Vi åker runt på loppisar, letar allt möjligt. Det finns så många loppisar här överallt! Det var verkligen snålt med sånt i Norge. I städer visst, men ute på landet som det finns överallt i Sverige? Nope. Inte heller massa gulliga trädgårdscaféer, små gallerier och annat mysigt som gör det värt att åka runt och kika. Som jag har saknat det!

En sak jag alltid kollar först på loppisar är konstböcker, fyller på samlingen. Kikar också efter fina saker i glas, älskar massiva glasverk som väger mycket. Kan ibland köpa nåt verk bara för att den har så mycket tyngd och hantverksglädje i sig.

En annan sak jag börjat kolla efter på senare tid är handvävda dukar och spetsgardiner. Absolut inspirerad av Maries program Vintageresan och duken i spets hon köper i Rom! Har du inte sett så tänk medelhav, och mixa in tillsammans med coola designmöbler från 70-talet! Du får såklart tänka sommarstuga och gulnade furumöbler också, men då blir det liksom inte lika inspirerande.

Om det är något särskilt ni vill läsa om eller se mer av så får ni gärna skriva det! Jag har så mycket i huvudet och behöver sortera ut, ni får gärna hjälpa <3

Planerar planerar planerar. Utställningar, konstsläpp, renovering och inredning. Ny ateljé och verkstad. Gör alltid för många saker samtidigt. Tusen flikar uppe, för mycket inspiration på en gång. Försöker samla allt fast det inte får plats.

Ibland: Överväldigad och lite panik, hur ska jag få ihop allting? Har inte ens en organiserad arbetsplats för tillfället, och mycket som ska produceras.

Tar en paus, går ut ett tag.

Tänk att vi klarade det <3

Som en riktigt klyschig klassiker så blev jag tokförkyld dagen efter vi lämnade över nycklarna och huset i Norge. Knivar i halsen som ledde till bihåleinflammation och 2,5 vecka senare var det över. Jag som aldrig är sjuk. Men all stress tog ut sin rätt, fair enough. Jag har inte gjort många knop sen vi kom hit pga detta förutom skolat in Joni på nya förskolan. Velat göra allt, orkat göra inget.

Men nu är jag ute andra sidan! Puh.

Renovering är igångsatt! Vi kör ingen lyx med snickare som kommer hit och fixar medan vi bor någon annanstans. Vi gör det själva och vi bor mitt upp i allt, precis som förra gången. Denna gången har vi en mycket bättre grund att jobba med (mycket plast och fula lösningar i vårat förra 80-tals hus…) både med våra kunskaper men också husets stomme. Ett hus i sten, som jag alltid velat ha! Dessutom byggt 1929 med fina gamla detaljer vi bevarar.

Nyklarna är överlåtna. Tusen stenar har lyfts från mina axlar. En ny och helt sjuk känsla fyller kroppen. Vi gick ned för den branta backen en sista gång. Tittade upp på det stora vita huset högst uppe på kullen, det första hemmet jag ägt.

Där vi lärde oss att renovera, typ. Och en hel del andra läxor.

Nu bor någon annan där. Efter vi hade gått därifrån kunde jag inte sluta föreställa mig vad de nya ägarna gjorde i vårat hus. Och hur lång tid tar det innan det inte längre känns som vårat?

De sista dagarna i Norge rinner iväg och jag har verkligen inte hunnit med allt det där sista som jag hade tänkt att jag skulle göra. Tex gå på alla konstmuseum jag inte varit på ännu. En sista fika på alla favoritställen. Tur att vänner och Oslo finns kvar här så man kan hälsa på ofta. Tänk mysigt att komma tillbaka och bara vara turist <3

Att flytta tar verkligen så mycket längre tid än man tror. En omöjlig ekvation att planera hur lång tid allt ska ta och hur mycket tid som behövs till varje moment? Och hur mycket saker är egentligen de där grejerna som är kvar i de rummen som är ”klara”? Får panne över alla saker och vill slänga allt.

Mitt i allt tog jag bussen till stan en sista gång för att leverera lite konst här och där, och fixa lite sista biz innan jag drar.

Med flytt kommer en grej jag aldrig trodde jag skulle börja älska, men här är jag. Rensa. Bort med det gamla och in med det nya! Med det nya menar jag det gamla, vintage och second hand. Och ja, vi snackar garderobsrensning.

Egentligen ljög jag nu. Jag har i princip alltid gillat samma grejer och siluetter, så vad är egentligen det nya som ska in? Till att börja med så är 70-talet min favoritsiluett. Även 60-tal passar mig, resten har jag skalat bort. Jag känner mig totalt obekväm i allt som är 80-tal tex.

