Nu till något som jag längtat efter. Längtat sen slutet av sommaren, fast egentligen längtat längre än så. I flera år har jag känt att jag har något annat stort projekt jag måste göra. Men jag har inte riktigt kunnat formulera vad, eller hur.

När Joni var 1,5 år så var vi i Mallorca i 2 månader för att känna efter om vi ville bo där. Och sen hyrde vi en husbil och körde runt på hela sydvästra kusten av Spanien för att leta där med. Vi har varit väldigt låsta vid tanken att det vi ska göra är att flytta till Spanien, men nånting har skavt och vi har inte hittat rätt. För min del har jag inte fått ihop det med logistiken av att jag måste kunna få tag i glasmaterial. En annan grej är att vi inte vill bo på ett ställe som är för säsongsbetonat, överbefolkat på sommaren och dött på vintern känns inte som någon bra balans. Sverker vill att det ska vara bra surf och för mig är det viktigt att det finns någon slags kreativ puls. Många pusselbitar ska passa.

Jag länge tänkt att om vi ska flytta tillbaka till Sverige nån gång så vill jag helst att det ska vara i Skåne. Joni har kusiner i Malmö och Lund, och min bästa barndomskompis bor på Bjärehalvön.

Vi ringde och bokade visning, mest för skojs skull, och på semestern i somras åkte vi ned till Skåne som sista stopp i Sverige. Det visade sig vara en för oss perfekt gård på den perfekta platsen.

Ett 100 år gammalt stenhus, 400m till vackra stränder där solen går ned i havet, två stora verkstäder som ser ut som lador, med plats för allt kreativt man kan tänka sig (och mycket kan tänkas där…) Sånna här gårdar dyker inte upp ofta på marknaden, speciellt inte så nära havet och i ett samhälle (ensam ute på en åker är inget för mig) Och framför allt på en levande plats där det händer massor och är fyllt av kreativa människor!

Men vi är inte skrivna i Sverige, så det var många steg innan vi kunde få lånelöfte där. Och sen börja processen med att sälja vårat hus i Norge som vi inte helt hundra renoverat klart ännu.

Vi har haft 13 visningar på vårat hus här och hela hösten har gått åt till att stressfixa allt det sista. Vi har varit nervösa och stressade i ovissheten om hur försäljningen skulle gå nu när marknaden är så knagglig och stressen av att vi snart sitter på två hus som ska betalas. Samtidigt som Joni haft sin jobbigaste 3års period. Men till sist, i December, blev vårat hus sålt! Lättnaden.

Och nu flyttar vi till vackra Kullahalvön om 2 veckor! 

Så snart börjar ännu en renovering, fast denna gången i ett hus och på ett ställe som känns som vårat på ett annat sätt, där vi vill bo länge. Till historien hör att vi köpte huset i Norge en vecka innan pandemin startade. Tanken var att vi skulle bo där 2 år, renovera och sälja för att sen flytta till Spanien. Men pandemin och Joni kom och ändrade på planerna och nu har vi bott där i 3,5år.

Det är mycket som ska göras på huset förstås, men denna gången har vi ingen stress. Och jag har stora, eller snarare gigantiska planer för konstverksamhet som ska pågå i ateljén i den stora verkstaden. Och den gamla tegel-delen av ladan är redan en halvfärdig lägenhet som ska vara del av det hela… Innergården ska inte heller fortsätta vara en parkering om man säger så.

Fikon och persikoträd i trädgården. Närmsta grannen på ena sidan är en hästgård och åkern till höger är snart en vinodling då en vingård flyttar in.

Jag sitter i lilla loftateljén i huset i Norge och kan verkligen inte fatta att denna drömmen snart slår in. 2 veckor kvar… <3

Det blev en paus i mitt media-medvetande. Ville knappt ta en enda bild hela julen eller ens kolla instagram. Det var fullt, maxkapasitet nådd på de flesta plan. Denna intensiva höst ledde till en trött men mysig jul.

Sjukt redo inför 2024 som startar med en rejäl förändring nu redan i Januari, som jag sett fram emot länge nu! Ni har kanske redan gissat vad?!

Jag tänkte att ni skulle få följa med till min glasverkstad, från start med ett glasark till färdig produkt.

Det finns inte så många glas-supply butiker runt om men som tur är så har vi en 30min från oss! Innan så beställde jag från UK och det är skönt att slippa. Både pga tull och långa väntetider. Höjden av lyx att kunna dra och köpa glas när jag vill!

Tekniken jag jobbar med heter glasfusing, vilket betyder att man smälter glaset i en glasugn i olika brännprogram beroende på vilket reultat man vill ha.

Om ni gillade detta så kan jag fortsätta med liknande inlägg? Själv tycker jag alltid att det är kul att följa med i processer! Skriv gärna lite önskemål annars på annat innehåll <3

Puss!

Vi åkte till Sverige i en vecka, på ett väldigt roligt mission! Tog knappt någon bild för vi hade mycket att göra, det kommer uppdatering på detta snart. Det har att göra med det stora projektet som tagit upp massor av tid under hösten som nu dragit ut på tiden. Men jag vill inte jinxa något så måste vara den tråkiga stay-tuned-personen tyvärr.

Sen på vägen hem till Oslo hände det. Det som man är så jävla rädd för när man kör bil och det är halt. Vi fick sladd och plötsligt snurrade vi mot mitträcket på motorvägen. Temperaturen hade förändrats snabbt pga höjdskillnad och vi var inte ensamma. Vi hade redan mött flera ambulanser, det låg i luften.

