Jag har så många solglasögon av dyra märken (skryt) både vintage och nya. Men de är så tunga att jag får ont i huvudet! Är väl lite känslig just nu pga bär runt på bebis konstant och ammar, det har inte varit ett problem tidigare. Men fick ett ryck och köpte ett par för 150spänn på HM. Är inte direkt nöjd med kvaliteten kan jag ju inte säga, men älskar looken och de väger ju inget! Så skönt.

Nya ateljén är så gott som klar! Iallafall för sommaren. Inför hösten/vinter kommer vi bygga igen helt så jag kan värma upp den utan att värmen smiter ut i resten av vekstadshallen. Men det är ingen stress med det, jag är bara så glad att det nästan är klart!

Det var en fotograf här och fotade förra veckan inför ett reportage. Ibland är det precis en sån deadline som behövs för att komma igång!

Antalet konstböcker som ärvts av min mamma är många. En av de som jag bläddrat allra mest i är Konstnärens rum av Anja Notini, bläddrat och drömt om min aldeles egna ateljé. Sen jag var liten har det varit en av mina största drömmar, att ha det egna kreativa rummet där allt alltid kan få ligga framme, så jag alltid bara kan hoppa direkt in i tankespåret igen.

I min mammas ateljé fick jag alltid vara hur mycket jag ville (nååååja mamma kanske skulle invända). Ofta tog mina projekt över all yta och mamma fick påminna mig om att detta faktiskt var hennes arbetsplats… Det händer alltså fortfarande så fort jag är där och hälsar på.

Jag hade ju en ateljé i vårat hus i Oslo, men där visste vi ju att vi inte skulle bo kvar så jag bodde liksom inte in mig där. Och det måste man för att det ska bli på riktigt.

Det kreativa rummet, konstnärens rum, har alltid varit den mest inspirerande platsen för mig. Jag ÄLSKAR att se andra konstnärers ateljéer, det är som att kliva rakka vägen in i deras hjärna. I min hjärna pågår det konstant massor med skapande och så vill jag att min ateljé också ska vara, fylld av ett konstant kreativt flöde.

Äntligen händer det!

När vi flyttade hit till gården i Skåne förra våren så var det inte direkt prio att börja bygga en ateljé till mig, det var (ÄR) mycket som ska göras här. Så jag började hyra ateljé på Salthallarna, den gamla coola fabriksbyggnaden där Höganäs keramiken tillverkas där det nu är fullt av butiker, restauranger, ateljéer och kontor. Ligger helt i närheten av Blå Hallen som ni säkert känner till!

Det har varit toppen att hyra där och lärt känna andra roliga och kreativa människor i det huset, men nu är det äntligen dags att bygga en egen ateljé hemma i våran verkstadshall! Jag har längtat. Det är absolut prio nu när vi har en bebis som tar all min tid, jobba hemifrån gör ju saken väldigt mycket smidigare.

Så nu i helgen var vi på Salthallarna och började packa ihop grejerna och flytta lite smått. Och i veckan kommer en pall med väggskivor som ska monteras upp på de nu gula verkstadsväggarna.

Äntligen blir det av!

Jag klarade det! Ingen nyhet eftersom det redan gått två månader sedan förlossningen, men jag måste ju börja på nåt sätt nu när jag är tillbaka i bloggeriet. Jag har tänkt skriva så många gånger, men allt kommer i vägen just nu. Framför allt en liten pojke som gärna vill vara nära konstant och en fyraåring som vill ha all uppmärksamhet.

Sen är det alltid svårt att veta hur man ska börja igen, speciellt när ett helt nytt kapitel i livet startar. Helt nytt fast ändå precis samma på nåt sätt. Fast med denna gången en revanch i ryggsäcken!

Den åtråvärda revanchen som man inte vågar hoppas på men ändå gör i smyg. Att denna gången få komma in till sjukhuset efter att i lugn och ro tagit värkar hemma en hel dag, och mötas av vänliga barnmorskor, ingen stress och 5cm öppen. Allt flöt på bra och den natten föddes han den helt vanliga vägen medan fullmånen lyste in.

Nu i efterhand så känns det overkligt att det kunde bli två totalt olika upplevelser. Den första traumatiska, stressiga och okontrollerade situationen där allt som kunde gå fel gick fel. Och sen denna, lugna och kontrollerade och framförallt positiva upplevelse. Det jag sörjt mest från förra är att jag var nedsövd när Joni kom ut tillslut, att jag inte var med hennes första timmar i livet. Så att denna gången få vara med var nog det bästa med hela upplevelsen!

Vi har inte landat på ett namn riktigt ännu. Förra gången visste vi att det skulle bli en tjej och kunde planera lite namn. Jag trodde att det skulle bli en tjej igen men så kom en liten kille, och killnamn är så svårt tycker jag..

Hur känns det då i övrigt att vara tvåbarnsmamma? Överväldigande, har tagit mig vatten över huvudet absolut. Men också helt underbart när jag ser Joni gulla med sin lillebror och vill hjälpa till att hålla och byta blöja. Och sen hemskt igen när man inte räcker till och tappar det totalt.  Men sen är jag är vaken på natten och ser att Joni håller hans lilla hand när han gnyr och allt är fantastiskt igen. And the beat goes on.

