Vi mötte systrarna Karin och Isse Smeds på den lummiga bakgården hemma hos Karin i Vasastan, Stockholm. Ett samtal om systerskap, moderskap, rädslor, stunder av lycka och familj.
Tack Karin och Isse!
Foto: Linda Alfvegren/Agent Bauer
Bästa råd du fått som mamma?
Karin:
– ”Släpp din smartphone”
Isse:
– För mig som gillar att ha koll på läget så passade rådet; ”Se till att etablera en slags rutin, vänj barnet vid samma lunk varje dag, från början.” Jag tror det var du som sa det till mig.
Karin:
– Sa jag verkligen det? Det verkar konstigt.
Det svåraste med att vara mamma?
Karin:
– Att släppa sin smartphone! Förutom det tycker jag att det kan vara svårt att hänga med i svängarna i hur mycket barnet ska ta ansvar över själv, att liksom lägga sig i lagom. Just när man har vant sig vid en fas och barnets behov i den fasen så är hon vips inne i en ny fas. Nu är min dotter åtta år och jag har fullt upp att inte dadda med henne, utan låta henne få vara så stor som hon faktiskt är.
Isse:
– Ja och det där har man inte igen bara för att man har fler barn. Även om man har fått in knycken med den äldsta så kan man inte förvänta sig att göra på samma sätt med den yngre. Det är ju en annan egen person som kanske vill att man lägger sig i mer, eller mindre eller daddar.
När är du som lyckligast?
Isse:
– När alla i vår stora familj mår bra. När vi sitter runt middagsbordet och eftersnackar om ditt och datt.
Karin:
– Det är samma för mig. Och så älskar jag känslan av att vakna en lördagsmorgon och veta att jag och Keso kan slappa länge.
Vad är du rädd för?
Isse:
– Usch, jag vet inte hur jag skulle reagera om något av barnen blev allvarligt sjukt, det är jag rädd för. Frank brände händerna illa på en braskamin när han var bebis och precis ville börja resa sig. Det det var jätteläskigt.
Karin:
– Ja det var hemskt! Jag måste fundera… När Keso var liten var jag rädd för allt möjligt, att inte räcka till och så. Men nu är jag nog inte så rädd över huvud taget.
Vad är stil för dig?
Karin:
– Att personlighet och utseende stämmer överens och att bete sig omtänksamt och artigt mot sin omgivning. Någon slags självsäkerhet och konsekvens i hur man klär och för sig.
Isse:
– Jag håller nog med. Det ligger något i det där att med vara trygg i sig själv. Ängslighet är ju inte så snyggt.
Vad gör ni helst en ledig lördag?
Isse:
– Jag gillar långluncher på helgen. Gärna med mycket folk. Det är skönare att umgås på dagen än på kvällen.
Karin:
– Jag gillar att ta det lugnt. Först äta frukost på sängen med Keso, det har vi gjort sedan hon var ett år. Sopa lite på bakgården, handla och laga god mat. Fixa fint hemma och umgås med familjen. Det blir bäst när man inte har så mycket planer. Jag har rest mycket i jobbet och tycker därför om att vara hemma när jag är ledig.
Favoritplats och varför?
Isse:
– Det är nog Hopen, sommarstället där alla vi fyra syskon med respektive och barn är tillsammans och bor i ett gäng små torp hela somrarna. Vår storebror och hans söner anslöt sig för några år sedan och bor i ett nu inrett gammalt fårhus. Där blir alla nio kusinerna som en stor syskonskara. De har dagar fria från citystress och får vara ute i naturen.
Karin:
– Ja det är så skönt där. Det är lite skruttigt och trångt men det är nog också det som är så befriande och kravlöst. Man behöver till exempel bara laga mat var fjärde dag för vi brukar ha uppdelade mat-dagar. Men då får man laga åt ca 15 personer. Vad skulle du säga till dig själv om du fick träffa dig som 16-åring?
Isse:
– No stress. Var snäll!
Karin:
– Nu kommer du att ägna år åt att iklä dig lager av olika roller som du sedan kommer få fullt upp att kravla dig ur igen. Lycka till! Vad är det bästa dina barn har lärt dig?
Isse:
– Att vara närvarande ”just nu”.
Karin:
– Keso har lärt mig att det är helt ok att sjunga falskt.
Livsfilosofi?
