Arkitektmöte

Hej på er,

I skrivande stund har en intensiv vecka passerat och jag känner mig vansinnigt trött och förkyld men ändå mest av allt inspirerad. Utöver att hustla familjelivet med allt vad det innebär så inleddes veckan av efterlängtat möte med arkitekterna. Inte nog med att det alltid är otroligt spännande och lärorikt så är det också väldigt mysigt och så fikar vi alltid med croissanter.

Så vi började med att titta på ett första utkast till planritning med en del uppdateringar utefter våra behov. Det kommer inte bli några enorma ändringar men några dörrar som kommer flyttas lite, två nya öppningar ut från köket till ateljén i ena änden och till den gamla matsalen i andra änden för ett bättre flöde – och sjöutsikt. Några av badrummen kommer också bli marginellt större för att få till duschutrymmena ordentligt. I och med att vi inte hade någon planritning över huset så underlättar nu detta mitt vidare arbete med inredningen markant.
Under mötet fortsatte även den pågående diskussionen om köket och dess material i stommarna som jag vill ska muras upp i kalkputs av något slag. Arbetet med köket utgår ifrån mina kreativa moodboards och Paul och Ida kommer sen rita upp allt i CAD så att vi får till måtten exakt och i slutändan kan lämna konstruktionsritningar till byggarna. Såhär ser mina ursprungliga kreativa underlag ut:

För att komma vidare med att rita upp köket gav jag mig själv i hemläxa att bestämma spis så att vi kan sätta måtten på bänkarna. Sagt och gjort besökte jag i veckan svenska distributören av den franska spisproducenten La Cornu och landade i att det blir den här f a n t a s t i s k a pjäsen nedan.

Cornufé 110 av La Cornue. Svart, vit eller blå?

Jag och Essy besökte Stockholms Auktionsverk och spanade in fina visningen av Modern + Contemporary Art & Design. Massa fin konst också förstås men fastnar i regel för möbler och belysning i första hand. Gillade i synnerhet en väldigt fin sekretär i björk av Axel Larsson och många av de fina sofforna och fåtöljerna i fårskinn. En trend vi snart kommer tröttna på? Hoppas inte.

Mycket fint på Stockholms Auktionsverks Modern + Contemporary Art & Design

Veckoslutet spenderades i London där jag inte bara besökte Waterworks i Chelsea och hittade fina blandare till kök och badrum, utan även bodde som en prinsessa i Picadilly suiten på legendariska Ritz Hotel och överraskade min man med en födelsedagsfest på 5 Hertford Street. Kunde inte ha varit en mer inspirerande miljö i juletid med julprakt i överflöd för en maximalist som mig! Och förstås massa härliga vänner, mat, drinkar och dans.

Nästa helg åker vi ut till landet igen efter ett vakum p.g.a. att renovering av alla eldstäder och skorstenar har pågått. Så det kommer bli full fart i alla kakelugnar, förhoppningsvis utan byggfläktar den här gången för att hålla oss själva och krypande barn varma. Längt!

Ha det fint!

//Marie-Louise

Ett hus är bara till låns under tiden man bor där.

Så skrev jag i ett tack-sms till de tidigare ägare samma kväll vi fått nycklarna till huset och satt i köket och filosoferade över en flaska champagne som lämnats kvar i kylen tillsammans med ett välkomstbrev och ett litet polaroidfoto av familjen. Det var så fint alltsammans och snudd på gråtfärdiga var vi rörande överens om att spara fotot på en hedersplats i huset så länge vi bor där.

I gamla hus som hyst familjer i generationer finns en själ. Energiminnen sitter i väggarna bara man är nyfiken nog att känna efter och det här huset känns fullt av dem. Det har älskats och njutits, det är uppenbart. Man ser det utanför bryggan där gamla ostronskal skymtar på botten, på dörrkarmar där centimeter på centimeter klottrats med namn, datum och årtal efter långa sommarlov sedan decennier tillbaka, och på den möda som lagts på arkitektur och detaljer som stenlagda bersåer, ett gammalt badhus och högt i tak för festligt umgänge. Huset byggdes till och med som en kärleksgåva från herr till fru Wistedt, år 1919.

