – Men det får vara så när framtiden ska planeras!

Dock tycker jag själv att det är väldigt roligt att se andras skärmdumpar så här kommer en skörd med bilder jag sparat ner i telefonen under årets första månad.

Trevlig helg vänner!

꧁꧂

Både min morfar Lars och hans pappa Georg var konstnärer, morfar gick bort 1991 och min gammelfarfar tidigare än så.

Just därför är det så himla fint att bli påmind om deras närvaro när det då och då poppar upp en notis om att deras tavlor nu finns på olika auktionssidor på nätet.

Då min mormor fortfarande lever så har hon stor andel av min morfars verk hemma i Arild och på grund av det håller jag framförallt utkik efter min gammelfarfars tavlor.

Till skillnad från morfar som målade stora, svulstiga och dramatiska verk i olja så är gammelfarfars tavlor mer humoristiska med politiska gliringar och bibliska motiv som han tolkade på sitt sätt.

Självklart är denna konst inte för alla men jag älskar det, särskilt versionerna av
Leonardo da Vinci och Picasso!

Just nu ligger det en utställningsaffisch av min morfar ute, det kanske blir ett köp?

Trevlig torsdag!

✺

Det här, det är min Mamma.

Min Mamma som serverade lunch från bakluckan på väg ner till Ventimiglia, tappade sin mobil i ett glas med sockerdricka och hade vader & smalben identiska med mina.

Det här, det är min Mamma.

Min Mamma som skruvade upp volymen när Daft Punk spelade, hade tre växthus fyllda med grönska och klädde sig i regnbågens alla färger trots en nattsvart framtid.

Just nu händer det så otroligt mycket i mitt liv.
Allt är kaos & upp o ner – fast på ett bra sätt.

Flera gånger om dagen lägger jag tummen på skärmen som via muskelminnet letar upp hennes nummer.

Inget är som saknaden.

Imorgon klockan 08.00 kliver jag på ett tåg från Malmö till Stockholm. Därför tänkte jag att vi kan kika på vad jag ska roa mig med ca 5 timmar sittandes i djurvagnen.
Sist hade jag både papegojor och labradorer som sällskap men fritt från äggmackor & skolklasser, vilket man uppskattar.

Välkommen till vagn 6, plats 46!

Jag inleder min resa på samma sätt som när jag pendlade till Lund där min första pojkvän bodde.

Beställningen på Espressohouse lyder
“En stor chailatte med scones, ost och marmelad, tack”

Trygghet i en påse.

Fnns det något mysigare än att slå sig ner med denna kombo som smakar håltimme och högstadie?

På skärmen framför mig sätter jag på en nostalgitripp som ligger mig varmt om hjärtat.

Solens Mat var min och pappas favoritprogram och vad är då bättre än att gå in på Öppet Arkiv och slå ihjäl min första timme med Bo Hagström när han reser runt i Italien bland pittoreska byar och lokala råvaror?

I första avsnittet spelar slaktaren Mozart och bjuder kunderna på vin.

Ungefär det som min mamma gjorde i sin butik.

Efter två avsnitt av Solens Mat är det dags att vila ögonen.

I med AirPods och på med min senaste girlcrush: Lina Thomsgård. Lina är rolig, rak och rivig, egenskaper man uppskattar  när man ska ha sällskap av en person som tjoar i ens öra. Jag fick den stora äran att anlita Lina och Björn som en duo på ett event i höstas och ingen blev besviken. Smartare personer får man leta efter.

Under min resa upp till Stockholm kommer jag att lyssna på deras podcast Dumma Människor som just nu har publicerat ett spännande avsnitt om karriärbyte mitt i livet.

Kanske något för dig?

I julklapp fick jag “A Book of Days” av Patti Smith, en bok som innehåller 365 ögonblick i form av enkla bilder från hennes liv. Små minnen från dagar ute på turné, tågstationer och caféer runtom i världen.

Det positiva med boken förutom innehållet är att storleken är något mindre än en “vanlig” bok, vilket man uppskattar när väskan är full av tumvantar, lypsyl, PET-flaskor och diverse bös.

Finns här.

Alltid, alltid, alltid utan något som helst undantag så köper jag senaste numret av Costume eller Eurowoman när jag åker tåg. Smulor av scones hamnar mellan sidorna och drottningsylten kletas ut över omslaget, precis som det ska vara.

Lite skärmtid hinner vi också med!

Det finns något underbart lågmält och vackert i My och hennes bilder. Jag vet inte varför jag fastnar med blicken i hennes flöde, kanske är det för att hon bor i Malmö men tar med mig till Florens titt som tätt?

Avslutningsvis:
Vad vore en resa med tåg utan vitt vin i piccoloflaska och räkmacka i gladpack?

Ingenting.

Safe trip!