• Utsvänga nederdelar. Visst jag har haft skinny-period, men utsvänga jeans har alltid varit min grej. De är nu för de mesta utbytta till vidare byxor, gärna i viscos eller siden. Letar nu ett par i ull!
• Korta fluffiga jackor. Fuskpäls, eller korta skinnjackor, stora kragar. Där har tiden stått stilla. Jag har kvar en kort skinnjacka med stor pälskkrage som jag haft sen jag var 16. Det som ändrats är väl att de inte längre behöver vara lika tighta. Nu för tiden kan jag faktiskt stänga dem.
• Sidenskjortor som stoppas in i byxor med hög midja, gärna mycket uppknäppta.
• I allmänhet inte lika tighta kläder. Är det bara för att man blivit morsa som man vill kunna röra på sig bättre eller? Eller bara äldre kanske.

Så vad står på leta-listan?

• Brett bälte i mocka, helst grönt, med stort runt spänne
• Rött! Kanske en kortare variant av stickad med turtle neck i mohair… Men vad är egentligen hemligheten med att klä sig helt i rött utan att se ut som en jultomte? To be continued…
• Alla varianter av sett. Helst mönstrade! Mini kjol-kort jacka, vida byxor-kavaj.
• Vintage guldklocka, chilla kommer inte lägg en miljon på detta, menar ju doublé/liknande.
• Mönstrad dubbelknäppt kavaj, gärna i ull, som jacka till våren
• De perfekta knähöga stövlarna i beige skinn med 60’s låg blockklack. Det verkar som att hitta detta är never ending?

Vilka är era favoriter av 2hand-appar? I Norge använder alla Tise, men vilka är bäst i Sverige? Måste uppdatera mig lite. Gamla goda Tradera går såklart varmt redan.

Nu till något som jag längtat efter. Längtat sen slutet av sommaren, fast egentligen längtat längre än så. I flera år har jag känt att jag har något annat stort projekt jag måste göra. Men jag har inte riktigt kunnat formulera vad, eller hur.

När Joni var 1,5 år så var vi i Mallorca i 2 månader för att känna efter om vi ville bo där. Och sen hyrde vi en husbil och körde runt på hela sydvästra kusten av Spanien för att leta där med. Vi har varit väldigt låsta vid tanken att det vi ska göra är att flytta till Spanien, men nånting har skavt och vi har inte hittat rätt. För min del har jag inte fått ihop det med logistiken av att jag måste kunna få tag i glasmaterial. En annan grej är att vi inte vill bo på ett ställe som är för säsongsbetonat, överbefolkat på sommaren och dött på vintern känns inte som någon bra balans. Sverker vill att det ska vara bra surf och för mig är det viktigt att det finns någon slags kreativ puls. Många pusselbitar ska passa.

Jag länge tänkt att om vi ska flytta tillbaka till Sverige nån gång så vill jag helst att det ska vara i Skåne. Joni har kusiner i Malmö och Lund, och min bästa barndomskompis bor på Bjärehalvön.

Vi ringde och bokade visning, mest för skojs skull, och på semestern i somras åkte vi ned till Skåne som sista stopp i Sverige. Det visade sig vara en för oss perfekt gård på den perfekta platsen.

Ett 100 år gammalt stenhus, 400m till vackra stränder där solen går ned i havet, två stora verkstäder som ser ut som lador, med plats för allt kreativt man kan tänka sig (och mycket kan tänkas där…) Sånna här gårdar dyker inte upp ofta på marknaden, speciellt inte så nära havet och i ett samhälle (ensam ute på en åker är inget för mig) Och framför allt på en levande plats där det händer massor och är fyllt av kreativa människor!

Men vi är inte skrivna i Sverige, så det var många steg innan vi kunde få lånelöfte där. Och sen börja processen med att sälja vårat hus i Norge som vi inte helt hundra renoverat klart ännu.

Vi har haft 13 visningar på vårat hus här och hela hösten har gått åt till att stressfixa allt det sista. Vi har varit nervösa och stressade i ovissheten om hur försäljningen skulle gå nu när marknaden är så knagglig och stressen av att vi snart sitter på två hus som ska betalas. Samtidigt som Joni haft sin jobbigaste 3års period. Men till sist, i December, blev vårat hus sålt! Lättnaden.

Och nu flyttar vi till vackra Kullahalvön om 2 veckor! 