Som tur var körde vi ganska sakta så smällen in i mitträcket var inte så kraftig. Men när vi väl vänt med fronten mot trafiken kom en lastbil rätt mot oss, också med sladd. Innan, eller samtidigt som man hann tänka alla de där tankarna så gled vi vidare över vägen och ner i diket på andra sidan. Lastbilen rattade upp sin sladd och gled förbi oss i våran skeva placering halvt välta i diket…

Det gick snabbt men ändå så väldigt långsamt. Innan vi hann fundera allt för mycket så var ambulans där, de var redan ute och åkte och hade sett vad som hänt från andra sidan vägen. Och lastbilen hade ringt 112. Ingen blev skadad i huvud taget, mycket tack vare att vi körde våran höga truck med gigantiska hjul som tog smällen i mitträcket och dämpade kraschen.

Strax efter kom en brandbil och ställde sig som skydd så ingen annan skulle köra på oss. Joni fick en nalle av brandmännen och en av ambulanstjejerna och trygghetskänslan av att ha dem där (personalen, inte nallarna) var överväldigande.

Joni förstod nog inte allvaret i situationen, utan blev mest glad över att få sitta i brandbilen och pilla på blinkande grejer. Hon sa att hon blev rädd när vi frågade men hon var helt lugn. Lilla älsklingen.

Brandmännen berättade att 11 olyckor hade hänt under en timme i området, det var helt sinnessjukt halt. När polisen kom körde de oss därifrån till närmsta mack där vi fick vänta på bärgningsbilen, plocka ut lite packning och sen taxi till tågstationen.

Med bilen på verkstaden och trampa elcykel i -18° till förskolan är vi hemma i Norge igen, oskadda och tacksamma.

Just nu rullar livet på motvillig med en 3åring som gör allt i sin makt för att få det att gå så trögt som möjligt. Förkylning och grått väder står vid sidlinjen och hejjar glatt på. Flaggan i topp så att säga!

Jobbmässigt så så håller jag på med nya tavlor och även lite nya glasverk. Ska börja sälja på en ny butik i Oslo igen. Jag kanske ska visa lite hur det ser ut när jag jobbar med glas? I nästa inlägg kanske, om ni är intresserade?

Här är iallafall en ny tavla som jag har tillgänglig, utan titel än så länge.

Puss <3

Jag är så glad att så många ville vara med och bidra i insamlingen till SOS Barnbyar och utlottningen av tavlan! Vinnaren drog jag den 2a nov och hela summan kommer att skickas (inte av mig, pengarna hamnar direkt hos dem) den 23e nov. Fram tills dess kan man fortfarande skänka pengar som går direkt till barnen i krisen! <3

Jag beundrar de som kan ta sig an informationen om barn som dör, läsa all, samla sig, skriva länga bra texter och dela allt möjligt som kan hjälpa på olika sätt. Det har nog kommit av att själv blivit mamma och bara känna så mycket hela tiden. Jag känner att jag inte kan ta in. Men man måste. Och förstå hur jävla bra vi har det.

Men en insamling, det får jag till. Så vill ni vara med så är utlottningen igång tills onsdag den 1a Nov på min instagram. Det enda som behövs göras är att donera det man känner att man kan ge till SOS barnbyar, och skicka ett DM att du är med i utlottningen <3

Skulpturer var något som jag startade med till min Art Residency för &Other Stories förra September, sen har det bara fortsatt. De jag gjorde då var gigantiska och två av dem finns nu som på Alma i Stockholm ett tag framöver.

Dessa mindre har jag gjort i betong, ett material jag nyligen förälskat mig i. Älskar ytan som jag bara polerar lite lätt. Det skrovliga hårda materialet som motsats till de organiska formerna.

Färdiga resultatet nedan, plus två andra, åkte till Affordable Art Fair och kommer inom kort finnas tillgängligt på WAY Gallerys hemsida.

Dessa är antagligen de sista jag gör på ett tag. Även om jag älskar att göra skulpturer så kommer jag att fokusera åt lite andra håll framöver!

Men just nu är jag fast. Trampat djupt ner i den kvicksand som kreativiteten är. Trampar och trampar men sitter bara fast ännu djupare. Kan inte sluta måla, det är som ett ticks.  Men måste ta en paus och ett steg tillbaka. Inspirationen är där men den vill inte ut genom penseln just nu. Måste byta medium ett tag. Återkommer.

Som en gammal flört, ett snabbt möte på några dagar där hon visade sig från sin allra bästa sida. Varma soliga höstdagar. Hej och hur är läget på gamla grann-cafét. Kan inte låta bli att längta tillbaka när det är så krispigt. Men jag vet att det inte längre är min plats. Jag vet att jag inte är är mitt bästa jag eller kan leva så som jag vill när jag bor där. Men att hälsa på är som en perfekt karamell.

Hittade en vintage butik jag inte hunnit snappa upp tidigare.Tror trevliga tjejen i butiken sa att den öppnade i våras. Som man hör på namnet så är det italiensk vintage, och det tackar vi ju inte nej till. Iallafall inte den delen som innehåller silkesblusar, skräddade skjortor och väl omhändertagna skinnjackor. Ett vänligt men bestämt nej tack till fotbollströjorna. Här spelar det ingen roll hur italienska de än är.

För hundra år sen när jag jobbade i Berlin och Budapest brukade jag köpa hem vintage boots, skinnjackor och annat fint som det var dåligt av i Sverige då, styla och sälja på Tradera. Det gick som smör kan jag säga! I ett parallellt universum där jag inte hade haft ett behov av att flytta på mig hela tiden så kan jag absolut se att jag någon gång hade öppnat en vintagebutik. Hur länge jag hade velat ha den innan jag ville prova något nytt i det universumet är dock oklart.