Karin:
– Vårt senaste motto är ”Det gör ingenting”. Det finns ju en hel del att elda upp sig över i tillvaron, men i vardagen är det faktisk sällan som något gör så mycket. Soppan brändes – det gör ingenting! Planerna gick i stöpet – det gör ingenting! Hela sommaren sa alla barnen det i kör när något blev fel: ”1..2..3.. DET GÖR INGENTING”.
Förebild i livet?
Isse:
– Vår egen mamma Maud går ju inte av för hackor. Hon hittar alltid nya vägar och lösningar. Med fyra barn och mycket livserfarenhet bjuder hon på kunskap och kärlek dagligen.
Karin:
– En riktig mamma-förebild.
Hur kommer det sig att ni hamnade i samma bransch?
Karin:
– När vi växte upp i Linköping uppmuntrade våra föräldrar all slags kreativitet och vi var tre systrar som lekte mycket rollekar och experimenterade med stilar och så. Sen var ju modebranschen väldigt inspirerande just när vi skulle ge oss ut i arbetslivet. Lite mindre, friare och inte riktigt lika kommersiell som nu. Det var en kreativ arena som vi båda drogs till.
Isse:
– Ja, jag tyckte att den sociala biten var otroligt rolig och blev butikschef inom retail när jag var 21 år. Det var kul att networka i en växande bransch och ett härligt sätt att lära känna Stockholm på som nyinflyttad.
Inspirerar ni varandra?
Isse:
– Ja verkligen. Karin har lärt mig allt jag kan.
Karin:
– Hahah, näe lägg ägg. Vi har ju en storasyster också – Lotta som bor i Rom sedan 25 år – och under uppväxten var hon min inspiration stilmässigt. Vi hade ganska olika smak. På mellan- och högstadiet när alla var pastellmonster, punkare, syntare eller hårdrockare, så gick hon med veckad ullkjol, blus, kofta och mormorskängor. Den stilen hade ju ingen annan där och då, och jag var så förundrad över hennes självständighet. Själv var jag mer ivrig att passa in och testade lite allt möjligt. Sen på gymnasiet sydde Lotta mycket och var tidigt ute med någon slags grunge, till exempel för stora herrkostymer och Playboyskor från second hand. Det där försökte jag nog härma rakt av och second hand blev ett perfekt sätt att testa stilar.
Isse:
– Ja jag minns det där… Jag var nog lite mer tjejig och prusseluskig i min stil: bling, tyll och höga klackar.
Karin:
– Du var alltid jättesöt och med ett stort krull på huvudet.
Hur ser ert systerskap ut, vad betyder din syster för dig?
Isse:
– Hon är en klippa. Finns alltid där. Har lärt mig allt. Vi har inga hemligheter för varandra. Hon kan vara superärlig mot mig. Det kan vara bra att höra den absoluta sanningen ibland.
Karin:
– För mig har du varit som ett ankare på ett stormigt hav. Din man – min svåger – Oskar också, han är en av de mest varma och generösa jag känner. Han är den som har gett mig blommor på Mors dag och när han ger presenter till era barn kommer han alltid ihåg min dotter också.
Vad bråkade ni om när ni var små och vad höll er samman?
Isse:
– Bråkade vi?
Karin:
– Jag minns faktiskt inte så jättemycket bråk oss emellan. Men jag minns att jag blev helt galen om någon var dum mot Isse. Det blir jag fortfarande.
Hur skulle du beskriva din syster?
Karin:
– Ganska bestämmig och med en släng av snusk-torrets! Skämt åsido, Isse är en sån som får andra människor att må bra. Hon har en förmåga att se och bekräfta människor utan att fjäska både privat och proffesionellt. Hon har oftast inte fokus på sig själv, utan mer på omgivningen och uppgiften. En oerhört befriande egenskap som jag är mycket avis på.
Isse:
– Karin är en tankspridd kreativ doer med tusen listor, lugn och driven på samma gång.
Stina · 6 years ago
Väldigt fin artikel! ✨
Maria · 6 years ago
Systerskap, så vackert beskrivet.
Elin Frendberg · 6 years ago
Så fint systerskap
Kristina · 6 years ago
Ja, verkligen fint reportage om systerskap och om hur man kan finnas för varandra genom livet! Bra frågor och tänkvärda svar.
Sanna · 6 years ago
Vilka kloka och vackra systrar! Så fint att se hur de stöttar varandra genom livet ✨
Clara · 6 years ago
Var hittar man den gula kjolen? Den gör en glad.