Så snart börjar ännu en renovering, fast denna gången i ett hus och på ett ställe som känns som vårat på ett annat sätt, där vi vill bo länge. Till historien hör att vi köpte huset i Norge en vecka innan pandemin startade. Tanken var att vi skulle bo där 2 år, renovera och sälja för att sen flytta till Spanien. Men pandemin och Joni kom och ändrade på planerna och nu har vi bott där i 3,5år.

Det är mycket som ska göras på huset förstås, men denna gången har vi ingen stress. Och jag har stora, eller snarare gigantiska planer för konstverksamhet som ska pågå i ateljén i den stora verkstaden. Och den gamla tegel-delen av ladan är redan en halvfärdig lägenhet som ska vara del av det hela… Innergården ska inte heller fortsätta vara en parkering om man säger så.

Fikon och persikoträd i trädgården. Närmsta grannen på ena sidan är en hästgård och åkern till höger är snart en vinodling då en vingård flyttar in.

Jag sitter i lilla loftateljén i huset i Norge och kan verkligen inte fatta att denna drömmen snart slår in. 2 veckor kvar… <3

Det blev en paus i mitt media-medvetande. Ville knappt ta en enda bild hela julen eller ens kolla instagram. Det var fullt, maxkapasitet nådd på de flesta plan. Denna intensiva höst ledde till en trött men mysig jul.

Sjukt redo inför 2024 som startar med en rejäl förändring nu redan i Januari, som jag sett fram emot länge nu! Ni har kanske redan gissat vad?!

Jag tänkte att ni skulle få följa med till min glasverkstad, från start med ett glasark till färdig produkt.

Det finns inte så många glas-supply butiker runt om men som tur är så har vi en 30min från oss! Innan så beställde jag från UK och det är skönt att slippa. Både pga tull och långa väntetider. Höjden av lyx att kunna dra och köpa glas när jag vill!

Tekniken jag jobbar med heter glasfusing, vilket betyder att man smälter glaset i en glasugn i olika brännprogram beroende på vilket reultat man vill ha.

Om ni gillade detta så kan jag fortsätta med liknande inlägg? Själv tycker jag alltid att det är kul att följa med i processer! Skriv gärna lite önskemål annars på annat innehåll <3

Puss!

Vi åkte till Sverige i en vecka, på ett väldigt roligt mission! Tog knappt någon bild för vi hade mycket att göra, det kommer uppdatering på detta snart. Det har att göra med det stora projektet som tagit upp massor av tid under hösten som nu dragit ut på tiden. Men jag vill inte jinxa något så måste vara den tråkiga stay-tuned-personen tyvärr.

Sen på vägen hem till Oslo hände det. Det som man är så jävla rädd för när man kör bil och det är halt. Vi fick sladd och plötsligt snurrade vi mot mitträcket på motorvägen. Temperaturen hade förändrats snabbt pga höjdskillnad och vi var inte ensamma. Vi hade redan mött flera ambulanser, det låg i luften.

Som tur var körde vi ganska sakta så smällen in i mitträcket var inte så kraftig. Men när vi väl vänt med fronten mot trafiken kom en lastbil rätt mot oss, också med sladd. Innan, eller samtidigt som man hann tänka alla de där tankarna så gled vi vidare över vägen och ner i diket på andra sidan. Lastbilen rattade upp sin sladd och gled förbi oss i våran skeva placering halvt välta i diket…

Det gick snabbt men ändå så väldigt långsamt. Innan vi hann fundera allt för mycket så var ambulans där, de var redan ute och åkte och hade sett vad som hänt från andra sidan vägen. Och lastbilen hade ringt 112. Ingen blev skadad i huvud taget, mycket tack vare att vi körde våran höga truck med gigantiska hjul som tog smällen i mitträcket och dämpade kraschen.

Strax efter kom en brandbil och ställde sig som skydd så ingen annan skulle köra på oss. Joni fick en nalle av brandmännen och en av ambulanstjejerna och trygghetskänslan av att ha dem där (personalen, inte nallarna) var överväldigande.

Joni förstod nog inte allvaret i situationen, utan blev mest glad över att få sitta i brandbilen och pilla på blinkande grejer. Hon sa att hon blev rädd när vi frågade men hon var helt lugn. Lilla älsklingen.

Brandmännen berättade att 11 olyckor hade hänt under en timme i området, det var helt sinnessjukt halt. När polisen kom körde de oss därifrån till närmsta mack där vi fick vänta på bärgningsbilen, plocka ut lite packning och sen taxi till tågstationen.

Med bilen på verkstaden och trampa elcykel i -18° till förskolan är vi hemma i Norge igen, oskadda och tacksamma.