Samma aura och lyckliga själ kände vi i vårt förra hus som vi älskade men ändå valde att lämna för att det inte var rätt tid för oss där och då. Men vi skålade ofta för de gamla Lagercrantzarna som lät uppföra huset, precis som det fina paret vi tog över det efter som hade levt där i 37 år. Och både här och i vårt förra hus har äktenskapsband knutits, inklusive våra egna – tala om välsignelse. Så visst är det en ära och ett ansvar att förvalta arvet.

Hej!

Jag sitter efter Freds dagislämning och filar på rumsan för huvudhuset som byggfirman ska ha som handbok och även basera sin offert på. Viktigt är att det blir ordentligt gjort med andra ord! I och med att det är ett så omfattande projekt har vi delat in det i tre faser;

1. Huvudhuset och sjöstugan interiört våren 2019

Det innebär V A R S A M renovering av tak, väggar och golv som bokstavligt talat hänger på halv stång här och där. Min största utmaning är att hitta rätt balans mellan restaurering och renovering för att modernisera utan att döda charmen. Dösvårt! Och sjukt läskigt. Husets tidigare ägare hade lämnat mycket orört och jag och min man övervägde faktiskt också att låta allt bara vara den första helgen vi var där. Det vilar ett så rent lugn där tiden har fått stå stilla sedan hundra år. För att inte tala om lukten. Exakt samma lukt av landet som jag inandades under min barndoms somrar på Ljusterö några distans bort. Sammanfattat en doft av nostalgi, historia och äventyr. Men gamla fuktringar i taken, otäta väggar och farlig elektricitet fick oss att ända gå vidare med upprustningsplanerna.

2. Fasader och tak huvudhuset och sjöstugan hösten 2019

Efter kriget stod tomten och dess byggnader och förföll fram till 1960-talet. Taket hade gett efter och det regnade in. Sannolikt hade även delar invändigt, bl.a. trappan blivit i så dåligt skick att det akut behövde åtgärdas. Och i den tidens anda blev det svart masonittak, fasaden kläddes i en märklig röd plåt och köket gjordes toppmodernt med ny planlösning, brokiga tapeter och plastmatta på golvet. Tack och lov har jag det stora nöjet att arbeta med en arkitektbyrå som även har antikvariska kunskaper och detektivarbetet är i full gång med att gräva i husets historia på alla tänkvärda sätt. Mer om det senare. Men med det här gänget kan jag framför allt bolla alla mina kreativa designidéer för att slutresultatet ska bli en värdig tolkning av hur det en gång såg ut men samtidigt passa oss. Nu och förhoppningsvis även om 20 år.

3. Gästhus, tennisbana och klubbhus våren 2020

Längre upp på tomten står ett ganska tradigt gästhus som sett sina bästa dagar. På en gammal grund byggdes det också upp under sent 60-tal i mindre önskvärda material och det kommer vi kallblodigt jämna med marken. Och hur spännande är det inte att rita hus?! Det är något jag aldrig gjort tidigare, jag är inte särskilt förtjust i nybyggen över huvud taget, men i det här fallet med de här arkitekterna till hjälp så finns det ingen hejd på inspiration och idéer! Jag lovar att hålla er uppdaterade. Det här första moodboardet slängde jag ihop igår kväll. Här är det bara fantasin (och bygglov) som sätter gränserna.

Hej på er,

Jag heter Marie-Louise Sjögren och jobbar som inredare. Nu är jag hemma med mitt andra barn Essy, 7 månader, och jag och min familj har precis köpt ett landställe ute i Stockholm Skärgård. En oslipad diamant anno 1919, ett så kallat Sommarnöje.

Under mitt gästspel här på The Way We Play kommer jag framför allt att dela med mig av renoveringsprocessen och allt vad den innebär. Just nu befinner jag mig på det urspännande planeringsstadiet tillsammans med arkitekt och antikvarie för att bygget ska kunna dra igång i januari. Det innefattar varsam renovering och restaurering av huvudhus och sjöstuga, rivning och nyuppbyggnad av gästhus, samt anläggning av tennisbana med klubbhus. En kreativ våt dröm som gått i uppfyllelse.

Vid sidan av detta kommer jag även bjuda på glimtar av mitt liv som mamma till Essy och hennes storebror Fred, 3 år, som föddes extremprematur i vecka 24 och bl.a genomgår utredning för autism.

Med skräckblandad förtjusning säger jag alltså hej och hoppas att få ur mig något läsvärt som ska intressera er. Hojta gärna till om ni har några frågor!

Marie-Louise