Nu börjar en liten känsla av rutin infinna sig och projekt som pausats i det vanliga livet har startats upp igen. Bland annat så har vi börjat bygga på min ateljé som kommer att ligga som ett avskilt rum inne i verkstaden hemma. Och vårat Airbnb som vi byggt på i gamla stallet är snart redo att hyras ut. Har så mycket att blogga om framöver, och är allmänt pepp på allt som är på g!

Några spridda bilder från det nya livet:

Hej!

En vecka kvar till igångsättning, men inatt startade lite förvärkar så vi får se hur det blir..

En liten lista iallafall på saker jag längtar till efter graviditeten. Sen är det ju såklart saker jag längtar till med nya bebisen, men det är ju en helt annan kategori!  Det är basic grejer men viktigt att påminna sig själv om sånt som man gör i vanliga fall men kanske inte uppskattar. 

• Kunna bära Joni 
• Gå på riktiga promenader, inte bara around the block
• Stretcha ordentligt. Träna också, men just strech är min favorit och det enda jag vill just nu
• Jag älskar allt som är surt, all citrus, allt sånt. Men halsbrännan är från helvetet och jag håller konsumtionen nere.
• RENSA UT KLÄDER. Jag fattar att man kan göra det nu med, men det är inte samma sak när ingenting passar, vill prova och se om det är rätt eller ej. Men under våren ska en gigantisk rensning ske, vill halvera garderoben och sälja och ge bort allt som inte känns helt hundra. 

Vi får se när jag skriver nästa gång <3 Glad alla hjärtans dag så länge!

Vad bra jag är att följa tidsplaner hörrni. Sovrummet skulle vara klart innan bebis och nu är bf om två veckor. Kämpar på med mina färgprover för att hitta rätt nyans.. känns som jag aldrig blir nöjd, tröttsamm jag är känner jag. Bara välj?? Grejen är väl att jag annars brukar bara slå till på en utan att provmåla och det har en tendens att bli lite för stark färg när den väl är uppe.

Vi har vävtapet i sovrummet som jag först tänkte helspackla över, slipa, sen måla med kalkfärg. Men sen insåg jag att det är ju mycket smidigare att bara köra sån mineral-helspackel som blandas i rätt färg, då blir de tre momenten ett istället. Smidigt, men detta gjorde ju att det satte mer press i att välja rätt nyans direkt då det inte går att ändra sen.

Så innan bebis kommer det bli väggar iaf, och sänggavel tror jag. Och så kommer jag då och då måla snickerier och tak när jag har lite tid mellan allt annat. Joni var en enkel bebis så då kunde jag greja på utan problem när vi renoverade vårat förra hus, plus att jag är optimist på vad jag ska hinna med! MEN jag är också fullt medveten om att det kan bli en helt annan sorts bebis denna gången och jag inte kommer ha ork till nåt… Fast jag har också svårt att sitta och göra inget fast jag är trött, så vi får se helt enkelt!

Förra gången, i Oslo, blev det ett akut snitt efter nästan två dygn i förlossning där de till sist insåg att något var fel. Det slutade med att jag blev nedsövd och träffade Joni först på uppvakningsavdelningen 3h senare. Jag fick sen höra att det antagligen kommer vara svårt för mig att föda vaginalt nästa gång och har varit inställd på det sen dess.

Nu när det är dags igen har jag fått gå till specialist några gånger inför förlossningen, alla journaler och scenarion har gåtts igenom och ett kejsarsnitt blev inbokat. Det som jag har haft högs på min önskelista inför förlossningen är att denna gång få vara vaken och med när bebisen kommer ut. Det är prio ett.

Jag hittade min gamla skrivbok där jag hade skrivit ned hur det var fysiskt efter operationen. Det mesta hade jag glömt, tex att jag knappt kunde vända mig själv i sängen på veckor, gick min första promenad mer än två veckor efter snittet och tydligen hade mer ont efteråt än under själva förlossningsförsöket. Urinvägsinfektion, sprutor i magen varje dag och kvar på sjukhuset i nästan en vecka finns också med på listan.

Jag vet att långt ifrån alla har det såhär efter ett kejsarsnitt, men det blev inte bara komplikationer under förlossningen utan öven under operationen som antagligen ledde till längre läketid.

Men nu har jag iallafall bestämt mig för att trots allt prova att föda vanligt, så jag meddelade det idag. Det satt långt inne, men TÄNK OM det kan bli en sån där revanch som många pratar om på nummer två. Jag är absolut inställd på att de kan avbrytas och bli ett snitt ändå, men då har jag iaf gjort det jag kunnat och framförallt vågat testa igen.

Sen kommer nästa oro, förra gången fick jag förlossningsdepression och det vill jag inte ha igen. Men då berodde det på så många olika faktorer (corona bland annat, bo i ett nedstängt Norge, och hur förlossningen blev hjälpte inte till) som inte är aktuella nu.

Men det kan man ju inte heller planera, en sak i taget, två veckor-ish kvar nu…